Putsarbeten

Texten nedan är en sammanfattning och axplock från skriften "Tekniska anvisningar för putsarbeten" som du kan ladda ner och läsa. Pdf:en är inte tillgänglighetsanpassad. 

Kalkputs och kalkbruk under århundradens lopp

1100-tal – 1600-tal

Från 1100-talets tidiga kyrkobyggnader till 1600-talets stora slottsbyggen skedde inte några stora förändringar i puts- och murbrukens traditionella sammansättning och användning. Vanligt var att bruken var feta, det vill säga kalkrika. Inte sällan är dessa bruk tryckta på plats och efterbearbetade med slev.

Kalkklumpar, kolbitar och små träbitar är ingen ovanlig syn i bruken. Även hårstrån kan förekomma i bruket. Den färg som användes var vanligtvis en fet kalkfärg som applicerades i ett fåtal lager.

1700-talet

Brukens sammansättning förändrades och var något magrare jämfört med tidigare, ofta drygades de ut med lera eftersom det var ett billigare alternativt jämfört med kalk. Vanligt var ojämna putsytor med slevmärken. 1700-talet blev starten för utvecklingen av en del nya material, däribland hydrauliska kalkbruk samt kalkbruk med hydrauliska tillsatser så som tegelmjöl och puzzolanjord, det vill säga vulkanisk jord.

1800-talet

Under 1800-talet blev putsen en viktig del av arkitekturen. Vanligt var extremt släta och riktade putser men även spritsputs, en knottrig puts med stora ballastkorn, blev allt vanligare. Nu var inte längre verktygsspåren synliga i putsytan på samma sätt som tidigare århundraden. Hydrauliska bindemedel, så som cement, började förekomma i både puts och fasaddekorationer. Cementen importerade först i liten skala men blev mot slutet av seklet allt vanligare.

1900-talet

Efter andra världskriget kom cementbruken att nästan helt slå ut kalk som byggnadsmaterial. Nu uppfördes många hus av betong och då var cementputsen ett självklart val. Dessvärre kom det att bli ett självklart val även vid restaurering, vilket ledde till att man på 1960-talet började se skadliga effekter på det material som inte hade samma egenskaper som cementen. Vid den här tiden blev kalkcementbruk (KC-bruk) så vedertaget att det dröjde många år innan man förstod att bruket kunde påskynda förfall.

De senaste trettio åren

Under restaureringarna av främst Kalmar slott och Skoklosters slott kom en debatt igång om kalkens fördelar jämfört med cement och betong. Detta ledde till att man återgick till traditionella material vid restaureringsarbeten.

Kalktillverkningen kom så att återupptas på Gotland. Trots det återgick man inte till det vedertagna sättet att arbeta med kalkbruket, istället användes arbetsmetoder typiska för cementbruk. Detta ledde till att nya problem uppstod: för magra bruk, andra tidsförhållanden vad gäller sättning och härdning samt med tiden även problem med frostskador.

Under 1990-talet fick så kallad naturlig hydraulisk kalk stor genomslagskraft, vars användande godkändes då den bar namnet kalk istället för cement. De höghydrauliska kalkbruken har egenskaper, och fodrar därmed samma arbetsmetoder, som kalkcementbruk (KC-bruk). Många hantverkare är därför duktiga på att använda dem.

I dag tillverkas inte svagt hydrauliska kalkbruk i Sverige. Detta har lett till att höghydrauliska bruk används vid restaureringsarbeten där svagt hydrauliska bruk en gång har använts.

Med ökad medvetenhet och bättre kunskaper är det i dag möjligt att i detalj anpassa bruk efter varje enskilt objekt. Traditionell svensk kalk till allmän försäljning tillverkas nu endast på Gotland.

Brukens sammansättning

Luftkalk

Luftkalk tillverkas av bränd kalksten med ett högt innehåll av kalciumkarbonat. Luftkalk härdar genom karbonatisering, en kemisk process där kalken tillsammans med koldioxiden i luften bildar kalciumkarbonat. Efter bränningen släcks kalken med vatten, vilket kan göras på minst fyra olika sätt: torrsläckning, våtsläckning, jordsläckning och stukasläckning. För mer detaljer kring de olika släckningsmetoderna se sidan 6 i denna pdf om putsarbeten.

Hydraulisk kalk

Hydraulisk kalk tillverkas av bränd kalksten som innehåller lermineraler. Kalken härdar genom karbonatisering samt hydratisering, att det härdar både med hjälp av luft och vatten. Kalken ger ett bruk som har en lägre ånggenomsläpplighet och lägre elasticitet än luftkalk.

Cement

Cement tillverkas av en blandning av kalksten och lera som bränns i hög temperatur så att det bildas cementklinkermineral, som sedan mals till ett fint pulver. Cement är bindemedel i betong, cementbruk och kalkcementbruk. Cementbruk har låg elasticitet och hög hållfasthet.

Lera

Lera används som den är, huvudsakligen som bindemedel och bildar då lerbruk. Den kan även användas som utfyllnad eller komplettering i kalk. Lerbruk har en god värmebeständighet vilket ger mycket elastiska murar.

Gips

Gips används framförallt som bindemedel när det kommer till interiörer, exempelvis listverk och stuckaturer. Gips härdar snabbt och ger ett bra bruk lämpligt bland annat för skulpturer.

Val av färg på puts

Kalkfärg

Kalkfärg tillverkas av släckt kalk och vatten samt eventuella pigment, som måste tåla en basisk miljö för att vara kalkäkta pigment. Kalkfärg kan göras i olika konsistenser och andelen vatten bestämmer antalet strykningar.

KC-färg

Färg för kalkcementbruk (KC) bygger på samma princip som kalkfärg. Både kalk och cement, det vill säga bindemedlet i putsen, får även vara bindemedlet i färgen.

Silikatfärg

Vattenglasfärg, eller silikatfärg, är hållbar på alla oorganiska material och relativt genomsläpplig, däremot är den tätare än kalkfärg. Den målas på karbonatiserad puts. Vill man måla med en annan färg på puts måste silikatfärgen först tas bort.

Linoljefärg

Innan man målar med linoljefärg måste putsen först ha karbonatiserat, dels eftersom linoljefärgen är så tät att den hindrar karbonatisering, dels eftersom linoljan bryts ned av kalciumhydroxid.

Skador på och i puts

Frostskador

Uppkommer när vatten som finns i ett poröst material expanderar.

Saltskador

Salt kristalliserar på ytan av den murade väggen och bildar något som liknar ett saltskägg. Det här orsakar ingen stor skada genom att utfällningen sker utanpå muren.

Klängväxter

Murgröna, vildvin och andra typer av klängväxter trivs bra med att växa på putsade väggar genom att de letar sig in i och tar fäste i springor och liknande. Växtligheten tenderar att binda fukt vilket gör att fukten stannar vid väggytan, som i sin tur kan leda till exempelvis frost- och saltsprängningar.

Alger

Växer det alger på väggen kan det vara ett tecken på att väggen håller fukt.

Bindemedelsbrist

Är bruket mycket magert och saknar bärighet tar det lätt upp fukt, vilket ofta leder till frostskador.

Rötskador

Ska en träfasad putsas är det viktigt att det görs med ett bruk med hög ånggenomsläpplighet och god elasticitet, annars riskerar fasaden att bli fuktig och därmed rötskadad med tiden.

Urlakad kalk

Om gammalt kalkbruk täcks av nytt bruk med låg ånggenomsläpplighet kan fukthalten öka, vilket leder till att bindemedlet lakas ur.

Exempel på olika typer av skador som kan drabba putsbruk

Se alla bilder