Gravitational Ripples, minnesvården över flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004, är nominerad till 2019 års Landskapsarkitekturpris
Publicerad: 30 januari 2020
Fyra offentliga platser är nominerade till 2019 års Landskapsarkitekturpris, det avslöjade Sveriges Arkitekter idag. Ett av fyra utvalda projekt är Gravitational Ripples, minnesvården över flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004, som Statens fastighetsverk uppfört i samarbete med Statens konstråd och Kungl. Djurgårdens förvaltning. Konstverket är skapat av Lea Porsager och är inspirerat av ett kosmiskt fenomen känt som gravitationsvågor.
Vem som vinner det fina priset avslöjas på Arkitekturgalan den 10 mars. Stolta och glada håller vi tummarna förstås!
Juryns motivering:
”Gravitational ripples är en värdig minnesplats på samma gång som det är ett sinnligt och poetiskt landskapsrum. Verket är resultatet av en tävling utlyst av Statens konstråd och Statens fastighetsverk, efter ett beslut av regeringen att skapa en fysisk plats till minne av de som miste sina liv i tsunamin i Sydostasien 2004. Det är en välkomnande plats att sörja på och vistas i, för anhöriga och allmänhet, med stark närvaro av jord, himmel, grönska och vatten. Gravitational ripples har inspirerats av ett kosmiskt fenomen som Einstein var den första att beskriva. Gravitationsvågor, eller krusningar, uppstår i den fyrdimensionella rumtiden när massa accelereras, till exempel när en stjärna exploderar. Tid och rum trycks ihop, dras ut. Minnesplatsens tidlösa vågformer är sålunda en metafor, både för de obönhörliga rörelser som uppstår vid en jordbävning och för skälvningarna i vårt innersta som förlusten av en nära skapar. Som tsunamin väller de gräsklädda jordvallarna från verkets mittpunkt, ut över parkeringen och upp mot den ekbevuxna kullen där de inpassats fint. Verket är väl utfört i fåtalet material, främst jord. Grusgångar skär igenom vallarna. I den omslutna kärnan ligger två ovala bronsskulpturer. Översidan på den största graveras i takt med att anhöriga uttrycker en önskan om att namnet eller namnen på de omkomna ska finnas där. En stark idé som omsatts till en poetisk och mjuk, fysisk form som gör platsen till mer än ett monument”.