Från håll ser vi en robust ekmonter, två gånger en meter, omgärdad av sladdknippen. Vi befinner oss i Kungliga Operans belysningsverkstad i Nacka utanför Stockholm. Här – i Konsums tidigare kaffefabrik – görs dekorer för Operan och Dramaten. Men här har även Tor Cederman fått plats för att justera de sista detaljerna i sitt mastodontverk: en modell (1:20) av Gustav III:s opera som revs 1892 – 100 år efter det spektakulära maskeradmordet på kungen i denna lokal.

Han blev skjuten där inne på scengolvet, som också användes som  festlokal. Vi funderar på att sätta ett subtilt kryss där, säger Tor Cederman när vi tittar in i fönsteröppningen för att studera den hästskoformade  teatersalongen. Här ser vi publikbalkongerna i fyra våningsplan med lampetter, kristallkronan och kungligheternas stolar i förgrunden. Allt modellerat i papp, lim och balsaträ. I Operans verkstad har belysningen också kommit på plats: subtila fiberoptiktrådar, som ska efterlikna levande ljus, har dragits igenom hela modellen. 

Annat var det när det begav sig – då var det hundratals oljelampor, vax- och talgljus som stod för ljusförsörjningen i den ofta tätt packade lokalen.  Uppemot 900 personer kunde släppas in.

– Den var inte så ändamålsenligt byggd när det gällde att ta emot publik. Det fanns ingen riktig foajé och det var många trånga gångar för att komma till åskådarplats. Om det hade börjat brinna hade det blivit en riktig katastrof, konstaterar Tor Cederman.

Byggtekniska brister var en av anledningarna till att byggnaden revs redan 1892, efter bara 110 år i bruk. Men dess fasad mot torget kan sägas leva vidare i Arvfurstens palats, mittemot på Gustav Adolfs torg, där  Utrikesdepartementet har sina lokaler. Detta palats var en pendang till Operan, beställd av Gustav III:s syster Sofia Albertina. Operan byggdes på Gustav III:s initiativ och stod klar 1782. Arkitekt var Carl Fredrik Adelcrantz, som tidigare ritat bland annat Drottningholms slottsteater.

Influenserna kom från Frankrike, till exempel den nya Versaillesoperan. Och resultatet blev storstilat, även med europeiska mått mätt. För Tor Cederman är det en gammal dröm som gått i uppfyllelse när modellen nu börjar bli klar. Redan för 40 år sedan – som tonåring hemma i radhuset i Karlstad – började han fundera på att bygga denna teater.

– Jag var barocknörd under hela skoltiden och började bygga modeller tidigt. Jag gjorde min första modell över Drottningholmsteatern när jag var 12. Och Gustav III:s opera har alltid lockat – den är magisk.

Som 19-åring flyttade Tor Cederman till Stockholm för att gå på konstskola.
Sedan dess har han försörjt sig som  bland annat konstnär, scenograf och utställningsdesigner. Tidvis har det varit kämpigt, men ett ekonomiskt tillskott 2013 gjorde att han kunde sätta sin gamla dröm i verket: att bygga Gustav III:s opera. Inledningsvis tog han kontakt med en rad museer för att se om de hade inredningsdetaljer från Operan i sina förråd.

– Tack vare Artur Hazelius räddades stora delar av salongsinredningen som nu finns på Nordiska museet, Stadsmuseet och Drottningholmsteatern med flera ställen. På Riksarkivet fick jag fram originalritningar, som jag sedan kunde komplettera med en uppmätning från början av 1800-talet.

Efter all denna research var det dags att börja göra egna ritningar. Den  komplexa byggnadskonstruktionen var dock en utmaning. Salongen är oval, men det finns förskjutningar i varje våningsplan – så det gäller att vara  noggrann med detaljerna. Därefter påbörjades själva hantverket.

– Det var jätteläskigt till att börja med. De första stegen kändes nästan lite hisnande. Det är ett historiskt sug som är så häftigt och inget får ju gå fel. Papp, lim och balsaträ är lätta material som är enkla att skära ut och  hantera.

– Jag är ingen snickare, utan det som behövs är en vass kniv, många fina penslar och mycket tålamod, säger Tor Cederman. Under arbetets gång har han fått bidrag från många olika stiftelser och samfund. 2016 bidrog Statens fastighetsverk med Helgostipendiet på 30 000 kronor.

– Jag är väldigt tacksam mot alla dem som gett bidrag. Det är fint att det är så många som vill stötta projektet. Operan har hela tiden funnits med och bistått med egna dokument. Tor Cederman var egentligen nästintill klar med sitt arbete redan 2020, men då satte pandemin käppar i hjulet för arbetet och presentationen.

Nu är tanken att modellen ska placeras i Operans nedre foajé så att alla operabesökare ska kunna njuta av Adelcrantz vackra formspråk.

– Jag är verkligen nöjd, det blev som jag föreställt mig det. Och det är fint att modellen nu ska kunna beskådas av alla som vill – jag ser det här som sann folkbildning, säger Tor Cederman.