Det var 1948, ett år efter Indiens självständighet, som Sverige och Indien etablerade diplomatiska relationer. 1955 utnämndes Alva Myrdal till ambassadör i Indien. Hon hade då ägnat flera år åt tredje världens utvecklingsproblem och ulandsfrågor och såg utnämningen som kronan på verket.

Alva Myrdal var Sveriges första kvinnliga ambassadör och den enda kvinnan bland diplomaterna i New Delhi. Det var också under hennes tid där som den svenska ambassaden i New Delhi uppfördes – hon var en drivande kraft i processen och deltog aktivt i planerna.

Den 10 november 1959 invigdes den nya ambassaden i närvaro av Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru. Arkitekter var Jöran Curman och Sune Lindström och för inredningen stod den danska inredningsarkitekten Malene Bjørn.

Byggnaden väckte stor uppmärksamhet, inte minst inredningen som var skandinaviskt ljus och modern.

– Arkitekturen – och inredningen – får generellt stor uppskattning av besökare. De flesta kommenterar de officiella delarnas känsla av rymd, trots att det rör sig om en enplansbyggnad. Många blir förvånade när vi upplyser om att ambassaden och residenset invigdes 1959. Upplevelsen är att det är en fullständigt modern, samtida byggnad, säger Christian Kamill, biträdande myndighetschef på Sveriges ambassad i New Delhi.

Det var i slutet på 1940talet som den svenska staten började leta efter en egen plats för den svenska beskickningen. Priserna var höga och det var svårt att få köpa mark om man inte hade indiska släktband. När den indiska staten i början av 1950talet påbörjade planerna för ett diplomatiskt kvarter utanför New Delhi anmälde Sverige genast sitt intresse för en bit mark.

1954 upplät den indiska staten en 40 000 kvadratmeter stor tomt i diplomatområdet till Kungliga Byggnadsstyrelsen, och året efter kom arkitekt Jöran Curman till New Delhi första gången för att undersöka platsen och förutsättningarna. Ganska snart bad han också sin vän och arkitektkollega Sune Lindström att hjälpa honom med uppdraget han fått av Byggnadsstyrelsen.

Här planerades kansli, residens och bostäder för personalen runt en öppen innergård. Ambassaden är i dag ett område med låga rödrosa tegelbyggnader med vita tak och funktionella vita dekorelement.

Residensets representationsdelar består av fyra rum: en stor salong, en matsal och mellan dessa två en stor övertäckt innergård samt ett litet bibliotek för samtal i mindre krets. Malene Bjørn (1914–2016), som redan 1955 kopplades in för att utföra inredningen, har berättat om de tidiga diskussionerna om utformningen av ambassadbyggnaderna, där ”lätthet och luftighet skulle råda i det soliga och varma klimatet”. Det var också uttalat att ambassaden inte skulle vara ”överlastad och tyngd av antika möbler”.

En svensk skribent rapporterade 1960: ”Färgskalan är avsedd att ge intryck av svalka..., textilierna domineras av ljusblått och turkosblått med citrongula accenter” och ”en för klimat och lokala förhållanden anpassad svensk atmosfär, en dagens tillämpning av karolinskt, gustavianskt och Carl Larsson, det bästa vi har.”

Det ljusa och det lätta var Malene Bjørns signum. En av hennes tidigaste inspirationskällor var det danska lustslottet Liselund på Mön från 1791 med ljusa färger, lätta möbler och ljus som strömmar in i rummen.

Hösten 2023 kommer att markera 75årsjubileet och i centrum för detta står den stiliga ambassadanläggningen, en av de största i
New Delhis ambassaddistrikt och definitivt en av de vackraste och mest välskötta.

– Vi planerar en rad arrangemang till jubileumsveckan i början av december. Indien är ett viktigt land för svensk export och många aktiviteter har näringslivskoppling, säger Christian Kamill.

Sverige och Indien har ett nära samarbete idag. Mer än 260 svenska företag bedriver framgångsrik verksamhet i Indien och besöksutbytet och dialogen på politisk nivå är omfattande. På ambassaden finns ett 15tal svenska medarbetare och cirka 25 lokalanställda. Handel och främjande är huvuduppgiften, liksom att följa den politiska utvecklingen i landet och Indiens ökade betydelse globalt.

– Att vi funnits på samma adress i sex decennier skänker tyngd åt den svenska närvaron i en stad där konkurrensen om uppmärksamheten är stor. Vårt dynamiska samarbete med Indien kompletteras av en attraktiv miljö med en intressant historia, avslutar Christian Kamill.

Svensk fastighetsförvaltning i Indien

Statens fastighetsverk har flera projekt på gång på den stora ambassadanläggningen. Kyla, vatten och ventilation uppdateras och man utökar återvinningen av regnvatten – rain water harvesting.

Regnvattenprojektet inleddes 2014, där man i stora nedgrävda tunnor sparar regnvatten för bevattning och andra behov. SFV ska också utöka den solcellspark man invigde 2011 och som byggdes ut 2018. I dag står den för 10 procent av den totala elanvändningen.

– Nu gräver vi ner nyisolerade kylvattenrör och förbereder markrörsnät för kablar. Allt detta ska integreras i det befintliga styrsystemet som nu uppdateras. Bättre styrmöjligheter kombinerat med de nya isolerade nedgrävda rören ska leda till större energibesparingar, berättar Erik Olsen, teknisk förvaltare på SFV.

– Belysningen, som nått sin tekniska livslängd, ska bytas ut till svenska armaturer med LEDljus. Vårt mål är att de sammanlagda åtgärderna ska leda till att 25 procent av ambassadens elförbrukning kommer från solceller.

i ett land där temperaturen kan stiga till 52 grader och där luftkvaliteten ibland är mycket dålig är ventilationsanläggningar viktiga. SFV har därför sedan 2010talet kontinuerligt arbetat med att installera kolfilter för att förbättra inomhusmiljön.

– New Delhi är rikt på både sol och regn och vi har stor nytta av insatserna kring solceller och regnvatten. I Indien finns ett betydande intresse för svensk knowhow och inte minst grön omställning, säger Christian Kamill.