Residenset i Luleå

När landshövdingsresidenset i Luleå skulle byggas var man dels tveksam till om ett murat hus skulle vara tjänligt som bostad i det nordliga hårda klimatet, dels var man osäker på om det gick att uppbringa tillräckligt många murare i denna del av världen, där trä var det förhärskande byggnadsmaterialet.

Residenset byggdes således i trä, år 1852, efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman. Huset är uppfört i två våningar och är byggt i liggande timmer. Fasaderna är klädda med locklistpanel och dekorerade med snickeridetaljer som är tillverkade på platsen.

Huvudbyggnaden flankeras av två flyglar. I den södra fanns ursprungligen länsstyrelsens förvaltningslokaler medan den norra var uthus och drängbostad. Södra flygeln är fortfarande kontor, medan den norra huvudsakligen innehåller rekreationslokaler.

Exteriören förändras på 1900-talet

En ombyggnad 1922 efter ritningar av dåvarande länsarkitekten Olof Lundgren resulterade främst i en förändring av exteriören. För att entréhallen och övre hallens sällskapsrum skulle få plats ersattes en stor inglasad veranda som byggts på 1890-talet med en utspringande tillbyggnad. Parkfasaden fick samtidigt en balkong, senare har också en terrass tillkommit. Byggnaden är statligt byggnadsminne sedan 1935.

Färggranna tyger och tapeter

Under slutet av 1900-talet renoverades och omgestaltades representationsrummen. Resultatet, med djärva färgskalor i tyger och tapeter, har blivit något annat än de traditionella residensinredningarna som ofta har präglats av konvention och försiktighet.

Bottenvåningen utgörs av landshövdingens privatbostad, kök, kapprum, ekonomiutrymmen och entréhall. Den övre våningen utgör representationsvåningen och vindsplanet utgörs av residensets gästvåning med fyra gästrum, däribland kungaparets, och ett sällskapsrum/bibliotek.

I dag är Länsstyrelsen i Norrbottens län hyresgäst.