Grafisk detalj från Nobelhusets trappa

Stilfulla trappdetaljer i Nobel Forum. Foto: Åke E:son Lindman

Moderna arkitektur-pärlor

1990-talet var ett lysande decennium för svensk arkitektur. Här tittar vi närmare på fyra storverk som förvaltas av Statens fastighetsverk. De har en tydlig gemensam hållning och tar sin inspiration ur sin närmiljö.

Statens fastighetsverk (SFV) förvaltar de flesta statliga byggnadsminnena, men också byggnader och miljöer som troligen kommer att bli statliga byggnadsminnen i sinom tid. Det sägs att det är svårt att värdera den nästan samtida arkitekturen. Man var modigare förr: Historiska museet, 1943, och Sjöhistoriska museet, 1936, blev båda statliga byggnadsminnen 1949, då bara fem–tio år gamla.

Men de fyra byggnadsverk vi ska titta närmare på tillhör ett avslutat kapitel, så de borde därför inte vara svåra att värdera. Ett dilemma är det som ibland kallats ”arkitekturens trettioårskris”. Det är förra generationens monument. Alla vill väl göra upp med sina föräldrars värderingar? Detta i kombination med att trettio år är den normala livslängden för tekniska system. Det vill säga att det är dags för ingrepp som kan riskera att skada husen om de görs utan förståelse för deras värden. SFV är högst medvetna om detta och har gjort vårdprogram för många av sina nyaste fastigheter.

Vad har då dessa byggnader gemensamt? Kort uttryckt: det är en arkitektur som vill uttrycka platsens och innehållets särart i kontrast till en anonym och generell arkitektur. De tar sin inspiration ur sin närmiljö och utgår alla från modernismens praktiska tänkande.

Det var inget uppror mot det moderna. Dessa byggnader talar till våra sinnen genom sina varma material och doftande målarfärg. Det är en slags ”ism” som vi faktiskt kan ge ett namn: kontextualism. En internationellt använd term är kritisk regionalism. Utgångspunkten är modern men förhåller sig samtidigt till platsens och regionens traditionella idéer och karaktär. Det är en arkitektur som medvetet använder sig av bådadera, men varken slår över mot modernitetens eller traditionens entydighet.

En del vill kalla det postmodernism men det kan leda tankarna fel. Här finns ingen ytlighet. Nej, dessa byggnader uttrycker tydligt hur de är byggda och med vilka material. De är skolexempel på god arkitektur: de visar var de står, de visar vad de innehåller, de visar hur man kommer in, de visar innehållets samhällsbetydelse. De ökar värdet av sin unika plats och verksamhet.

Raden av arkitekturpolitiska program, nu senast Gestaltad livsmiljö, framhåller att det allmänna ska vara ett föredöme i sitt byggande. Dessa fyra byggnader – och det finns fler – visar hur staten axlade detta ansvar för trettio år sen.

Interiör från Vasamuseet

Efter en del köande både under Vasamuseets stora skärmtak och i biljetthallen får man direkt möta det man är där för när man öppnar dörrarna. Ljuset är suggestivt mörkt och materialen medvetet grova och slitna som i en hamnmiljö. Foto: Nina Broberg

Gavelvy över Vasamuseet

Precis som regalskeppets akterparti var det mest bearbetade, är museibyggnadens gavel mot söder det. Men det är också som en bild av den våldsamma katastrofen när Vasa förliste på sin första resa 1628. Träfasaderna är målade med tjära, falu rödfärg och ockragul oljefärg. Det doftar hamn. Foto: Anders Fredriksén

Vasamuseet
Plats: Djurgården, Stockholm
Invigt: 1990
Beställare: Byggnadsstyrelsen
Upphandlingsform: Arkitekttävling
Arkitekt: Ove Hidemark, Göran Månsson, Marianne Dahlbäck / Månsson Dahlbäck arkitektkontor

Vy över Vasamuseet

Mitt i det gamla Galärvarvets gytter reser sig den varvsbyggnad som innehåller regalskeppet Vasa, Stockholms främsta besöksmål. Omgiven av museiskepp bildas en varvsmiljö som åkallar platsens 400-hundraåriga byggnadstradition. Foto: SFV/Alexandru Babos

