Berlins ambassad - exteriör

Den svenska ambassaden vänder sin 45-gradiga hörnspets mot entrétorget. Foto: Åke E:son Lindman

Djärv jubilar

Det har gått 20 år sedan Sveriges ambassad i Berlin invigdes. Idag är fastigheten en modellambassad för nordisk samverkan liksom för funktionell arkitektur. Arkitekten Gert Wingårdh är fortfarande stolt över sin skapelse.

I drygt 30 år låg den svenska legationen i Berlin vid Tiergarten innan den totalförstördes i ett våldsamt bombanfall 1943. Sverige behöll dock tomten i väntan på en återförening mellan de båda tyska staterna. Men det blev inget ambassadbygge och 1972 såldes tomten till staden Berlin.

När muren hade fallit 1989 och Berlin åter var huvudstad blev tanken på en gemensam ambassadanläggning aktuell igen. Efter långvariga förhandlingar kunde Sverige och även Finland, som tidigare hade tomten intill den svenska, köpa tillbaka sina ursprungliga tomter vid det så kallade Klingelhöfer Dreieck i Tiergarten nära Berlins centrum.

Idag ligger den svenska ambassaden sida vid sida med övriga nordiska ambassader: Norge, Danmark, Finland och Island. Det gemensamma huset och tomten ägs av de nordiska länderna tillsammans medan ambassadbyggnaderna ägs av respektive land.

Persiennförsett rum i Berlins ambassad

Gert Wingårdh ville skapa en väl fungerande arbetsplats och uppfylla behovet av funktionell yta med fokus på jobbet. Lika viktigt var att skapa en social yta där folk kunde umgås och fika. Foto: Åke E:son Lindman

De österrikiska arkitekterna Alfred Berger och Tiina Parkkinen vann en internationell arkitekttävling om hur den förvärvade tomten skulle disponeras med förslaget att låta ambassadkomplexen hållas samman av ett kopparband som omsluter två sidor av det triangulära kvarteret.

Gemensamma nämnare var också att alla hus skulle ha fyra våningars takhöjd, platta tak och fasadriktningar som fortsätter in i grannbyggnaden.

När de nordiska ambassaderna togs i bruk i september 1999 var det inget vanligt byggprojekt som avslutades. Fem byggherrar, sju arkitektkontor och trettiofem entreprenörer hade varit verksamma på samma tomt i ett sammanhållet projekt – ett konkret exempel på nordiskt samarbete. Mot denna naturlighet kontrasterar det inre som är artificiellt, teatraliskt och sofistikerat.

Berlin-trappa

Den platsgjutna spiraltrappan leder upp till fjärde våningen med ambassadörens glasade hörnrum och är ett naturligt blickfång med sina rundade former i björk, inspirerade av barockmästaren Borromini. . Foto: Åke E:son Lindman

Gert Wingårdhs egen analys av varför just Wingårdhs fick det prestigefyllda uppdraget är framför allt lösningen på hur huset skulle kunna få större yta genom att växa mot yttergården utan att kostnaden skulle bli för hög.

– Vi glasade in restytan mot gården för att få ett stort representativt rum, säger han. Det gör att allt som händer blir väldigt synligt från Klingerhofstrasse och Tiergarten.

Den svenska ambassaden ligger längst bort i det ­triangulära kvarteret och vänder sin 45-gradiga hörnspets mot entrétorget. Ambassadens tre fasadsidor består av olika material. Den ena sidan, som vetter ut mot Tiergarten i öst, utgörs av en glasfasad med det gröna bandet av kopparlameller framför, den södra fasaden mot Finlands ambassad består av vit grovslipad gotlandskalksten och den västra fasaden mot Norges ambassad är klädd med blankpolerad svart diabas från Emmaboda. Varje sten är omlottlagd som skiffer. Gert Wingårdh beskriver västfasaden som ett yang till sydfasadens yin.

Förutom projektledning då Sveriges ambassad byggdes hade Statens fastighetsverk även de fem ländernas uppdrag att genomföra det gemensamma projektet som helhet.

– Projektet i Berlin var en unik satsning och står idag modell för hur flera svenska ambassader runt om i världen kan effektivisera och samordna sina verksamheter med andra nordiska länder, säger Michael Blomqvist, fastighetschef utrikes på Statens fastighetsverk.

Efter en arkitekttävling blev det Gert Wingårdh och Wingårdh arkitektkontor som fick förtroendet att rita den svenska ambassaden. Juryn förklarade varför:

– Bland många intressanta lösningar har vi valt den djärvaste och mest krävande. Byggnadskroppen böljar i en mjuk naturlig vågrörelse.

Berlin Konferensrum

Många uppfattar ambassader som stängda, men den svenska ambassaden i Berlin är den enda nordiska ambassad där förbipasserande kan se rakt in i konferensrummet. Foto: Åke E:son Lindman

Berlins ambassadentré

Från entrén öppnar sig ett fyra våningar högt rum, klätt i tonad björk. Konferensrum, pausbalkong och arkiv skjuter in i centralrummet och gör att dess form varierar i de olika planen. Foto: Åke E:son Lindman

Pelarna som bär byggnadens utskjutande entréparti skiner i rostfritt stål. Inne öppnar sig ett fyra våningars hisnande högt rum, klätt i tonad björk. Konferensrum, pausbalkong och arkiv skjuter in i centralrummet och gör att dess form varierar i de olika planen.

Genom en stor öppning i kopparväggen öppnar sig byggnaden mot Tiergarten och den livligt trafikerade Klingelhöferstrasse. De förbipasserande ser in i det höga ljusa rummet med väggar och tak i björk och golv av svensk kalksten.

Det juryn också gillade var interiören och den inre dispositionen och ansåg att Gert Wingårdhs förslag bäst tillgodosåg kraven på flexibilitet och anpassbarhet till framtida förändringar i arbetssätt. Många arbetsrum är dagsljusbelysta, rummen är klimatiserade och har öppningsbara fönster.

Korridorsidan är spektakulär, ett stort öppet rum klätt i björk och varierat med raka, sneda och krökta former.

– Vi ville skapa en väl fungerande arbetsplats och uppfylla behovet av funktionell yta med fokus på jobbet. Lika viktigt var att skapa en social yta där folk kunde umgås och fika. Att fika tillsammans är en grundmurad tradition som håller ihop det svenska samhället, säger Gert Wingårdh.

Det märks att Gert Wingårdh fortfarande är stolt över sin skapelse och tycker att byggnaden väl passar in i den helhet som de fem olika ambassaderna utgör.

– Så här 20 år efteråt tycker jag att Sveriges ambassad har åldrats väldigt vackert och med värdighet. Ett resultat direkt kopplat till dess högkvalitativa material. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka. Jag känner mig som en gammal släkting när jag kommer på besök, avslutar Gert Wingårdh.