Pollinatörer på våra marker

Att vidta åtgärder för att gynna pollinatörer på våra marker är en viktig del i arbetet med att främja den biologiska mångfalden. Drygt 90 procent av världens vilda växtarter och 75 procent av odlad gröda får hjälp med sin frösättning av pollinatörer. Regeringen har därmed gett sju myndigheter, däribland Statens fastighetsverk, uppdraget att förbättra situationen för pollinatörer. 

Flera myndigheter har fått uppdrag om pollinering och vilda pollinatörer

Genom regleringsbreven har regeringen gett sju myndigheter och länsstyrelserna uppdrag att förbättra situationen för pollinatörer. De myndigheter som berörs är Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Trafikverket, Svenska Kraftnät, Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk.

Naturvårdsverkets uppdrag är att samordna och vägleda de myndigheter som har verksamheter som direkt eller indirekt påverkar förutsättningarna för vilda pollinatörer. Naturvårdsverket ska även bistå länsstyrelserna i deras kommunikationsinsatser mot kommuner, allmänheten och markägare. Statens fastighetsverk deltar på de möten som Naturvårdsverket kallar myndigheterna till, med uppdraget att stärka pollinatörernas förutsättningar.

Om uppdraget på Naturvårdsverkets webbplats. 

 

Foto: SFV/Mia Fernlund

Åtgärder som Statens fastighetsverk genomför

Inventering av alléer

SFV inventerar under 2020 alla alléer på kungsgårdarna vi förvaltar. I och med detta jobb kommer vi att veta vilka alléer som har blommande träd och dess status. Målet är att arbetet med alléerna kommer att främja både pollinerare, biologisk mångfald och kulturmiljöerna, genom att vi har en helhetsbild av dem och att vi på så sätt ser underhållsbehovet och kan åtgärda det. Återplantering av park- och alléträd sker på Skokloster och Kronobergs kungsgård.

Borttagning av invasiva arter

Ett annat exempel för att gynna pollinerare är att ta bort invasiva arter som Jätteloka, Parkslide och Lupin. Dessa arter har en förmåga att tränga bort de lokala arterna, och så är fallet på till exempel Alvastra i Östergötland. Där finns ett kalkkärr med orkidéer som hyser stora naturvärden. Där finns även jättelokor som riskerar att på sikt tränga undan naturvärdena och därmed även de pollinatörer som är i behov av den ursprungliga floran. I och intill detta kalkkärr arbetar SFV tillsammans med Länsstyrelsen i Östergötland med att ta bort alla jättelokor. Invasiva arter bekämpas även på Stenhammar- och Tuna kungsgård.

En biodlare tar upp honung ur en bikupa.

På Väderöarna utanför Fjällbacka finns bikupor. Foto: SFV/Anders Röös

Bikupor, ängar, betes- och våtmark

Bikupor för tambin har satts upp på Harpsund, Världskulturmuseet i Göteborg, Väderöarna och Karlsborgs fästning.

I skogarna på Lovö och i Bogesund utanför Stockholm avverkas skog och markanvändningen ställs om till betesmark, vilket förväntas öka den biologiska mångfalden och stärka förutsättningarna för vilda pollinerare.

En våtmark anläggs på Kungsbergs kungsgård utanför Strängnäs under hösten 2020.

Sist men inte minst har ytor slåttrats i parkerna vid Svartsjö och Drottningholm samt vid Tärnafors och de statliga byggnadsminnena Åkernäs och Örnbo i Västerbotten. Detta är bra bidrag för att gynna pollinerare eftersom det finns få ängsmarker och att de vid kontinuerlig slåtter blir väldigt artrika.

Även skogsåtgärder gynnar våra pollinatörer

Vid en del av våra skogliga åtgärder gynnar vi exempelvis sälg där vi genom frihuggning ökar sälgarnas vitalitet och blomning. Sälgen är mycket viktigt för skogens vilda pollinatörer då den blommar först på våren och därmed tidigt kan servera mat till exempelvis hungriga och nyvakna bin.

Hög med kvistar och grenar i Torphagen

Veddepå i Torphagen i Stockholm. . Foto: SFV/Katrin Furustig

Veddepåer för biologisk mångfald

På många platser skapar SFV veddepåer. En veddepå är en hög med död ved av stammar och grenar. Tusentals arter lever av död ved i murkna träd, grenar och stubbar. Merparten är svampar och insekter, främst skalbaggar, men också många mossor och lavar. Det finns även ryggradsdjur som är helt beroende av död ved, främst hackspettar. De kan hacka ut bohål där många fågelarter kan leva.

I naturskogar som får vara i fred bildas död ved hela tiden. Sådana är i dag sällsynta i Sverige och därför är hälften av alla vedlevande arter sällsynta eller utrotningshotade. Genom att spara ved i på våra marker hjälper vi insekter, fåglar och svampar att trivas – och gynnar den biologiska mångfalden.