Hanna Rydh

Hanna Albertina Rydhs liv präglas av socialt och kulturellt engagemang. Hon är landshövdingefru i Jämtland-Härjedalen och aktiv inom kvinnorörelsen. 1919 disputerar hon inom svensk arkeologi – som första kvinna någonsin.

Som yngsta barn i en syskonskara om tre föds fröken Rydh en februaridag 1891. Hon växer upp i en välbärgad Stockholmsfamilj; fadern Johan Albert Rydh är ingenjör och modern Matilda Westlund folkskollärare.

Hanna Rydh utbildar sig vid Wallinska flickskolan och senare vid den humanistiska avdelningen på Stockholms högskola, där hon studerar arkeologi samt litteratur- och konsthistoria.

Hon är med och grundar Stockholms kvinnliga studentförening, en diskussionsklubb och samlingspunkt för kamratstöd. 

Svartvitt foto på en kvinna.

Arkeologen Hanna Rydh var en mångsysslare. Foto: Jan de Meyere

Efter studierna har Hanna Rydh flertal olika uppdrag inom fält- och museiarbete, främst i Vitterhetsakademins och Statens Historiska Museums regi. Vid det så kallade Adelsöprojektet har den unga arkeologen stort inflytande. Här studerar hon den sena forntiden och tidiga medeltiden vid Birka Hovgården, i dag ett världsarv förvaltat av Statens fastighetsverk.

Rydhs egna ord om utgrävningen

I en artikel i Svenska Dagbladet i november 1919 skriver Hanna om utgrävningen vid Adelsö:

”Det sista spadtaget i jorden, den sista torvan på sin plats betecknar endast att första delen av arbetet är klar. Det är icke säkert att problemet är löst, därför att en anläggning är blottad, eller därmed att en del fynd plockats upp ur jorden. Nej, det blir arbetet inomhus, vid skrivbordet, bland museimaterialet och böckerna, som vanligen löser problemen eller i varje fall ger den sista retouchen åt den uppställda hypotesen.

I synnerhet måste detta efterarbete bli drygt men också betydelsefullt, när det gäller en grävning av så stort omfång och på så vetenskapligt obanat område som den medeltida grävningen vid Adelsö. Där hopades problemen från dag till dag, där mötte ständigt nya överraskningar, där stod man ofta inför helt nya förhållanden. Visst var det av det största intresse, att på nära håll och i varje fall genom täta meddelanden hållas à jour med grävningens gång, men egentligen är det först nu efteråt, sedan skrivbordets arbete fått ordnande ingripa och ställa på sin plats de fakta, som fältarbetet uppradat, som man riktigt förstår, av hur stor betydelse denna grävning varit, och vilket utomordentligt resultat den lämnat.”

Där hopades problemen från dag till dag, där mötte ständigt nya överraskningar, där stod man ofta inför helt nya förhållanden.

Hanna Rydh i en artikel om utgrävningen vid Adelsö, —Svenska Dagbladet, 1919

Så småningom ger hon ut sitt idoga arbete vid Adelsö som en doktorsavhandling vid Uppsala universitet och disputerar därmed, i maj 1919. Vid Uppsala universitet träffar hon kollegan Bror Schnittger som hon strax därefter gifter sig med. Han avlider dock blott 42 år gammal 1924. Kvar står den då 33-åriga Hanna ensam med parets två söner.

Blir omtyckt landshövdingefru

Några år senare gifter hon om sig med Mortimer Munck af Rosenschöld, statssekreterare i Ecklesiastikdepartementet. När han blir landshövding i Jämtland-Härjedalen flyttar familjen till Östersund, där Hanna föder parets dotter.

Som landshövdingefru har Hanna en viktig roll och ett stort inflytande. Kulturarvsfrågor är något som särskilt intresserar henne och i de sociala och kulturella projekt hon driver lyfter hon kvinnor och traditionellt kvinnliga praktiker. Ett exempel på hennes arbete är det så kallade Sockendräktsprojektet, med syfte att inventera och återskapa olika folkdräkter.

