Fasaden har i stort sett bevarat sitt utseende sedan huset byggdes. Stuckatur och listverk är de ursprungliga. Efter rivningarna i Klarakvarteren är Adelcrantzska en av få byggnader som är kvar från denna period. På så sätt är detta en viktig länk för att förstå historien bakom kvarteret Björnen.

Adelcrantzska palatset är ett av de bäst bevarade palatsen i Stockholm från mitten av 1700-talet. De rika rokokointeriörerna med bemålade stucklister och förgyllda träsniderier har få motsvarigheter i Sverige, förutom i kungliga inredningar. Byggnaden ritades och byggdes av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (1716-1796), som också bodde i huset fram till sin död.

Adelcrantzska förmaket i bostads­våningen återfick sina fantastiska 1700-talspaneler 1980. De hade sedan 1908 varit utställda på Nordiska museet. Flera delar nytillverkades 1980 och kakelugnen som sattes upp är deponerad av Stadsmuseet. Det är fortfarande oklart när den lite märkliga färgsättningen gjordes. Nu har panelerna lagats och retuscherats av konservator. Taket har målats med limfärg på traditionellt vis.

Carl Fredrik Adelcrantz var en av sin tids mest betydande arkitekter och konstpersonligheter. Han ritade bland annat Kina slott och ledde under en period arbetet med Stockholms slott. Det är inte otroligt att de hantverkare som byggde det här huset också deltog i slottsbygget. Kvaliteten är enastående. Över dörren, som leder in till Adelcrantz bostad, visar den skulpterade utrullade ritningen, paletten, vinkelhaken, passaren och linjalen att en arkitekt och konstnär bott här.

Stentrappor och smidesräcken är till stora delar intakta från 1760-talet. Här rör man sig fortfarande genom byggnaden som det ursprungligen var tänkt. 1770 bodde 47 personer i huset inklusive Adelcrantz. Av dem var 15 adliga och de hade en tjänstestab på 32 personer.

1918 köpte Kungliga Vattenfallsstyrelsen palatset som då var i ett nedgånget skick efter många decenniers förfall. Tio år senare, 1928, genomförde det statliga energibolaget en omfattande ombyggnad och renovering som syns i många detaljer, till exempel i dörrhandtagens dekorativa utformning som fiskar. Vattentemat återkom också i nymålade dörröverstycken med vattenkraftverk som motiv.

Ombyggnaden på 1920-talet omvandlade vissa kammare till korridorer. Dessa fick sekundär karaktär med enklare ytskikt. De el- och ventilationsdragningar som genom åren förlagts i dessa rum har i den nu avslutade renoveringen dolts och passagerna har återfått mer av sin tidigare rumskänsla. De nya parkettgolven, lagda i mönster som funnits i huset på 1700-talet, bidrar starkt till detta.

Genom en färgundersökning upptäcktes att en av salarnas paneler ursprungligen varit marmoreringsmålad. För att få tillbaka rummets dignitet har den nu på nytt marmorerats i linoljefärg. Det dekorativa ventilationsgallret från 1920-talet används till den nya ventilationsanläggningen.

Se fler bilder

Se alla bilder