När Peter Celsing och hans byrå hade vunnit arkitekttävlingen 1966 med sitt nydanande förslag fanns det inga pengar att bygga för. Räddningen kom när riksdagen ringde och ville ha en temporär lokal under ombyggnaden av det ordinarie riksdagshuset.

– Vi fick två veckor på oss att rita ett förslag. Utan den beställningen hade det inte blivit något kulturhus. Men genom intäkterna från riksdagen fanns det pengar att bygga vidare hela huset, säger Per Ahrbom, ”Celsings högra hand”, som fortfarande efter snart 60 år arbetar med ”sitt” hus

Riksdagsledamöterna kunde komma på plats 1971 och därefter fortsatte utbyggnaden av det övriga huset som alltså stod klart tre år senare. När riksdagen flyttade ut 1983 byggdes plenisalen om till en stor teaterscen, helt i linje med intentionerna för huset.

Nu efter runt 50 år är det en ikonisk byggnad som de flesta besökare har en relation till. Ett hus där man fikat, gått på teater, tagit med barnen
till lekrum, lånat böcker, sett utställningar eller bara spelat ett parti schack. Men också en fastighet som delvis förvanskats med nya tillägg och givetvis slitits av alla besökare: uppemot 2 miljoner personer per år strömmar igenom.

2015 tog Stockholms stad beslut om att göra en genomgripande teknisk upprustning av Kulturhuset och Teaterhuset. De tekniska systemen var uttjänta och sedan huset byggdes hade det tillkommit nya tekniska krav på bland annat energianvändning, personsäkerhet och tillgänglighet. Det var bakgrunden till den övergripande renovering som genomfördes mellan 2016 och 2020 och som inkluderade såväl tekniska installationer, fasad som färgsättning, möbler, armaturer och övriga interiörer.

Uppdraget gick till Ahrbom & Partner som nu fått Helgopriset för sin insats,
i konkurrens med ett 30-tal andra ­projekt. Juryn lyfter speciellt fram den långsiktiga förvaltningen och det osvikliga fokuset på att ”utveckla byggnaden utifrån föränderliga behov utan att förlora den ursprungliga visionen av en arkitektur som är öppen, demokratisk och tillgänglig för alla”.

Den första och största åtgärden som genomfördes var bytet av glasfasaden, som hade nått sin tekniska livslängd.

– Vi gjorde oerhört många glas­tester innan. Vi tog ut vår beställare dag och natt, i regn och sol, för att testa vilka glassorter som gav bäst resultat. Det slutade med att vi valde en järnfri treglas isolerruta med mer än fyra gånger bättre energivärden och ökad genomsiktlighet, säger Per Ahrbom.

– Och det är ju precis som Celsing ville ha: maximal öppenhet utåt. Han såg huset som en bildskärm, ett slags väderskydd med en massa aktiviteter.

Väl inne kan besökaren upptäcka en mängd funktionella förbättringar, som till exempel det nya besökscentret på botten­plan och den tydliga och enhetliga skyltningen som
gör det lätt att orientera sig. Även formmässigt är det mycket som sticker ut. Till exempel har 150 Celsingfåtöljer reno­verats och placerats ut. De färgstarka draperierna av Olle Baertling i Hörsalen har nytillverkats av Handarbetets vänner.  Och ursprungliga takarmaturer har satts upp, med ny Led­belysning.

– Vi har velat skapa en helhet i byggnaden. Utmaningen var att välja ut vad vi skulle göra efter att det tekniska var klart. Vi valde ut de mest karaktäristiska delarna i huset och gjorde punktinsatser, säger Pernilla Remröd, handläggande arkitekt på Ahrbom & Partner, som även lyfter fram det goda samarbetet med beställare och entreprenörer som en framgångsfaktor.

En av de större insatserna var att återställa den ursprungliga betongen på ytor som målats över med plastfärg. Där fick man testa flera olika typer av blästring. Samtidigt är den starka färgsättningen en del av husets karaktär, så på ett antal platser har man också tillfört nya högblanka och kulörstarka ytor som kontrasterar fint mot den råa betongen (där man här och var även kan se hål och krokar som vittnar om historiens gång).

Renoveringen av Kulturhuset vann Helgopriset i hård konkurrens med fyra andra nominerade bidrag: Lunds ­domkyrka, Krematoriet i Norrköping, Måseskärs fyr och Klosterhuset vid Vreta kloster (se Kulturvärden 3/23).

Under Helgogalan på Moderna museet den 21 november fick Per Ahrbom och Pernilla Remröd ta emot Helgo­statyetten under stort jubel.

– Det känns alldeles fantastiskt. Det är som i skolan – att få högsta betyg, sa en rörd Per Ahrbom efter prisutdelningen.

För juryns ordförande Karin Svenonius, kulturarvsspecialist på SFV, är det ett långt och intensivt juryarbete som nu slutförts.

– Det känns väldigt fint att priset går till Kulturhuset. ­Renoveringen är så omsorgsfullt och eftertänksamt utförd ­utifrån husets ursprungliga idé. En besökare idag anar nog inte vilken möda som lagts ner, säger Karin Svenonius.