Tak på Skoklosters slott i behov av konservering

Grisaillemåleri i taket på Skoklosters slott ger en illusion av stuckatur i kombination med små öppningar där fåglar och moln skymtar. Skymtar gör även takets behov av konservering. Foto: Stockholm målerikonservering

Uppåt väggarna

Måleriet på Skoklosters slott har successivt flagnat och blivit slitet. Nu restaureras tak och väggar med subtila metoder och sparsmakad retuschering. Ett tålamodskrävande arbete där målet är att besökaren ska känna patinan i väggarna.

Att kliva in i Skoklosters slott är som att ta ett steg rakt in i 1600-talets stormaktstid. En stor del av miljöerna i detta praktfulla barockslott vid Mälaren är helt intakt.

En viktig förbindelselänk i slotts­bygget är de så kallade omgångarna som finns på varje plan och som förbinder rums­sviterna med borggården. Omgångarna är i sig ett slags konstnärliga mästerverk. Och den finaste ligger på plan 1, paradvåningen.

Skokloster - korridoren - en slottskorridor från golv till tak med målerier i behov av konservering.

Det är lätt att sugas in i takmålningarna i den så kallade Korridoren på arna i den så kallade Korridoren på Skoklosters paradvåning. I mitten av Skoklosters paradvåning. I mitten av grisaillemålningarna, med stuckaturgrisaillemålningarna, med stuckaturillusion, öppnar sig himlar och hav. illusion, öppnar sig himlar och hav. Bilden är tagen före restaureringen. . Foto: Stockholms målerikonservering

Här i den så kallade Korridoren kan man blicka upp i taket och njuta av grisaillemåleriet, som ger en illusion av stuckatur och som kombinerats med små öppningar där himlar, fåglar och moln skymtar. Längs sidorna finns ett 70-tal sentenser att begrunda – tänkvärda citat på sju olika språk. Både väggar och tak har dock successivt slitits och färgen har flagnat på många ställen.

Under de senaste 50 åren har det bara gjorts punktinsatser för att åtgärda måleriet. Det är bakgrunden till det åtgärdsprogram som Statens fastighetsverk genomför sedan ett par år tillbaka. Under året har konservatorer jobbat metodiskt för att restaurera väggar och tak i Korridoren.

– Redan 2015 testade vi restaureringsmetoden på en provyta för att se hur det skulle bli. Målet var att fästa den lösa färgen, men det får inte se helt nytt ut heller. Då tar man bort patinan, säger Kristin Fyrand, konservator på Stockholms målerikonservering.

Metoden som tillämpas ligger i linje med den restaureringslösning som slottsarkitekten Ove Hidemark valde redan på slutet av 1960-talet då staten tog över slottet: att restaurera med minsta möjliga ingrepp och med hjälp av traditionella metoder och material. Och använda ett minimum av retuschering för att åtgärda bortfall. Historiens patina skulle kännas i väggarna.

Konservator arbetar med att fästa färgflagor i taket på Skokloster.

Carl Fredrik Lindeberg fäster lösa flagor i taket med hjälp av speciallim som penslas på genom ett tunt papper. Foto: Stockholms målerikonservering

Sentens före konservering

Så här kan det se ut före konservering. Foto: Stockholms målerikonservering

Konserverad sentens

Här ser man skillnaden före och efter restaureringen. Vid sentenserna har man i de flesta fall bara åtgärdat ramarna för att få en sammanhållen form. Men patinan ska vara kvar. Foto: Stockholms målerikonservering

Det första steget inleddes i våras med taket, som har varit det stora jobbet. För att fästa färgerna användes ett specialframställt syntetiskt lim som är fukttåligt och inte sväller.

– Vi spädde limmet med hälften vatten och penslade på ytan genom ett japanpapper – ett jättetunt och starkt papper gjort på starka fibrer. Då tränger limmet in under flagorna. Sedan avslutade vi med att dutta försiktigt med en wettexduk för att se till att inget lim fanns kvar, säger Kristin Fyrand.

En extra dimension till arbetet var att det finns två skikt med limfärg i taket. De målningar som syns är från 1840-talet då en ganska omfattande interiör restaurering genomfördes, men målningarna därunder är i princip desamma men med lite andra kulörer. Syftet för dåtidens dekormålare var att ytterligare förstärka 1600-talets barockkänsla, vilket låg i tiden.

– Att det är två skikt påverkar inte hur vi jobbar. Limmet vi använder tränger in i hålrum och på så sätt ­fäster vi lösa skikt. Den underliggande färgen är även den målad med limfärg.
Att stå upprätt på en ställning vid taket är ett krävande och ansträngande arbete. Därför varvade konservatorerna med att åtgärda väggarna, inklusive dörröverstycken och sentenser.

– Det var inte lika mycket lös färg på dem. Här har vi egentligen bara åtgärdat ramarna runt för att figurer och sentenser ska få en mer sammanhållen form. Dessutom genomförde vi vissa retuscher, men mycket sparsamt, säger Kristin Fyrand.

Statens fastighetsverk gjorde 2013 en över­gripande genomgång som visade att behovet av restaurering var stort.

– Vi gjorde en långsiktig underhållsplan för slottet som vi successivt betar av. Vi började med tak och fönster, och på senare år har vi koncentrerat oss mycket på måleriet som inte har mått så bra, säger Cecilia Wretling, förvaltare på SFV.

Samtidigt är det en balansgång hur mycket som ska åtgärdas.

– Det är bättre att gå fram försiktigt med retuscheringar. Vi ska inte göra mer än nödvändigt. Gör man för mycket går det inte att göra om.

Under de senaste åren har SFV bland annat restaurerat taken i Biblioteksvåningen och balusterdockorna i båda trapphusen. Och nu är även Korridoren i fin form, men inte hela längan än så länge. I första omgången har två tredjedelar av de 340 kvadratmetrarna åtgärdats.

– Nu inväntar vi nya medel så att vi kan fortsätta. Hur mycket vi gör beror på budgettilldelningen, den varierar från år till år, konstaterar Cecilia Wretling.

Arbetet kommer att fortsätta länge än. Det praktfulla slottet har totalt 77 rum, vart och ett med sina speciella behov och utmaningar. Hugade konservatorer lär således ha mycket att göra framöver.

Hans exellens sovkammare i Skoklosters slott. Med rutigt stengolv, stuckatur i taket, himmelssäng samt gobelänger på väggarna.

”Hans Excellens sovkammare” med sängklädsel av siden försedd med silverpaljetter. Tapeterna av ull och silke med jaktmotiv vävdes i Maximilian van der Guchts verkstad i holländska Delft på 1650-talet. Nils Eriksson, som arbetat för Wrangel i Pommern, gjorde stucktaket med hans monogram och troféer. Foto: Erik Lernestål