Till innehåll
Slott och herresätePark och trädgårdSkog och mark

Läckö slott

Makalöst maktbygge och stora drömmar

Läckö slott. Vitputsad, borgliknande byggnad med flera torn i olika form och höjd. Tornen kröns av spånklädda lök-kupoler.

Sagoslottet Läckö slott är i dag ett av Sveriges mest besökta slott. Slottet har flera trädgårdar och den populära slottsträdgården har gjorts i ordning i den äldre trädgårdens anda. Läckö slott var precis som när det byggdes lätt att nå med båt och i nuvarande Kungshamn finns en gästhamn för fritidsbåtar. Den tillhörande Läckö kungsgård med jordbruk arrenderas ut.

Läs mer om Läckö slott
Västra Götalands län
Besöksmål
Statligt byggnadsminne (SBM)

Historia

I Läckö slotts långa historia är det fältherren och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie som mest av alla satt sin prägel på både interiör och exteriör. 

Byggår:Sent 1400-tal, 1600-talets mitt
Arkitekt:(De la Gardie-epoken): tyskarna Matthias Holl (biträdd av Frans Steimer) och Olof Franck
Rosa blommor som växer intill väggen på slottet.

Foto: SFV/Annie Andersson

Läckö slotts vitputsade fasad och ett av hörntornen med lök-kupol och sirlig spira.

Foto: Bert Leandersson

Läckö slott har en historia som sträcker sig över 700 år. Redan år 1298 fanns här en biskopsborg, uppförd av Skarabiskopen Brynolf Algotsson. Borgen tjänade både som försvarsanläggning och som en tydlig symbol för kyrkans makt i området. Det medeltida Sverige var en orolig tid med många hot – både inre och yttre. Ett av de största var den ständiga konflikten med Danmark, och Skaraborg drabbades särskilt hårt eftersom den danska gränsen låg nära. Läckö fungerade även som rastplats för pilgrimer på väg mot Norge. Här kunde de vila och få mat, vilket gav biskopen en välkommen sidoinkomst.

Omgiven av vatten - ett strategiskt läge

Att bygga en borg just här var ingen slump – platsen låg i mitten av stiftet och hade en strategisk fördel. Belägen på en udde, omgiven av vatten på tre sidor, var den lätt att försvara. Under medeltiden var borgen helt avskild från fastlandet genom en vallgrav. Vi vet inte exakt hur borgen såg ut i början, men troligen bestod den av två eller tre enkla hus innanför en skyddande skansmur, med ingång på den västra sidan.

På 1470-talet förstördes borgen i en eldsvåda. Den dåvarande biskopen, Brynolf Gerlachsson, påbörjade omedelbart återuppbyggnaden – nu i större skala. Detta tyder på att Läckö fortfarande hade en viktig militär funktion. Under denna period byggdes en köksborggård i norr för att skydda en ny brunn, kallad Fläskgraven. Två försvarstorn uppfördes i nordöst och nordväst, och ingången flyttades till den södra sidan, där en ny förborg med porttorn anlades. Innanför dess murar fanns stall och förrådsbyggnader i trä.

Från kyrkan till Kronan

När Gustav Vasa genomförde reformationen 1527 drogs kyrkans egendomar in till kronan, och Läckö upphörde att vara biskopsborg. Slottet blev nu en kunglig egendom med fortsatt försvarsfunktion och under 1500-talet räknades anläggningen som ett av landets starkaste fästen.

Kungen själv besökte slottet vid två tillfällen men konstaterade att det var i dåligt skick. För att slippa underhållskostnader förlänades slottet 1543 till kungens svåger, Svante Sture, som genast satte igång med reparationer och utbyggnader – även om detaljerna är okända. Senare under århundradet gick slottet till riksrådet Hogenskild Bielke, som återigen rustade upp slottet. Han lät bland annat dekorera interiörerna med kalkmålningar, varav några fortfarande är synliga i dag.

Rosa tak med målade blommor i mörkare färger.

Foto: SFV/Mia Fernlund

Rosafärgat fönster omringat av vit kalkstensvägg

Foto: SFV/Mia Fernlund

rund knopp i trä på en trappa

Foto: SFV/Anna Edemo

Utsmyckad takmålning.

Foto: SFV/Erika Bjurling

Byggepoken De la Gardie

Läckös storhetstid infaller under 1600-talet, när slottet ägs av släkten De la Gardie. År 1615 adlades fältherren Jacob De la Gardie till greve som tack för sina militära insatser. Han fick grevskapet Läckö och slottet i förläning. Jacob satte genast igång med omfattande ombyggnationer och utsmyckningar. Huvudborgen förhöjdes, och vissa delar byggdes till. Köksborggården fick täckta skyttegångar, och nya träbyggnader inrymde kök och brygghus. Även förborgen förstärktes med murar och torn, och nya stall och förråd uppfördes.

