Malin Lindström och Karin Svenonius

Malin Lindström och Karin Svenonius. Foto: Statens fastighetsverk

Krönika Otillgängligt blir tillgängligt

Det är en självklar demokratisk rättighet att alla så långt det är möjligt ska kunna ta del av vårt gemensamma kulturarv. Vår tids användning ställer nya krav för att möta förväntningar på öppenhet och tillgänglighet.

Många av de kulturhistoriska miljöer som Statens fastighetsverk (SFV) förvaltar är ursprungligen utformade för att hålla besökare och inkräktare borta. Ovanför branta trappor eller bakom vallgravar och stadiga murverk hittar vi anläggningar som en gång haft i uppgift att försvara riket och dess tillgångar, men som idag är uppskattade besöksmål och fyller en viktig plats i många män­niskors medvetande. Hit hör våra slott och försvarsanläggningar, till exempel Skansen Kronan i Göteborg, Kalmar slott och Varbergs fästning.

Även anläggningar som ända sedan uppförandet haft en publik användning har med vår tids synsätt mycket att önska avseende fysisk tillgänglighet. Det kan exempelvis handla om teatrar som genom sin påkostade gestaltning förmedlar en lockande feststämning, men där intrikata och monumentala trapphus gör det svårt eller omöjligt för några att på plats uppleva en föreställning och sorlet i pausen. Det är en utmaning att skapa värdiga entréer till dessa miljöer så att alla kan komma in på lika villkor och känna sig inkluderade i stället för utpekade.

Varför är det så viktigt att vi gör dessa anläggningar tillgängliga?

Jo, för att så många som möjligt ska kunna ta del av vårt gemensamma kulturarv. För att verkligen förstå en anläggnings historiska betydelse behöver man uppleva den själv. Att stå på den plats där 1600-talets soldater siktade mot sina motståndare och se de siktlinjer som de såg, ger en förståelse för Kronans strategiska läge i den befästa staden Göteborg. De autentiska murverken från 1680-talet och kanonerna som står kvar på sin ursprungliga plats väcker nyfikenhet.

För att verkligen förstå en anläggnings historiska betydelse behöver man uppleva den själv.

För att kunna tillmötesgå behoven av förbättrad tillgänglighet krävs kunskap, erfarenhet och förmåga till nytänkande. De nya tilläggen ska uppfylla sin funktion och också ge värden till den befintliga miljön. Handledaren i trappan ska inte bara vara på rätt höjd, den ska ­kännas bra i handen, vara väl gestaltad och utförd i ett material som relaterar till sammanhanget.

Det finns många målkonflikter mellan ibland motstridiga lagar, förordningar och bestämmelser som ska avvägas mot respektive byggnads specifika förutsättningar. Flera kompetenser behövs, ofta med arkitekten i en central roll med ansvar för att organisera, ­samordna och kommunicera alla förutsättningar till en helhet med hållbart resultat.

Statens fastighetsverk har, tillsammans med flera andra myndigheter, ett långsiktigt uppdrag inom arkitekturpolitiken för Gestaltad livsmiljö. Att omsorgsfullt utforma miljöer som främjar tillgänglighet och delaktighet är ett av delmålen inom perspektivet Gestaltad livsmiljö. Som statlig byggherre har SFV ett särskilt ansvar att agera förebildligt och bana väg. Det ger oss tillfälle att ytterligare fokusera på medveten gestaltning, att utveckla våra förhållningssätt och hitta nya smarta lösningar.