Kronobergs slottsruin
På gränsen mellan Sverige och Danmark
Historia
Kronobergs slottsruin är en vacker ruin som har sitt ursprung i 1400-talet, en kvadratisk byggnad med två hörntorn belägen på en holme i Helgasjön strax norr om Växjö. Den har en karg utsida som kittlar fantasin.
Foto: Mia Fernlund
Biskop Lars i Växjö lät i mitten av 1400-talet uppföra en biskopsborg i sten på en holme i Helgasjön på bekvämt avstånd från domkyrkan i staden. Han var inte ensam. För att säkra sig i orostider lät de flesta svenska biskopar göra samma sak. Här i gränstrakterna mot Danmark var det särskilt oroligt mellan svenskar och danskar om makten över Kalmarunionen och det gick hett till. Redan efter några år tog danskarna över Kronoberg och brändes borgen ner, men den byggdes snabbt upp igen.
En Vasaborg under Dackefejden
När Gustav Vasa drog in kyrkans egendomar till staten byggde han om borgen till en Vasaborg. Den fick då fyra runda hörntorn samt två längre och två kortare sidobyggnader som omgärdade en fyrsidig borggård.
Under Dackefejden 1542 intog upprorsledaren Nils Dacke och hans män Kronoberg och borgen varifrån de styrde Småland fram till att Gustav Vasa slog ner upproret året därpå.
Efter Dackefejden beslöt Gustav Vasa att förstärka borgen till en modern befästning. Kungens fogde som fått i uppdrag att övervaka arbetet dödades några år senare av dacketrogna bönder och borgen tog lång tid att bygga klar. Den stod klar i slutet av seklet och då hade Gustav Vasa varit död i flera årtionden.
Namn vid länsindelningen 1639
Inte mindre än fyra gånger föll borgen i danska händer men kunde alltid återtas. Under Kalmarkriget 1612 var sista gången som borgen var i strid, även då belägrad av danska trupper såklart.
Kronobergs slott fick sitt namn då Kronobergs län blev det största länet, när Småland fick en ny länsindelning 1639. Slottet bevarades i någorlunda bra skick till i slutet av 1600-talet.
När krigen var slut och de översta våningarna ska ha brunnit ned hade borgen spelat ut sin roll som gränsfäste och förföll med tiden till en ruin.
Konsten att vårda en ruin
Att vårda slottsruiner är en utmanande uppgift. När slotten byggdes var syftet att de skulle vara stabila och ointagliga. Ofta fanns det garnisoner på plats som förutom bevakningsuppgifter skötte anläggningarna. I dag står ruinerna med oskyddade murar. Och även de har sitt värde och ska bevaras.
Kronobergs slottsruin med sin nya bro Foto: Mia Fernlund
Nya broar till Kronobergs slottsruin
När Statens fastighetsverk tog över förvaltningen av Kronobergs slottsruin från Riksantikvarieämbetet 2015 stod det klart att det fanns ett akut renoveringsbehov både av slottsruinens broar och själva ruinen. De befintliga broarna från 1940-talet var i dåligt skick, de bärande stenkistorna var raserade och virket till viss del utslitet. När de byggdes 1935–46 återställdes vallgraven, strandpartiernas gränslinjer och broarna uppfördes i sina historiskt fastlagda lägen. Inför renoveringen gjordes marinarkeologiska undersökningar som bland annat visade att den tidigare brons undre delar vilat på fundament som förmodligen är från slottets tid.
De nya broarna, ritade av Wikerstål Arkitekter, är två till antalet och 55 respektive 22 meter långa. Totalt har 24 pålar skruvats ner i sjöbotten för att hålla broarna på plats. Ok i corténstål håller ihop broarna och gångbanan är belagd med tätvuxen furu.
Kronobergs slottsruin Foto: Mia Fernlund
Kronobergs slottsruin. Foto: Mia Fernlund