Efter Jacobs död 1652 ärvde sonen Magnus Gabriel De la Gardie slottet. En av det svenska rikets mäktigaste och rikaste män med över 1000 skattepliktiga gårdar i Sverige och Östersjöprovinserna. Han ledde bland annat förmyndarregeringen efter Karl X Gustavs död 1660. Nu inrättades ett grevskap med ett stort område på Vänerns södra sida med Läckö som centrum.

Magnus Gabriel var också en av landets flitigaste byggherrar, vilket avspeglades på Läckö. Under hans ägotid förvandlades Läckö till ett representativt residens för fredligt umgänge och avkoppling. År 1654 påbörjade Magnus ett storskaligt projekt för att modernisera slottet. Han ville lämna renässansborgen bakom sig och skapa ett elegant barockslott, värdigt den svenska stormaktstiden.

  • Förborgen försågs med terrasstak och loftgångar samt med nya rum och bostäder för tjänstefolket.
  • Träbyggnaderna i köksborgen ersattes av en sammanhängande stenbyggnad i två våningar.
  • Slottskyrkan tillkom nu på den östra sidan.
  • En fjärde våning byggdes i huvudborgen, vilket gav slottet dess nuvarande höjd.
  • Magnus lät även konstnärer från kontinenten dekorera slottets interiörer med praktfulla målningar.
Stentrappa med blommor i olika färger.

Foto: SFV/Annie Andersson

Guldstaty i trädgården sedd från en överväxt pergola.

Foto: SFV/Annie Andersson

Räcke och stentrappa i trädgården.

Foto: SFV/Annie Andersson

En fredsmäklande kyrka

Byggnationen av kyrkan var på den här tiden ett imponerande bygge. Att uppföra en sådan hög lokal med den tidens tekniker och byggnadsställningar som inte var lika utvecklade som i dag, var en stor bedrift. Kyrkan var också populär för att den var allmänkristlig, att inte vara så protestantiskt strikt i en tid då vi precis hade gått ur det trettioåriga kriget och spänningarna mellan katoliker och protestanter i Europa är stark, var viktigt. Magnus är medveten och vill skapa ett vänligare och mer omtyckt Sverige än vad vi hade haft tidigare. Bygget av en kyrka som flirtar med katolicismen är troligtvis en del av det projektet. Magnus önskade att få bli begravd i kyrkan, men begravdes i stället i Varnhem. Sarkofagen under kyrkans golv är därmed tom.

Kyrkan är också omtalad för sina stora fina statyer som totalt är 16, det är de 12 lärjungarna tillsammans med Jungfru Maria, Jesus och Johannes Döparen. Omtalat är också läktare där Magnus Gabriel enligt traditionen själv satt och räknade in personalen under morgonpredikan. Här hittar du även en väldigt vacker orgel som tillverkades i Göteborg på 1650-taett. De värdefulla ryskortodoxa silvertavlor som prydde kyrkan är tyvärr inte så många original eftersom de var populära att ta med sig därifrån.

Läckö slottskyrka. Kyrkorum med väggmålningar, skulpturer och träinredning i sirlig barockstil.

Slottskyrkan. Foto: Kristin Lidell

Porten in till slottskyrkan.

Foto: SFV/Annie Andersson

Läktaren och entrén till slottskyrkan.

Foto: SFV/Annie Andersson

Takmålning med naken barngestalt

Takdekor i Kungssalen. Foto: SFV/Philimona Mulugeta

Karl XI:s reduktion 1681

År 1681 tog Läckös storhetstid abrupt slut när reduktionen tvingade honom att lämna tillbaka slottet till Kronan. Alla planer hann inte genomföras och mycket av medeltiden finns därför fortfarande kvar.

Under 1700-talets första decennier stod slottet mestadels tomt. Det användes inte längre som bostad, och arrendatorerna investerade varken tid eller pengar i underhåll. År 1746 började man skövla slottet – kung Fredrik I lät till exempel föra bort bataljmålningarna och porträtten från Kungssalen.

Vackert snidad trädörr.

Foto: SFV/Annie Andersson

Korridor med valv och rosa putsade väggar.

Foto: SFV/Annie Andersson

Vägg med snirkliga målningar intill dörröppning.

Foto: SFV/Annie Andersson

År 1752 förlänades slottet till Carl Gustaf Tessin. Han använde Läckö som en privatbostad, men i betydligt blygsammare form än under De la Gardies tid. Tessin visade dock omsorg om slottet – han lät bland annat ersätta kalla, öppna spisar med rörspisar, måla om taken och sätta upp handmålade rokokotapeter. Han rev även svalgångarna i förborgen och murade igen gamla entréer, som ersattes med nya trapphus.

När greve Gustav Adolf Hiärne, slottsarrendator, avled 1805, upphörde Läckö helt som ståndsmässig bostad. År 1810 förlänades slottet till general Carl Johan Adlercreutz, som ville döpa om slottet till Siikajoki – men det namnet slog aldrig igenom. Med begränsade resurser lyckades man åtminstone reparera delar av tak, dörrar och fönster.

