På 1 135 meters höjd, omedelbart öster om Kebnekaisemassivet, ligger Tarfala forskningsstation i ett landskap som domineras av höga toppar och stora glaciärer.
I över 70 år har forskare från Stockholms universitet här mätt glaciärens massbalans. År 1961 invigdes här en glaciärforskningsstation med elva små hus som alla står i nord-sydlig riktning för att klara de starka nordanvindarna.
Tarfalaområdet kartlades första gången år 1880 och STF lät på 1930-talet uppföra en liten kåta med jordgolv vid sjön Tarfalajaure. I denna lilla byggnad bodde även glaciärforskarna under de första årens mätningar. Tarfalastationens historia är starkt förknippad med en person, professor Valter Schytt. Han ledde mätningarna på områdets glaciärer från starten 1946 och var den som byggde upp stationen och även ledde verksamheten som föreståndare i nästan 40 år.
I slutet av 1940-talet uppfördes de första egna små skjulen, det som blev början till den husklunga på 11 byggnader som i dag är Tarfala forskningsstation. Tarfala forskningsstation invigdes 1961 och förvaltas sedan 1994 förvaltas av Statens fastighetsverk.
Historisk glaciärforskning
När Storglaciären började mätas år 1946 gick den 700 meter längre ner i dalen. Storglaciären är världens mest undersökta glaciär. I 65 år har forskare från Stockholms universitet mätt glaciärens massbalans, det vill säga skillnaden mellan hur mycket snö som tillförs glaciären och hur mycket is som smälter. Smältningen har varit mycket stor de senaste åren och fortsätter det så här kommer det inte att vara mycket kvar av Storglaciären om ett par decennier.
På stationsområdet har även SMHI en automatisk väderstation, den högst belägna i den svenska vädertjänstens stationsnät. Ingen annanstans i Sverige har så starka vindbyar uppmätts som i Tarfaladalen. Det svenska vindbyrekordet är från 20 december 1992 då hela 81 meter per sekund registrerades i Tarfala.
Ett bekvämt boende för forskare
Tarfalastationen är öppen mellan mars och maj då det fortfarande är snö i området och under sommarsäsongen mellan juli och september. Förutom glaciärforskarna från Stockholm som mäter Storglaciären och en rad andra glaciärer i den nordsvenska fjällvärlden, kommer även många andra svenska och utländska forskare och studenter till Tarfala för att studera glaciärerna och dess omgivningar men också andra aspekter på fjällen och dess geologi.
Här erbjuds för forskare ett bekvämt boende med dusch, bastu, tvättmaskin och lagad mat direkt ute i fält. Det finns också laboratorier, arbetsrum och en verkstad om forskningsinstrument eller något annat går sönder. I dag kan ungefär 40 personer inkvarteras samtidigt i Tarfala.
Ett nytt hus som byggdes 2019 är förankrat med 20 stenkistor som sammanlagt innehåller 32 ton sten, allt för att klara vindar på uppemot 80 sekundmeter. Foto: Magnus Fond
Byggnaderna ska klara extrema väderförhållanden
På platsen finns sedan tidigare ett tiotal hus från 1960-talet. Under 2019 uppfördes ytterligare en byggnad helt i oorganiskt material. Huset är förankrat med 20 stenkistor som sammanlagt innehåller 32 ton sten, allt för att klara vindar på uppemot 80 sekundmeter. Det här är en speciell plats att bygga på då miljön är extremt utsatt, det kan vara mycket stark blåst, uppemot två meter snö under den långa vintern och allt byggmaterial måste flygas hit då här inte finns några normala vägförbindelser. Byggnaden ska användas till boende och kontor för forskarna.
Utvecklad infrastruktur
En luftledning från Nikkaluokta gjorde att platsen fick elektricitet på 1970-talet. En telefonförbindelse hålls via en kabel på marken. Under hösten 2011 har området kring stationen även fått mobiltäckning samt en mulltoa med biologisk nedbrytning. Avloppsledning saknas i Tarfala men några inomhustoaletter finns för de gånger snön och blåsten hindrar ett utomhusbesök. Även forskningsstationens vattenledningar har förbättrats med nya el slingor som gör att forskarna som kommer upp när stationen öppnar efter vinterstängningen inte ska behöva vänta så länge på varmvatten i husen där de bor. Tidigare kunde det ta ett par-tre veckor innan systemet hade tinat upp.
Foto: Magnus Fond
En otillgänglig plats
För att ta sig till Tarfala forskningsstation är första anhalt Kiruna, sedan vidare till Nikkaluokta där närmaste väg finns, för att därifrån gå de 25 km som återstår till stationen. Det går också att hyra en helikopter och under vintertid är snöskoter och skidor ett alternativ. Vandringsleden är stenig och delvis brant och olämplig för större transporter under sommartid då stationen är mer eller mindre beroende av helikopter för transport, så då passar vintrarna bättre för att få hit saker som kan köras med skoter.
Stockholms universitet är hyresgäst.