Ingeborg Wærn Bugge

Ingeborg Wærn Bugge – en av Sveriges första kvinnliga arkitekter – engagerar sig starkt för kvinnor och deras arbetsvillkor i hemmet. Under sin yrkesverksamma tid ritar hon bland annat lanthushållsskolor och hem för ensamma mödrar.

Hon föds i Kristiania, nuvarande Oslo, 1899 som dotter till Dagfinn Bugge och Elisabeth Wærn. När Ingeborg är tre år gammal skiljer sig föräldrarna och modern flyttar med barnen, Ingeborg och hennes bror Thorild, till Göteborg.

Modern, som arbetade med hemslöjdsfrågor och var aktiv i rösträtts- och fredsfrågor, får 1911 anställning som direktör för Svensk Konstslöjdutställning i Stockholm, varpå familjen flyttar dit.

En porträttbild av en kvinna i svartvitt, från ett tidningsuppslag.

Porträtt av Ingeborg Wærn Bugge i tidskriften Idun 1922. Foto: Tidskriften Idun 1922

Ingeborg drömmer om att bli arkitekt och när hon 1918 tar studentexamen från Whitlockska samskolans reallinje har hon även under flera månaders tid praktiserat för arkitekten Folke Bensow. På den här tiden får inte kvinnor i Sverige, till skillnad från i Finland och Danmark, studera till arkitekt. Kungliga Tekniska Högskolan gör däremot ett undantag och Ingeborg antas – som fjärde kvinna någonsin – som specialelev till arkitektutbildningen.

En maffig tegelbyggnad med spetsigt tak.

Roggeborgen var en av de byggnader som Ingeborg Wærn Bugge arbetade med under sin tid på Byggnadsstyrelsen. Foto: Mia Fernlund, SFV

Öppnar arkitektkontor

1922 tar Ingeborg examen och påbörjar, med stipendium från Fredrika Bremer-förbundet, studieresor till Europa. Därefter arbetar hon för ett flertal olika arkitekter innan hon, som första kvinna någonsin, vidareutbildar sig vid Konsthögskolans arkitekturskola.

1929 öppnar hon och KTH-alumnen Kjerstin Göransson Ljungman ett arkitektkontor. När samarbetet upplöses 1936 driver Ingeborg vidare firman på egen hand. Arkitektkontoret har främst kvinnliga uppdragsgivare, bland annat politikern och rösträttskvinnan Anna Lindhagen som ger dem i uppdrag att rita ett hem för ensamma mödrar.

Wærn Bugge intresserar sig för landsbygdens förhållanden och med det även lanthushållsskolor och deras undervisning. Under sitt liv ritade hon inte mindre än tre lanthushållsskolor.

Förutom sin arkitektkarriär skriver även Ingeborg flertal böcker och artiklar, bland annat för Svenska Dagbladet, tidskriften Idun och Form. Till verket ”Svensk yrkeskvinna”, som ges ut 1950, bidrar hon med artikeln ”Kvinnliga arkitekter och civilingenjörer” i vilken hon diskuterar kvinnliga arkitekters villkor och problem i branschen.

En rikt dekorerad sal med röda väggar.

Ingeborg Wærn Bugge arbetade bland annat med Kina slott. Foto: Max Plunger

Anställning på dåvarande SFV

1953 får hon anställning på Byggnadsstyrelsen, vars uppgifter senare tas över av Statens fastighetsverk. Här arbetar hon på kulturhistoriska byrån med kyrkorestaureringar och uppmätningar och jobbar med bland annat Kina slott på Drottningholm och Roggeborgen i Strängnäs – som inreddes för Kungliga bibliotekets behov – båda förvaltat av SFV i dag.

Ingeborg Wærn Bugge är en engagerad yrkeskvinna och varken gifter sig eller skaffar barn. Hon avlider 1991.

Roggeborgen. En trevåningsbyggnad med praktgavlar. Fasadens puts är målad i tegelimitation.

Roggeborgen, Strängnäs

Byggnaden uppfördes i slutet av 1400-talet som biskopspalats. Namnet kommer efter Kort Rogge, som var biskop i Strängnäs 1479-1501. I borgen ingår delar av en ännu äldre byggnad.

Kvinnliga pionjärer

För 100 år sedan, i september 1921, fick Sveriges kvinnor för första gången rösta i allmänna val. Ungefär samtidigt öppnades fler möjligheter för kvinnor att vara med och gestalta den offentliga byggnadsmiljön. Men kvinnor har i alla tider haft en betydelsefull roll för våra fastigheter även om det inte alltid har uppmärksammats.

Nyköpingshus sedd från motstående sida av vattnet.

Kulturvärden nummer 3, 2021

I höstnumret 2021 av Kulturvärden hittar du inte bara artikeln om Kvinnliga pionjärer. Här finns även annan spännande läsning, så som anekdoten om operastjärnan Christina Nilsson, spännande läsning om Nyköpingshus samt ett bildreportage från det vackra ambassadresidenset i London.