Närbild på smultron.

Foto: SFV/Annie Andersson

En grönskande trädgård.

Grödor i Lilla köksträdgården på Läckö slott. Foto: Elisabet Hesseborn, SFV

Närbild på grönskande daggblommor.

Foto: SFV/Annie Andersson

År 1828 övertog Carl Rudenschöld slottet. Hans bror, pedagogen Torsten Rudenschöld, hittade en ny användning: en tidig folkskola inrättades i slottet. 1830 utlyste kronan en sista auktion där de återstående möblerna och målningarna såldes. 1860 återgick slottet helt till kronan och föll in i en lång törnrosasömn. Bland annat föreslogs det att slottet skulle användas som korrektionsanstalt.

Läckö slotts trädgårdar

Väldoftande lustgårdar, där rankbevuxna båggångar, små vattenflöden och skulpturer från antikens mytologi både förnöjer promenader och inspirerar. På 1600-talet var det nämligen statusfyllt att kunna visa upp exotiska och dyrbara växter i sin trädgård. Under samma tidsperiod, mer exakt 1660, hade Läckö tre trädgårdar: Den mer privata Lilla trädgården, Pilträdgården i söder samt den storslagna Stora Trädgården.

Den sistnämnda, Stora Trädgården, hade dock en föregångare vid namn Nya Trädgården. Greven på slottet, Magnus Gabriel de la Gardie, hade ett genuint odlingsintresse och en dag 1654 gav han trädgårdsmästaren Sigismund Henneck i uppdrag att anlägga en helt ny trädgård på Läckö. En trädgård fylld av fruktträd, kryddörter, blomster, köksväxter och bärbuskar.

Nya Trädgården framstod som en av de mer ålderdomliga trädgårdarna på Läckö med sin brokiga lustgårdskaraktär. Stora Trädgårdens tillkomst innebar att Nya Trädgården omplanterades och utvidgades till en mycket större anläggning. Mot slutet av 1660-talet färdigställs Stora Trädgården och blir paradträdgården på Läckö.

Från flera större till en mindre

På 1990-talet fick trädgårdsmästaren Simon Irvine i uppdrag att ta hand om örtagården. Han omvandlade den till en grönsaksträdgård som stod sig ända fram till 2021 när han pensionerade sig. I dag ligger trädgården i nya händer, händer som lagt många år på att lära sig av Simon för att kunna ta sig an planteringen på samma sätt. Sedan några år tillbaka arbetar trädgårdsmästarna med att omvandla örtoasen till den köksträdgård den en gång var menad som.

Lilla Trädgården är i dag inte bara Läckös stolthet, utan även en värdefull och levande resurs för slottet. Vi kliver in i en oas som ett flertal trädgårdsmästare jobbat med i hundratals år.

Nyvaknat intresse för Läckö slott

Under 1800-talets slut väcktes åter intresset för Läckö, i takt med nationalromantiken och den växande uppskattningen för Sveriges stormaktstid. Läckö som hade kvar mycket av medeltida historia undgick som tur var en historiserande restaurering, vilket på den tiden var vanligt för att förstärka den medeltida känslan hos äldre byggnadsverk.

Mellan 1926 och 1939 genomfördes istället omfattande restaurerings-, undersöknings- och konserveringsarbeten med syfte att återskapa barockslottets forna glans. Även arkeologiska utgrävningar gjordes för att förstå mer om den ursprungliga medeltida borgen.

År 1964 inleddes en ny epok med utställningsverksamhet och Läckö slott som kulturturismobjekt etablerades. Läckö slott är i dag ett av Sveriges mest besökta slott, ett statligt byggnadsminne och förvaltas sedan 1993 av Statens fastighetsverk. Stiftelsen Läckö slott arrenderar byggnaderna och ansvarar för dagens verksamheter.

Putsarbeten

När man ser Läckö slott i dag möts man av ljusa, vackra fasader – men bakom dem döljer sig en spännande historia. I början av 1900-talet täcktes slottet av en grå cementputs, som man då trodde var historiskt korrekt. Tyvärr visade det sig vara både fel och skadligt – cementen stängde inne fukt och skapade sprickor och flagor.

På 2000-talet började man ta reda på hur slottet egentligen sett ut från början. Noggranna undersökningar visade att fasaderna på 1600-talet hade en levande, ljus kalkputs som förändrades med ljuset – en helt annan känsla än den moderna, platta ytan.

Sedan 2007 har man därför varsamt börjat återställa slottets fasader, med gammalt hantverk, lokala material från Kinnekulle och traditionella metoder. Man använder kalkbruk som andas med muren, och målar med kalkmjölk som ger en mjuk, naturlig yta.

Det här är inte bara en ytrenovering – det är ett sätt att ge slottet sin själ tillbaka.

Film från putsarbete på Läckö slott 2022.

I Fokus

Fastigheter i närheten

Liknande fastigheter