Borgholms slottsruin

Den kungliga borgen i Borgholm var ett av rikets viktigaste fästen. Under hela medeltiden och ända fram till 1600-talet var Borgholm upprepade gånger skådeplatsen för strider och belägringar, förstörelse och återuppbyggnad. Svenskar, danskar och tyskar har omväxlande innehaft borgen och kungar har hållit hov i dess salar.

Rötter i 1100-talet

Den ursprungliga kastalen uppfördes under 1100-talet innanför en kraftig ringmur. Under medeltiden byggdes borgen ut i flera etapper. Kung Johan III utsåg arkitekten Dominicus Pahr att 1572–92 förvandla det gamla fästet till ett renässansslott. Slottet fick formen av en monumental kvadrat med runda hörntorn och ett fyrkantigt torn på varje sträckmur. Den västra längan med sitt skyddande läge ut mot branten försågs med ståtliga praktgemak och stora fönster i båda våningarna.

Under Kalmarkriget 1611–1613 totalförstördes slottet och den svenske tronföljaren, blivande kung Karl X Gustaf, anlitade tidens ledande arkitekt Nicodemus Tessin den äldre att bygga om slottet till ett strängt och enhetligt palats i barockklassicistisk stil. Karl X Gustaf är den ende av Sveriges kungar som bott sammanhängande någon längre tid på slottet.