Det här är berättelsen om den lilla, lilla kyrkan som växte till en allt större kyrka med valv och vackra kalkmålningar. När den nya kyrkan i Risinge byggdes på 1800-talet lämnades den äldre kyrkan till sitt öde och förföll. När Riksantikvarieämbetet restaurerat den bortglömda kyrkan på 1940-talet togs den i bruk på nytt.
Risinge gamla kyrka, även kallad Sankta Maria kyrka grundlades under senare hälften av 1100-talet. Då var det en liten kyrka utan valv och med platt tak. Den är byggd av gråsten och med inslag av tegel. Kyrkan har byggts till ett flertal gånger, fasaden är putsad i brutet vitt. Långhuset är rektangulärt och det tresidiga koret har samma bredd som långhuset. I väster finns ett timrat och spånklätt vapenhus. Samtliga byggnadsdelar har fått sadeltak täckta med tjärat stavspån.

Foto: Ulrika Mebus
Unika kalkmålningar
På 1300-talet tillkom valven och snart efter det kalkmålningarna. Interiören domineras av kryssvalven med kalkmåleriet gjort av den så kallade Risingemästaren. Ofta är motiven hämtade ur bibeln. Den äldsta målningen tros dock vara en röd målning på den norra väggen som kallas ”Ryttaren med jaktfalken”. Ryttarens historia och symbolik är en gåta för oss idag. Det är mycket ovanligt att så gamla kalkmålningar aldrig varit övermålade. Bänkinredningen är från 1600- och 1700-talen.
Törnrosasömn till 1940-talet
Den predikstol som sattes hit på 1600-talet finns idag att beskåda i Finspångs slottskapell. Under 1700-talet gjordes en tillbyggnad mot norr. Flera tillbyggnader planerades på 1700-talet, men på 1800-talet tog man i stället beslut att bygga en ny kyrka med bättre placering i samhället. Risinge nya kyrka invigdes 1849 och den gamla kyrkan lämnades då åt sitt öde och förfall. År 1907 övertogs den av staten och sedermera till Riksantikvarieämbetet. Efter en grundlig restaurering på 1940-talet kunde kyrkan användas igen.
I januari 2015 övertog Statens fastighetsverk (SFV) förvaltningen av Risinge gamla kyrka från Riksantikvarieämbetet.
Risinge gamla kyrka blev statligt byggnadsminne 2019.

Foto: Olle Nylind