Drygt fyra ton brons uppsågat i hundratals delar. Det är minutiöst utmejslade metallstycken i olika storlekar som ligger utspridda i Sören Assenholts verkstad i Brenderup på Fyn denna tidiga majdag. Alla har en märkning som börjar med X eller Y. X-bitarna ingår i den stora skulpturen och Y-bitarna i den lite mindre formationen i Gravitational Ripples – det vill säga minnesvården efter flodvågskatastrofen 2004, som snart ska ge en ny karaktär åt en av grässluttningarna vid Blockhusudden i Stockholm.

Huvuddelen av minnesvården utgörs av jordvallar som bildar en dubbelspiral, vars form tagit sin utgångspunkt i kosmiska gravitationsvågor. Och i centrum, som två svävande himlakroppar, finns de ovala bronsskulpturerna (Oviform) som nu växer fram i verkstaden. I den större formationen är namnen på de omkomna i katastrofen 2004 ingraverade (det vill säga där de anhöriga gett sitt godkännande, i skrivande stund är det 323 namn).

Det känns fint att se verket växa fram så här. Det ser ut precis som jag tänkt mig, säger Lea Porsager, konstnären bakom Gravitational Ripples, när hon sakta stryker sina fingrar på den lilla formationen som nu testmonteras. Lea Porsager, som till vardags har ateljén i Köpenhamn, är på besök tillsammans med arkitekten Rasmus Strange Thue Tobiasen för att gå igenom att allt går som det ska innan slutleveransen. Om en vecka ska alla bitar monteras på plats i Stockholm. Det är i Sören Assenholts verkstad som arbetet fortskridit de senaste månaderna. Råbronsen har sågats isär och slipats; namnen har ingraverats ett efter ett i CSC-maskinen. Och alla delar har borrats upp för att kunna skruvas ihop, bit för bit.

– Hittills är jag uppe i 6 238 borrningar, säger Sören och fortsätter jobba medan vi är på plats. Han har egentligen inte mycket tid att prata. Klockan tickar mot deadline.

Minnesvården ska bli en plats för sorg, tröst och glädje. Här ska anhöriga kunna finna en egen plats eller vara tillsammans med andra i en gemenskap. Det är både intimt och stort på en gång.

– Jag tänker att man ska kunna komma i kontakt med naturen och reflektera över människans roll i universum. Det är inte en gravplats – det är förhoppningsvis ett ställe för förtröstan och liv, säger Lea Porsager.

– Under arbetets gång fick jag möjlighet att åka upp till Stockholm för att träffa två av de anhöriga som drabbats av katastrofen. Det var en väldigt stark upplevelse att möta dem. Det gjorde att jag kunde förstå vidden av den här händelsen.

Det kosmiska perspektivet är ingen slump utan har alltid  varit en följeslagare för Lea Porsager. Inspirationskällorna för hennes skapande är en blandning av kvantfysik, esoterism och feminism. En udda mix kan tyckas – men i hennes verk flätas tematiken in: där kvantfysiken slutar i det ofattbara tar det esoteriska vid. Hennes konstnärliga karriär har tagit henne till utställningar i hela världen, från New York till Documenta i Kassel. En snabb karriär. Men när tävlingsinbjudan kom var det ändå med viss tvekan hon funderade över uppdraget. ”Hur ska jag kunna göra detta”, tänkte hon, ”det är för stort.”

Men en vetenskaplig nyhet fick henne att tänka i nya banor. För första gången hade forskarna kunnat påvisa gravitationsvågor, den vågrörelse som Einsten förutsåg redan för drygt 100 år sedan och som uppstår vid ofattbart energirika händelser, till exempel när två svarta hål kolliderar.

– Jag läste om upptäckten och sakta kom idén till mig. Det är det här jag ska utgå ifrån, det är ju en evig form. Så jag började skissa med hjälp av Rasmus, som gjorde tredimensionella ritningar i datorn. Idén lösgjorde sig; den fick konturer, skärpa och liv. Och det var ett nöjt konstnärsteam, där även Sören Assenholt och Synnöve B Brögger ingick, som lämnade in förslaget i slutet av 2016. Den 27 februari 2017 ringde telefonen – bara ett par dagar efter att Lea Porsager kommit hem från Rigshospitalet med sitt första barn.

– Det var en fantastisk känsla att få beskedet att vi vunnit tävlingen. De första veckorna satt jag och ammade medan jag jobbade vidare med idén. Och nu 15 månader senare börjar hon skönja slutresultatet. Sören Assenholt har monterat ihop större delen av den lilla skulpturen.

– Vi ska testmontera den stora också. Vi måste veta säkert att allt passar som det ska – allt måste testas: skruv för skruv, säger Sören Assenholt.

På plats denna dag är även företrädare från såväl Statens konstråd som Statens fastighetsverk som är beställare av verket. Ingen av dem har varit här tidigare utan har bara sett skulpturerna i skissform. Och alla är tagna.

– Det här är över förväntan. Det är oerhört imponerande att se verket så här, säger Maria Lundkvist, som är projektledare på Statens fastighetsverk. Om några dagar kommer alla delar att läggas på pallar för vidare transport till Blockhusudden, där grunden till vallformationerna byggdes redan i november. De 80 000 lökarna som planterades då kommer snart att ge blom i olika lila kulörer. Minnesvården kommer nu att leva sitt eget liv i samspel med den omgivande naturen.

– Det är en plats som kommer utvecklas och bli allt finare i takt med tiden, säger Lea Porsager.