Biblioteket

En favoritplats trots allt

Residensets ombonade bibliotek ligger på entreplan och vetter mot den breda gatan Portland Place. Rummet användes ursprungligen som matsal när svenska ambassaden flyttade in 1921. En trappa från köket, som låg nere i källaren, ledde då rakt in i detta rum. Här inne kan man stänga ute den brusande storstaden en stund framför den öppna originalspisen i typisk Adamsstil. Det är kanske det bästa rummet för samtal – men så har det inte alltid varit.

Under andra världskriget skadades London svårt av bombningar och bränder. Även området Portland Place berördes och inte långt från den svenska legationen ligger British Broadcasting Cooperation (BBC) som var ett strategiskt mål för fientligt bombflyg. London utsattes för systematisk bombning i flera omgångar under kriget, den så kallade blitzen. I samband med dessa skadades två av husen i samma kvarter som residenset så svårt att de senare fick återuppbyggas. Det svenska legationshuset, klarade sig överlag bra. Men i maj 1941 detonerar en sprängbomb på gatan utan för legationen. Svenska dagstidningar rapporterar att samtliga fönster på nummerr 27 krossas, gardinerna slits till trasor och fasaden mot Portland Place fick intryckta fönsterbågar. Inomhus lossnade dörrblad och väggar förflyttades av tryckvågen. Boende i huset klarade sig undan med störd nattsömn. Skadorna blir materiella – dagens bibliotek, då matsal, är ett av de rum som råkar värst ut. Efter kriget flyttades matsalen en trappa upp till det kungliga gästrummet i anslutning till det stora galleriet. Samtidigt flyttades en inredning i ek och furu med klassiska joniska pilastrar hit och rummet inrättades som det hemtrevliga bibliotek det är i dag.

Blizten

Det är maj 1941. När mörkret faller kommer anfallen så som de gjort alltsedan hösten 1940. Ambassadör Björn Prytz har tillbringat många timmar på taket till Portland Place 27 där han spanat efter främmande flyg. Efter flera timmar tar tröttheten ut sin rätt och nu har han precis somnat i sin säng.

Då händer det. Han väcks av en spängbomb som slår ned i närheten. Smällen är så kraftig att glasrutorna krossas i småbitar, fönsterkarmar och dörrblad rivs loss och gardiner blir till trasor i hela huset. Det är dagens bibliotek, som då var matsal, i bottenvåningen på gaveln mot Portland Place som får de värsta skadorna. Men det gick bra den här gången, inga personskador utom en omskakad ambassadör och en halshuggen drottningbyst.

I samband med att Sverige hyrde grannfastigheten nummer 29 (1947-1971) gjordes sannolikt en extra liten passage in dit från biblioteket. Alla passager murades igen när ambassaden lämnade nr 29 i början av 70-talet.

Det sägs att det finns en lönndörr i biblioteket? Men ingen kommer längre ihåg hur man öppnar den.

Ambassadörsminnen

Passande nog har författande varit en sysselsättning för flera av de svenska ambassadörer som varit verksamma i London. Envoyén Erik Palmstierna skrev och publicerade såväl politiska dagböcker som mer esoterisk litteratur. Även ambassadör Gunnar Hägglöf har redogjort för sitt diplomatiska liv i flera band. I ”Londonår 1950-1960” ger han en inblick i både små och stora historiska händelser. Under kriget gästar till exempel han och Erik Palmstierna den dåvarande ambassadören Björn Prytz på en enkel middag på residenset – sannolikt just i det rum som i dag är bibliotek. Ett flyglarm gör att herrarna stannar längre än tänkt och när Palmstierna och Hägglöf skall promenera hemåt i den nedsläckta staden går de hand i hand vilse i den tjocka Londondimman ute på Portland Place. Han beskriver också hur han senare, som Björn Prytz efterträdare på ambassadörsposten, 1953 fick uppdraget att meddela den glada nyheten till det årets nobelpristagare i litteratur, den brittiske premiärministern Winston Churchill.

Ett litterärt uppdrag

En eftermiddag den 15 oktober 1953 lämnar ambassadör Gunnar Hägglöf Portland Place. Han är på väg till en klassisk adress på Downing Street – hans uppgift är att meddela den brittiske premiärministern att han fått Nobelpriset i litteratur. ”Tolv tusen pund? Det gör ju hela skillnaden!”, utbrister Winston Churchill när han får beskedet.
Annat var det 1926 då författaren George Bernard Shaw fick 1925 års Nobelpris i litteratur men liknade det vid att ”kasta en livboj till någon som redan simmat i land”. Han tackade frankt nej till prissumman. Slutligen enades man om att pengarna skulle gå till bildandet av en stiftelse, The Anglo-Swedish Literary Foundation, vars uppgift är att utveckla och främja kulturella förbindelser mellan Storbritannien och Sverige.