Torped­departementet

De inköpta Whiteheadtorpederna var sex meter långa och laddade med så kallat bomullskrut. De följde en rak kurs och exploderade vid anslag. Innan engelsmannen Robert Whitehead lanserade sin uppfinning användes torpeder monterade på harpuner, stänger eller bogserlinor. 

I samband med inköpet förvärvade flottan även tillverkningsrätt för att själva tillverka torpeder, men det skulle dröja flera decennier innan detta kom igång.

1901 flyttade det nybildade Torpeddepartementet in på vindsvåningen. Bottenvåningen fick fyra vattentäta källare med sex meters takhöjd och kar för provtryckning av elkablar till minor. I den sydligaste källaren låg maskin- och ångpannerummet, därav den höga skorstenen. Vatten pumpades in från Saltsjön. Halva övervåningen var förråd för 200 torpeder, andra halvan torpedverkstad.

1918 byggdes ett nytt torpedförråd uppe på berget och större delen av nedervåningen blev verkstäder. 1940 tillkom den låga tillbyggnaden i söder för tvätt- och omklädningsrum. Källaren anpassades för verkstäder. 1969 lades örlogsvarvet ned och Sjöfartsverket övertog verkstäderna. Sedan 1980-talet har olika kulturverksamheter använt byggnaden. Statens fastighetsverk förvaltar Torpedverkstaden och har bevarat karaktären av verkstad, både in- och utvändigt. En verkstadsdel från 1940-talet har blivit restaurang.