Rindö redutt
Rindö redutt, belägen på Rindös norra udde, byggdes 1859–1864 för att komplettera Vaxholms kastell i försvaret av Stockholms inlopp. Anläggningen domineras av en donjon och omges av vallar och en djup grav. Platsen kan besökas på egen hand.
Platsen går att besöka på egen hand.
Historia
Rindö redutt byggdes 1859-64 för att komplettera Vaxholms kastell i försvaret av inloppet via Kodjupet och Norra Vaxholmsfjärden i norr. Genom sin höga placering på Rindös norra udde kunde kanoner från redutten behärska sektorn i norr och nordost bättre än de på kastellet.
Foto: Anders Bodin
Foto: Anders Bodin
Ett slutet försvarsverk
Redutten är genom sin definition ett slutet och självständigt försvarsverk. Den domineras av donjonen, dvs ett logement som också är inrättat för strid. Donjonens huvudfasad är riktad mot norr. Redutten är i nordost och sydost omgiven av vallar och en djup grav. I sydväst tillslutes borggården av en spärrmur. Längst ut i nordost, sydost och sydväst omges anläggningen av en fältvall med svårforcerade sprängstenar, ibland på högkant.
Premiärkaponjärer
Typiskt för tiden är att redutten har två kaponjärer, utskjutande försvarsverk från vilka man kan ge eld längs med försvarslinjen. Den ena är byggd mitt på donjonens huvudfasad, för att betäcka denna fasad, och den andra nere i graven i söder, för att betäcka den sydöstra graven. Den nordöstra graven kunde betäckas från ryggsidan av donjonen. Dessa kaponjärer är de första som byggdes i landet.