Sagerska huset

Huset testamenterades av Leo Sager till Katolska kyrkan med rätt för hans hustru Vera att använda det som bostad till sin bortgång. Vera Sager avled 1986. Staten förvärvade fastigheten 1988 för att inrätta en permanent säkerhetsbostad och representationsvåning åt Sveriges statsminister. Statens fastighetsverk fick 1993 i uppdrag att genomföra en restaurering och modernisering av huset. Målet var att bevara byggnadens kulturhistoriska värde samtidigt som de särskilt höga säkerhetskraven skulle tillgodoses. Byggnaden är statligt byggnadsminne sedan 1994.

Hundra år med familjen Sager

Först på 1640-talet omnämns bebyggelse på den långsmala tomten mellan Norrström och Fredsgatan. Mot vattnet låg två små flyglar på var sin sida om en infart. 1772 byggde man över flyglarna och infarten med en våning som fortfarande finns bevarad. Fastigheten köptes 1880 av bröderna Robert och Edvard Sager.

I dag präglas Sagerska huset av den stora ombyggnad som Robert Sager lät utföra 1893–94. Två våningar och ett högrest tak med drag av fransk slottsarkitektur byggdes då till. De putsade fasaderna utformades i fransk nybarockstil med detaljer i smide och zink.

Blandad inredning i Sagerska huset

De nya våningarna inreddes inte förrän 1899–1901. Den fasta inredningen var inspirerad av fransk rokoko, Ludvig XVI-stil och samtida engelska stilideal. Resultatet blev en blandning av ljusa interiörer med mycket stuckatur och mörka ombonade engelska miljöer.

Byggnaden utrustades med ett sinnrikt ventilations- och uppvärmningssystem som var typiskt för det sena 1800-talet. Robert Sager levde resten av sitt liv i Sagerska huset tillsammans med sin hustru Marie Motke-Huifeldt. Deras gemensamma son Leo övertog huset och även han blev långvarig i huset. Den som bott allra längst i huset är trots allt Leos hustru Vera Sager som efter Leos bortgång 1948 bodde kvar ända till 1986. I dag är Regeringskansliet hyresgäster.