Trä som byggnadsmaterial

Texten nedan är en sammanfattning och axplock från skriften "Trä som byggnadsmaterial" som du kan ladda ner och läsa. Pdf:en är inte tillgänglighetsanpassad. 

Virke genom historien

Olika sorters träslag har påverkat framväxten av olika byggnadssystem. Till exempel har furu travats på varandra till väggar, låsta och statiskt säkrade via hörnbildningar medan virke från lövträd, ofta med kortare och krummare stammar, har använts i mer komplicerade byggnadssystem så som exempelvis korsvirke.

För alla träslag gäller naturligtvis att dess virke påverkas av växtplats: sol- och vindförhållanden och marktypen, om jorden är fuktig eller torr, näringsrik eller mager.

Kunskap som gått i arv

Genom århundraden har olika metoder för att bedöma virkets kvalitet vuxit fram. Förr bedömde man ofta med ögat exempelvis furuvirkets tålighet och bärighet utifrån dess rakhet. Ett slag med yxan mot stammens sydsida – och det ljud det gav ifrån sig – gav i sin tur ytterligare information om vedens kvalitet. Det förekom också att man tuggade på veden för att avgöra om det var friskt eller sjukt. I dag har vi genom förfinade instrument andra bedömningsgrunder.

 

Vilken tid på året som träden skulle fällas och senare torkas är en annan aspekt som genom historien har bedömts på olika sätt. Ofta skedde det på vintern då trädens savmängd ansågs vara som minst. Några år före trädfällning var ringbarkning en vanlig åtgärd, för att öka timrets halt av kåda.

Kunskapen om virkets kvalitet och egenskaper har vuxit fram under flera hundra år. Yrkesskickliga hantverkare lät kunskapen gå i arv från far till son, från mästare till gesäll. Det var först på 1700-talet som vetenskapsmän, så som Christopher Polhem, började utföra prover och skriva ner vilka egenskaper hos virket som var av betydelse för slutproduktionen. 

Naturligt byggnadsmaterial

Eftersom trä är ett organiskt material finns risken att mikroorganismer angriper det och bryter ned det till koldioxid, vatten och näringsämnen. Det innebär att användningen av trä i byggnader inte tillför naturen några föroreningar under vare sig byggnads-, brukar-, eller destruktionsfasen, bortsett det fossila bränsle som gått åt till transporter och tillverkning.

Det trä som inte har modifierats, exempelvis genom tryckimpregnering, kan återanvändas. Det kan också återvinnas genom förbränning, vilket ger samma restprodukter som vid mikrobiell nedbrytning (när träden naturligt självdör i skogen) – koldioxid, vatten och näringsämnen i form av aska. Sker förbränningen i energiomvandlingsindustrin används den energi som bildas till att exempelvis värma bostadshus.

Mikrobiella angrepp

Olika träslag men även olika delar av träd har olika naturlig beständighet mot mikrobiella angrepp. Främst är det röta som förkortar träets livslängd och därför är det viktigt att skydda det mot fukt, som bland annat kan göras på kemisk väg. En av de vanligaste metoderna är genom tryckimpregnering av virket med medel som bland annat innehåller koppar. Svampar som angriper trä brukar delas upp i tre olika grupper, i den ordning de angriper och etablerar sig i träet då förutsättningarna finns. Det är: mögelsvampar, blånadssvampar och rötsvampar.