Vacker korridor i Nobel Forum

Planlösningen i Nobel Forum är enkel och rättfram som ändå ger karaktärsfulla rum. De massiva homogena murarna möjliggör en traditionell kalkputsning. Bilden visar entréhallen på undervåningen. Foto: Åke E:son Lindman

Nobelhuset, detalj

Det tar ett tag att upptäcka men också murningstekniken i Nobel Forum är varierad med olika slags förband. Stensockeln är delvis murad av sten, återvunnen från en gammal riven byggnad. Vi kan till och med läsa en del inskriptioner. Foto: SFV/Katrin Furustig

Nobel Forum
Plats: Karolinska Institutet, Solna
Invigt: 1993
Beställare: Karolinska Institutet
genom Byggnadsstyrelsen
Arkitekt: Johan Celsing / 
Johan Celsing arkitektkontor

Nobelhuset

Karolinska Institutet är ett sammanhållet campusområde ritat av Ture Ryberg och invigt 1955. En ny byggnad skulle innehålla arbetslokaler för Nobelkommittén. För att förstå sammanhanget specialstuderade Johan Celsing Rybergs arkitektur. Den nya byggnaden samtalar med sin omgivning både till volymer och materialbehandling. Foto: SFV/Anders Bodin

Marinmuseum i Karlskrona

Som en tempelgavel möter oss Marinmuseum sett över vattnet. Det knyter an till den högklassiga arkitekturstaden Karlskronas tradition av stora starka motiv. Det var när Karlskrona blev världsarv som tanken växte fram att bygga ett museum här på Stumholmen, mitt i det maritima arvet. Foto: SFV

Marinmuseum

Byggnaden har en sträng solid mittkropp för de offentliga museidelarna. De nödvändiga verkstadsdelarna byggdes i trä intill den monumentala huvudkroppen. Verkstadsdelarna har som en medveten kontrast en lite tillfällig karaktär, som om de har byggts till senare. Foto: Oktod AB

Marinmuseum
Plats: Stumholmen, Karlskrona
Invigt: 1994
Beställare: Byggnadsstyrelsen och
Statens fastighetsverk
Upphandlingsform: Arkitekttävling
Arkitekt: Per Hederus och Björn Malmström / Hederus Malmström Arkitekter (numera HMXW)

Marinmuseums galjonshall

Vandringen genom museets två våningar avslutas mot havet med en stor sal och en utställning av galjonsfigurer ur museets rika samling. Det är inte förvånande att detta minnesvärda skärgårdsrum blivit ett populärt vigselrum. Foto: Erling Klintefors; Statens maritima museer

Birka - förplatsen

Förplatsen till Birkamuseet är monumental, som ju också en lada kan vara. Det är en praktisk regnskyddad samlingsplats för alla turister och skolklasser som här kan få sin första introduktion och äta sin matsäck under det stora, finurligt konstruerade taket. Foto: Jacob Hidemark

Birka vy över museet

Museet på Birka är nästan osynligt inbäddat i den täta mälarvegetationen. Vid första anblicken ter det sig som en enkel lada. På arkitektjargong finns ett begrepp för denna till landskapet ödmjuka hållning – ett ädelskjul. Huvudnumret är förstås arkeologin och de ständigt nya fynd som grävs fram. Foto: SFV/Mia Fernlund

Birka museum
Plats: Björkö, Ekerö
Invigt: 1996
Beställare: Riksantikvarieämbetet med Statens fastighetsverk
Arkitekt: Gunnar Mattsson / Mattsson o Wik Arkitekt­kontor

Interiör från museet på Birka

Byggnaden har ett stort centralt rum omgivet av mindre rum och en hörsal. Vi märker också snart att detta är ett fullt genomfört trähus. Allt trä är av massivt virke (inget limträ), men förstyvade av en järnkonstruktion så att de kan bära upp till tio meter utan pelarstöd. Arkitekten samarbetade nära med konstruktören Krister Berggren för denna återuppväckta teknik. Foto: Jacob Hidemark