När vi odlar kulturväxter skapar vi inte bara en trädgård att njuta av, vi håller också vår historia levande. Den prunkande trädgården är en del av det biologiska kulturarvet och kan berätta både om hur människor har dekorerat sina trädgårdar genom seklen och vad de framgångsrikt odlat, till exempel bär, spannmål, äpplen och rotsaker att äta.

Utöver de självklara vinsterna för insekter, bin och fjärilar – som sprider pollen och möjliggör för fruktträd och bär att bära frukt – bidrar odlandet av kulturväxter också till att de växter som trivs och frodas i vårt nyckfulla klimat lever vidare.

I de kultur- och naturhistoriskt värdefulla fastigheter som Statens fastighetsverk förvaltar ingår många trädgårdar, där det gröna kulturarvet står i centrum. SFV ansvarar också för två av Sveriges femton klonarkiv, där fruktträd, blommor och köksväxter odlas på platser där de trivs som bäst.

Du som vill odla själv och bidra till att bevara det gröna ­kulturarvet hittar ett inspirerande urval kulturväxter här:

BLOMMOR

Buskros

Det finns en mängd olika buskrosor som odlats länge i Sverige. Buskrosen på bilden heter Skeda och härstammar från Skåne. Den kännetecknas av en för arten lång och generös blomningstid med många knoppar och ljuvlig doft.

Höstflox

Den vackra höstfloxen trivs både i sol och i lätt skugga. Blomningstiden är ungefär en månad, men om du klipper bort vissnade blommor så kan den prunka i rabatten längre än så. Höstflox är en perenn, som återkommer år efter år.

Hjärtbergenia

Den rosa blomman har varit ett inslag i svenska trädgårdar sedan tidigt 1900-tal. Hjärtbergenian är en perenn som sprider sig lätt och är mycket tålig. Den mår bra i de flesta jordar och trivs i både sol och skugga.

Kinesisk kärleksört

Ljuvt rosalila perenn som mår bäst i sol och väldränerad jord. Den är lätt att odla och föröka, och har vuxit i svenska trädgårdar i alla fall sedan början av förra seklet.

Syren

Det finns många syrensorter att välja bland, men ett fåtal är delar av det gröna kulturarvet och odlas för att bevaras för framtiden. En sådan är den ljust rosablommande Emilie Piper, som har sitt ursprung på Löfstads slott. Syrenens namne var slottets sista ägare under 1800-talets sista hälft.

Krollilja

Den pampiga krolliljan har funnits i Sverige sedan 1600-talet, då Olof Rudbeck den äldre odlade den i Botaniska trädgården i Uppsala. Krolliljan är en lökväxt som trivs bäst i kalkhaltig och näringsrik jord. Den kan förökas genom att växtens lökfjäll används som ”frön” till nya liljor.

Silvrig höstanemon

Med sina rödbruna stjälkar och ljust rosa blad är höstanemonen ett vackert inslag i rabatten en bra bit inpå hösten. Växten sprider sig med rotskott och trivs bäst i näringsrik och fuktig jord.

ÄTBART

Rabarber

Den storbladiga suringen blev populär i efterrätter och kakor när sockret kom till Sverige på 1700-talet. Innan dess användes den som medicinalväxt eller vårprimör, serverad med salt och peppar. Rabarbern trivs bäst på skuggiga platser med näringsrik jord, men kan odlas i större delen av landet.

Svarta vinbär

Svarta vinbär växer vilt i Sverige och har odlats i trädgårdar sedan medeltiden. Till skillnad från de flesta andra kultur-växter verkar det som att det svarta vinbäret uppkommit och spridit sig från norra Europa till andra delar av världen. Svarta vinbär kan växa i nästan alla delar av Sverige.

Norrlandssmultron

En naturlig korsning mellan revfria och vildväxande smultron. Sorten började odlas under 1930-talet och blev populär eftersom den ger mycket bär under hela sommaren. Norrlandssmultron är mycket tåliga och kan odlas i större delen av landet.

Gråärt

Vår äldsta kokärt som kokats och ätits och var mycket vanlig innan de gula och gröna ärtorna blev populära. Bröd bakat på gråärt har hittats i utgrävningar på Birka och växten dokumenterades första gången på 1700-talet. Ärtorna är till färgen gråbruna eller spräckliga och kan användas i sallader, grytor och i bakning.