Anekdoten: Riksmötet vid Mora stenar
För knappt 700 år sedan, närmare bestämt år 1319, genomfördes Sveriges första riksmöte. På Mora stenar utanför Uppsala tog då den nya kungen Magnus Eriksson emot folkets jubel. Den sägenomspunna platsen var central i det medeltida Sverige. Några av stenarna kan vi beskåda än idag.
Äntligen stod han på Mora sten där ute på ängen en bit söder om Uppsala. Antagligen upplyft av starka stormannahänder eftersom han bara var tre år gammal. Han hette Magnus Eriksson och var son till den svenske hertigen Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg Håkonsdotter.
Från sin position uppe på stenen tog lille Magnus emot hyllningarna från den församlade menigheten. Den svenska eliten av hovmän, riddare och klerker trängdes runt stenen.
Runtom fladdrade fanor, vinden lekte i stridshästarnas schabrak, folket sorlade.
Men i församlingen fanns också många bönder. Fyra från varje härad i riket, har det berättats. Därför kan kungavalet av Magnus Eriksson på Mora äng i juli 1319 också betraktas som landets första kända riksmöte.
Från och med nu var Magnus Eriksson även kung av Sverige. När han stod där på Mora sten var han redan kung av Norge efter sin morfar Håkon Magnusson. Att den treårige gossen samtidigt satt på två tronstolar möjliggjordes av det unionsavtal som upprättades i samband med kungavalet.
Hyllningen av kung Magnus Eriksson blev inledningen på den längsta regeringstiden för en svensk kung genom tiderna – 45 år. Rekordet stod sig i mer än sex sekler, och slogs först 2018 av Carl XVI Gustaf.
Kungavalet 1319 följde en lång tradition med rötterna i förflutenhetens dunkel. Man tror att de gamla uppländska folklanden Tiundaland och Attundaland under tidig medeltid enats om att hålla ett gemensamt kungaval på Mora äng, som ligger precis på gränsen mellan de båda landskapen.
Platsen för valet av svensk kung slogs fast i medeltida landskapslagar.
Mora äng hade dock legat i träda under de tronföljarval som föregick 1319 års kungahyllning av Magnus Eriksson. Valen 1284 och 1304 genomfördes på andra platser i landet, i östgötska Skänninge respektive Fagradal i Västergötland. Men dessa platser ansågs inte ha legal giltighet.
Den lagliga platsen för valet av svensk kung var Mora äng. Det fastslogs i medeltida landskapslagar, till exempel i Södermannalagen och i Konungavalsstadgan i Västgötalagen.
När lille Magnus Eriksson befann sig uppe på Mora sten hade han sannolikt vaga begrepp om att hans egen farfar och namne stått på samma sten ungefär fyra decennier tidigare.
Farfar hette Magnus Birgersson, sedermera känd som Magnus Ladulås, och han valdes till kung på Mora äng 1275. Valet av honom var det första kungavalet på denna plats som finns belagt i de skriftliga källorna.
Erikskrönikan berör händelsen lite korthugget: Tha waldo the widh morasteen konung magnwss hans [Valdemars] yngre broder han war en milder konunger ok goder.
Bakgrunden till kungahyllningen av Magnus Birgersson var slaget vid Hova i Tiveden samma år. Här besegrade bröderna hertig Magnus och hertig Erik i en gemensam krigsansträngning storebror kung Valdemar Birgersson. Segern vid Hova ledde till att Valdemar flydde till Norge, och att Magnus Birgersson tog över kronan i samband med hyllningen vid Mora stenar.