1500-talet: Vasatid
Den organiserade förvaltningen av statens rikedomar har sina rötter långt tillbaka i medeltiden. En stor förändring av statens ägande inleddes när Gustav Vasa och hans söner, Erik XIV, Johan III och Karl IX, etablerade den svenska centralmakten under 1500-talet. I och med reformationen konfiskerades stora delar av kyrkans egendomar och som därmed tillföll kronan, det vill säga kungamakten.
Mer ombyggnad än nybyggnad
Mycket av det som byggdes under Vasakungarnas tid (1521-1611) är ombyggnader av medeltida byggnadsverk; slotten i Kalmar, Örebro, Västerås, Nyköping och Läckö samt fästningarna Varberg och Bohus. Nybyggnadsprojekten var få. Det helt nybyggda Vadstena slott är ett undantag. Några av medeltidens byggnader har senare kommit i kronans ägo, som Vadstena kloster, Roma kloster och Riddarholmskyrkan.
Bygga är vår högsta lust!
Fästningar blev slott
Omvandlingen av Sverige genomfördes med stor fasthet. Äldre kulturmönster, som klostren, krossades under reformationen för att uppnå de nya målen där byggandet av strategiskt placerade befästningar var bland det viktigaste. Stegvis ställdes också krav på att den kungliga familjen periodvis skulle kunna bo i befästningarna. I samråd med ståthållarna i de olika landsdelarna var det kungarna som själva drev på dessa byggen och hade ett starkt inflytande över utformningen. Särskilt Johan III tog arkitekturen på största allvar, berömd är hans devis: "Bygga är vår högsta lust!"
En kader av arkitekter kallades in. De flesta kom från Tyskland och Holland som Willem Boy och bröderna Pahr, men idealen kom från Italien. Arkitekturhistoriker har kallat det "en fullständig kapitulation för det italienska". Tillsammans med våra byggnadsmaterial och speciella klimatförutsättningar bildades det som kanske är Sveriges första självständiga arkitektur: den nordiska renässansen.
Mest intensiv var byggverksamheten vid 1500-talets mitt. Det största arbetet från denna tid - omformandet av borgen Tre kronor i Stockholm - finns inte kvar, men slotten i Kalmar, Gripsholm, Uppsala, Västerås och Vadstena präglas fortfarande av Vasakungarnas stora ansträngningar.