Kulturvärden

Erik Larsson, fastighetschef SFV SKog.

Foto: SFV

Krönika Den eviga skogspendeln

Mormor och morfars klocka, hängandes mellan bilderna på kungen, drottningen och Torbjörn Fälldin i köket. Klockpendeln som gick fram och åter och som jag trodde var en evighetsmaskin innan jag förstod att en av morfars rutiner var att skruva upp klockan med nyckeln som låg innanför den smäckra luckan av trä. 

Pendeln som går fram och åter, fram och åter – ”ticktack”, ”ticktack”. På samma sätt kan man se det fungera i skogsbruket genom tiderna. Pendeln går mellan produktionstänk och naturvård, brukande och bevarande. Några år är det skogstekniska framsteg som tar det mesta av sändningstiden, andra år är det art­rikedom och biologisk mångfald som har fokuset. Just nu fyller klimatfrågan en stor del av flödet, vilket också kanske är den viktigaste frågan.

Varför engagerar skogen så många och varför blir känslorna så heta ibland? Det finns extrema åsikter åt båda håll, och så finns Statens fastighetsverk som ”förvaltar statens skogar och marker långsiktigt hållbart samt eftersträvar största möjliga samhällsnytta idag och för framtida generationer”. Det är nämligen SFV:s vision. Vad innebär den meningen? Eller snarare, vad innebär den för var och en av oss svenska medborgare? Är det att skogen ska leverera råvara för att bygga hus och koka papper av? Är det att lagra så mycket kol som möjligt för att dämpa klimatkrisen? Är det för att man ska kunna få gå ut och ta en promenad i skogen en fin dag eller är det den lilla knappnålslaven som måste kunna ha ett livsrum den också?

 JA, är det korta men väldigt tydliga svaret på alla dessa frågor och det är det vi varje dag jobbar med på SFV. Alla frågorna och fler därtill. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att alla svenskar ska vara helnöjda med det jobb vi gör. Inte för att vi gör ett dåligt jobb, utan snarare för att man har så olika syn på hur vi ska använda skogen i dag och i framtiden.

Pendeln går mellan produktionstänk och naturvård, brukande och bevarande.

Att det finns många intressen i de stora markområdena som vi förvaltar blir ibland väldigt tydligt. En fiskevårdsförening som tillsammans med länsstyrelsen vill ordna till åar och älvar som tidigare rensats för att kunna fungera som transportsträcka för virke under flottningseran kanske skulle vara självklart att helt ­förändra. Här får vi på SFV ibland agera tvärvigg när vi anser att en del stenkistor är kulturminnen som bör sparas, ibland till fiskarens och kanske fiskarnas förtret.

Ett trädbestånd i avverkningsmogen ålder och med låga naturvärden som anpassas utifrån den samplanering som görs tillsammans med samebyarna är inte ekonomiskt optimalt men blir till stort gagn för de renar som både vilar, betar och strövar i området.

Skogen där barnen cyklar och bygger kojor, skogen där farfar letar svamp eller skogen där korven grillas vid vind­skyddet – allt detta är såklart också viktigt. Flera av dessa exempel är långt ifrån ett rationellt skogsbruk men har och får värden av ett helt annat slag, vilka också ingår i vårt uppdrag och vision.

Min morfar är borta sen länge men trots det så är det ändå någon som hela tiden drar upp den där klockan och gör att pendeln taktfast pekar vidare på ”ticktack” naturvärden, ”ticktack” ekonomiska värden, ”ticktack” sociala värden, ”ticktack” kulturella värden, ”ticktack”, ”ticktack” …