Åholmen

År 1304 nämns för första gången Stora Ekeby – där Åholmen ingick – i handlingar, då ägaren Lars Boberg skänkte mark till Vårfruberga kloster på Fogdön vid Strängnäs. Näste ägare, Anund Finvidsson, uppförde 1343 en envånig byggnad med tre torn på gården, vilket finns redovisat på en karta från 1643. På samma karta finns Ekeby Nya Sätesgård utritad, som en envånig byggnad under sadeltak, på samma plats som gården står än i dag. 

Huvudbyggnaden brann på 1680-talet och under tidigt 1700-tal uppfördes en ny av fiskarsonen och arrendatorn Esbjörn Persson, som hade byggt upp en förmögenhet och köpt gården. Denna gav han senare till sin adlade son Nils Reuterholm, vars son Gustaf Gottfrid Reuterholm i sin tur tog över gården 1756 vid sin faders död.

Linné som inspirationskälla

Gustaf Reuterholm hade ett stort botaniskt intresse och inspirerades av Linné, som han personligen hade träffat 13 år gammal, då hans far 1732–39 var landshövding i Falun samt initiativtagare och finansiär av Carl von Linnés Dalaresa. År 1760 började Reuterholm anlägga två trädgårdar, varav den ena vid mangården och den andra vid Åholmen, där avsikten var att skapa såväl en "Trä Skola" som en "Fruckt Hauge". Träden planterades systematiskt i strikta rader inom inhägnade områden söder och sydost om de båda byggnaderna som uppfördes samtidigt: Linnépaviljongen och Trädgårdsmästarbostaden. 

På Bondholmen öster om Åholmen finns en gravanläggning i form av en ättehög, som var Gustaf Reuterholms önskan om familjegrav. Därifrån ser man både mangården vid Stora Ekeby och Åholmen.

Nya tider

Av ekonomiska skäl blev Reuterholm tvungen att 1803 sälja Stora Ekeby. Ny ägare blev Johan Adam von Gerdten, överstelöjtnant, sedermera överste och ståthållare vid det närbelägna Strömsholm. Han tillträdde den 14 mars 1804.

I ett brev till sin vän, arkitekten Carl Christoffer Gjörwell, diskuterade von Gerdten planer på hur han skulle bygga om Stora Ekeby. Han konstaterade då även att gården var förfallen och därför skulle komma att kräva en hel del arbete.

Parken enligt Granells karta

Mot slutet av 1810-talet började von Gerdten att skapa en förändring på Åholmen. På en karta upprättad 1820 av lantmätare E.J. Granell finns en parkanläggning med tydliga romantiska drag utritad.

I öster i den engelska parken finns lusthus, tempel och grotta. Här samsas namn med romantiska intryck så som Evas Dahl, Adams Dahl, Mosae backe, Termopolis, Sophien lust och Petrus.

Norr om allén hittas parken som på kartan beskrivs som "En stenbunden betesbacke, beväxt med gles löfskog" medan den södra delen, närmast allén, benämns som "En stenbunden backe med löfträn beväxt". Här finns också Jennys Hill med ett lusthus samt minnesstenen över greve Carl Lagerbring, som är införd på en reviderad version av Granells karta 1822. Lagerbring var en betydelsefull person för von Gerdten, som på minnesstenen skrev: "Carl Lagerbring – Åt välgöraren hvars omtanka och råd beredde Ekeby egares trefnad och lycka".

Byggnader i parken

Trädgårdsmästarbostaden på Åholmen redovisades på en karta redan 1783 och är troligen parkens äldsta byggnad. Väster och norr om trädgårdsmästarbostaden på Granells karta finns en slät gräsplan i en superellipsliknande form inramad av en sandgång utritad. I sandgången finns träd planterade i rundlar, vissa planterade tillsammans med törnrosor. Det är oklart om denna ritning på kartan någonsin blev verklighet.

Ytterligare en bit västerut på kartan finns på en kulle "ett stort och åldrigt löfträd" med "en bänk att sitta uppå" utritat. På Granells karta redovisas även ett antal byggnader där flera troligen uppfördes under von Gerdtens tid, så som Brohuset och Paviljongen.

Öster om Paviljongen står sedan 1822 en minnessten över Carl von Linné, med inskriptionen "Carolo a Linné – Si quaeras monumentum circumspice" (Carl von Linné – Om du frågar efter ett monument se dig omkring).

Åholmen blev statligt

Efter att Johan Adam von Gerdten sålde Stora Ekeby 1833 följde ett stort antal ägarbyten, bland annat friherre Karl Alexander Fredrik Gyllenhaal som köpte gården 1850 och ägde den fram till 1868. 

I början av 1900-talet hotades Åholmen att avverkas och exploateras. Ett antal västmanländska naturintresserade personer – lektor Matts Floderus, greve Axel Ridderstolpe samt häradshövding Claes Uggla – blev dess räddning då deras engagemang ledde till att jur.kand. Sven Bergius 1912 köpte Åholmen från ägaren till Stora Stensjö gård på Nyckelön. Den 13 juni 1913 lämnade Bergius över parken som gåva till staten på villkor att "... på det egendomen befintliga planteringarna och minnesmärken måtte bliva på bästa sätt skyddade och vårdade, egendomen måtte ställas under vård och förvaltning av Vetenskapsakademin."

Området fridlystes som naturminne och förvaltades, precis som Sven Bergius hade önskat, av Vetenskapsakademin fram till 1957, därefter av Riksantikvarieämbetet. Från 1999 ansvarar Statens fastighetsverk för tillsyn och förvaltning.

Lycksalighetens Ö

I en dikt från 1928 beskriver författaren Gunnar Mascoll Silfverstolpe, som var ägare till granngården Stora Åsby, Gustaf Gottfrid Reuterholms avsked till Åholmen. Dikten heter "Lycksalighetens Ö" och följer i sin helhet nedan:

Bilder

Se alla bilder