En del av en båt av vikingastil vid en sjö. Molnen på en klarblå himmel speglar sig i vattnet.

Birka Hovgården, som Hanna Rydh studerade, är i dag ett världsarv. Foto: Annie Andersson/SFV

Engagerar sig för den internationella kvinnokampen

Hanna Rydh engagerar sig inom Fredrika Bremer-förbundet, där hon genom åren sitter som såväl styrelseledamot och senare som förbundsordförande. Härigenom vidgas hennes internationella feministiska kontakter.

Kort före andra världskriget väljs hon till vice ordförande i The International Alliance of Women. Under kriget ligger däremot det mesta av arbetet tillfälligt nere och Hanna fokuserar istället på att stödja den inre försvarsviljan. Våren 1940 ger hon ut skriften Frihet och Demokrati, där hon pläderar för demokratiska värderingar och varnade för diktaturer.

Närbild på en runsten.

Vid världsarvet Birka Hovgården studerade Hanna Rydh i egenskap av arkeolog den sena forntiden och tidiga medeltiden.. . Foto: Micael Edlund/SFV

Vid krigets slut öppnas dörren åter till det internationella kvinnoarbetet. The International Alliance of Women blir, under Hannas ordförandeskap, konsulterande organ till ECOSOC (Economic and Social Council), FN:s ekonomisk-sociala utskott.

Nyväckt intresse för Indien

I egenskap av ordförande besöker hon 1946 en indisk kvinnokonferens i Hyderabad och här väcks hennes intresse för såväl Indien som landets arkeologi. Hanna Rydh ser till att organisera en arkeologisk expedition där delar av ”ruinkullen”, Rang Mahal i Rajastan, undersöks åren 1952–1954. Det kom att bli hennes sista arkeologiska projekt.

Förutom sitt engagemang för feminism och sociala och kulturella frågor ger Hanna Rydh under 20-talet även ut en rad texter: arkeologiska guideböcker, barnböcker med förhistoriska teman samt skildringar av kvinnor i förhistorien. Ett av hennes mest kända verk kom att bli Kvinnan i Nordens forntid.

Hanna Rydh avlider 1964.

Vy från Ansgarskorset på Björkö, över museet, hamnen och Björköfjärden.

Birka Hovgården

I dag är det svårt att förstå att detta var en knutpunkt för handel i vår del av världen på 700-talet. Men med en bra guide växer staden och dess invånare till liv på de natursköna platser som Birka och Hovgården är i dag. Att åka hit på egen hand utan förkunskaper blir en annan slags upplevelse som till största del handlar om vacker natur. Med ett besök på museet på Björkö ser du också platsen med andra ögon.

Residenset i Östersund. Gavel och en av flyglarna.

Residenset i Östersund

Residenset i Östersund är stadens äldsta stenhus, uppfört 1846–48 efter ritningar av Johan Adolf Hawerman. 1974 förklarades det som Statligt byggnadsminne.

Mer läsning

Kvinnliga pionjärer

För 100 år sedan, i september 1921, fick Sveriges kvinnor för första gången rösta i allmänna val. Ungefär samtidigt öppnades fler möjligheter för kvinnor att vara med och gestalta den offentliga byggnadsmiljön. Men kvinnor har i alla tider haft en betydelsefull roll för våra fastigheter även om det inte alltid har uppmärksammats.

Nyköpingshus sedd från motstående sida av vattnet.

Kulturvärden nummer 3, 2021

I höstnumret 2021 av Kulturvärden hittar du inte bara artikeln om Kvinnliga pionjärer. Här finns även annan spännande läsning, så som anekdoten om operastjärnan Christina Nilsson, spännande läsning om Nyköpingshus samt ett bildreportage från det vackra ambassadresidenset i London.