Matsalen

Enkel elegans med kunglig guldkant

Knattret av skrivmaskiner stiger upp mot det nyrestaurerade stucktaket i det som ska bli det kungliga gästrummet på Portland Place 27. Lyckligtvis väntas ingen gäst ännu. I avvaktan på att det nya annexet ska bli klart går det nämligen inte att få en blund i ögonen här i det tillfälliga legationsrummet.
Men när den blågula flaggan hissas på svenska legationens tak tidigt på morgonen den 1 juli 1923, som ett tecken på en furstlig förlovning mellan Sveriges kronprins Gustav Adolf och lady Louise Mountbatten blir det början på en hektisk höst. De kungliga besöken blir särskilt intensiva i början på november då bröllopet står i London. Då gästar en uppspelt Gustav V det finaste sovrummet. Sedan dess har det svenska residenset varit ett andra hem för flera svenska kungligheter.

Ett kungligt gästrum i all ”enkelhet”

Det tredje rummet i Adams rumssvit avsågs efter ombyggnaden 1921 att användas som det finaste gästrummet, bland annat för den svenska kungafamiljen som ofta gästade London. Rummet är ytterligare ett exempel på hur Torben Grut transformerade bröderna Adams nyklassicism. Genom färgundersökningar i form av stickprov gjorda 2010 har man belägg för förenklad färgsättning i galleriet, gula salongen och dagens matsal. I brittisk press rapporterar man intresserat om inredningen av det kungliga gästrummet 1921 – om det enkla huvudtemat med sina vita väggar och förgyllda detaljer i rummet. Om ljusa dyrbara brokadtyger på möbler i kontrast till någon enstaka möbel av mörk skuren ek och en stor persisk matta. Samt en eller två av baron Palmstiernas ärvda släktklenoder.

”Royal suite preparations /…/ The keynote of the scheme is simpilicity”.

The Marlyebone Mercury, 6 augusti 1921, — Men det dröjer något innan första kungligheten kan flytta in. 1921 rivs det gamla stallet och ekonomibyggnader för att ge plats ute på gården för ett annex som ska innehålla ambassadens kanslidel. Bygget tar tid och gästrummet fungerar därför under en tid tillfälligt som arbetsrum för envoyén och legationen.

Rumssviten öppnas upp

Under kriget, omkring 1940, försågs gästrummet med ett undertak. Detta revs 1947 och stuckdekoren restaurerades efter skadorna från infästningen av taket. Rummet öppnades då upp och blev en del av den stora rumssviten tillsammans med Stora galleriet och Gula salongen. I dag är rummet matsal.

I samband med Gunnar Hägglöfs tillträde efter kriget förvandlades den gamla matsalen på bottenvåningen till bibliotek. Köket flyttades då från den traditionella placeringen i källaren till annexets första våning, i direkt anslutning till en ny matsal. Till en början använde dock paret Hägglöf, enligt Gunnar Hägglöfs minnen av livet på Portland Place, rummet under dagens matsal, direkt till vänster om entréhallen på bottenvåningen (i dag inbyggt i en personallägenhet) som matsal eftersom, som han påpekar, matsalen i engelska hus av bättre sort alltid ska ligga på nedre botten. Därför är det sannolikt att anekdoten nedan utspelade sig där.

Dukat för politiska kontroverser

Även de mest triviala saker kan ibland kräva lite diplomati. Ambassadör Gunnar Hägglund och hans hustru Anna håller på att flytta in i Portland Place 27 när några saknade tallrikar orsakar oanade politiska kontroverser. Med endast några få flyttkartonger på plats bjuder de in till middag.

Några brittiska politiker, den svenske kronprinsen och delar av en svensk riksdagsdelegation är gäster. Allt som allt samlas tolv personer kring matbordet denna höstkväll 1948. Nesligt nog blir några deltagare i delegationen utan inbjudan vilket skapar både politiska kontroverser och sarkastiska kommentarer från en småleende brittisk press. Exakt så många som antalet tallrikar i flyttkartongen hävdar Hägglöfs. Politiskt motiverat hävdar de försmådda delegaterna.