I hjärtat av Lund ligger parken Lundagård, stadens historiska kärna, som anlades 1747 efter ritningar av Carl Hårleman. I dess norra del reser sig det tegelröda Kunghuset med anor från 1500-talet och i södra delen ligger Lunds domkyrka. Kungshuset har under åren haft flera olika namn som Lundagårdshuset, Akademien och Biblioteket. Det rymmer många spännande historier.

En regnig morgon i december visar Stefan Larsson, projektledare på Statens fastighetsverk som lett ombyggnad och tillgänglighetsanpassning, runt i Kungshuset.

Här ska nu bli kontor åt universitetsledningen och dess staber. Utöver att skapa ett 40-tal arbetsplatser ska tillgänglighet, brandsäkerhet och inomhusklimat förbättras för att leva upp till dagens krav.

Renoveringen har nu pågått i 18 månader. Ännu återstår några smärre måleriarbeten och andra mindre åtgärder, men det märks att inflyttningen pågår.

Kontorsmöbler är på plats, böcker står nu på hyllorna i Carolinasalen och på flertalet väggar sitter lappar som visar vilka konstverk som ska hängas var.

– Det mest utmanande med det här projektet är definitivt åldern på huset, säger Stefan Larsson. Att det är skevt, att saker inte passar, att det är många lager av ombyggnationer genom åren som vi har tagit bort. Det är väldigt mycket bedömningar som man behöver göra på plats hela tiden, handgripligen. Vi vill exempelvis inte ha bredspacklade, släta, väggar överallt, utan vi vill ju också att husets ålder ska lysa igenom.

Fastigheten uppfördes 1578–84 som residens åt den danske kungen Fredrik II och hans befallningshavare i Lund. Arkitekt var Diiriick Byggmästare. Mycket av 1500-talets ursprungliga karaktär finns idag kvar i fastigheten i den bevarade grundformen, det karakteristiska runda trapptornet och i stora delar av murverket.

Men ursprungligen var Lundagård (Curia Lundensis) namnet på egendomen där ärkebiskopen hade sitt säte. Det låg i den nuvarande parken, bekvämt nära domkyrkan, och grundades troligen på 1100-talet. I samband med projekteringen inför Statens fastighetsverks ombyggnad upptäcktes faktiskt lämningar från det gamla biskopsresidenset. Det rör sig om medeltida golv som hittades på cirka 1–1,5 meters djup under befintlig golvnivå. Delar av Kungshusets norra fasad består också av den gamla muren till ärkebiskopsresidenset.

– Vi hittade en vägg med ett dörrhål som man någon gång har murat igen som är daterat till 1100-tal. Väggen i sin tur står på en sandstenssockel som är daterad till 1000-tal, berättar Stefan Larsson.

Huset köptes 1660 av biskop Peder Winstrup, som var en av de första att väcka tanken på ett svenskt universitet i Lund. Universitetet ”Regia Academia Carolina” grundades 1666 av Karl XI:s förmyndarregering och invigdes två år senare. Skåne hade tillfallit Sverige 1658 och Skånes adel och prästerskap önskade få ett lokalt universitet nu när de inte längre kunde skicka sina söner till Köpenhamn. Till en början bedrevs undervisningen i domkyrkan, men 1688 fick universitetet överta Lundagård med Kungshuset, som därefter kom att vara universitetets huvudbyggnad under nära 200 år.

Vid inflyttningen 1690-91 hade huset två våningar och universitetet fyra fakulteter: teologiska, juridiska, medicinska och filosofiska. Här fanns lärosalar, bibliotek och ett astronomiskt observatorium som inrättades 1753. I mitten av 1700-talet fanns även en anatomisk teater där man dissekerade lik. Den sistnämnda ansågs dock tidigt som främmande för huset och flyttades redan 1767 till ett närliggande orangeri. (Rester av detta orangeri ingår nu i byggnaden Palaestra et Odeum vid nuvarande universitetsplatsen.)

Det kanske mest slående i huset är den unika vindeltrappan i ek som slingrar sig upp mellan våningarna inuti fastighetens karaktäristiska torn. Den byggdes 1732 som en exakt kopia av den ursprungliga från kung Fredrik II:s tid, 1584, som förstörts tidigare då taket läckte in, eftersom Akademiens skrala kassa inte tillät några fullständiga renoveringar. Enligt en myt skulle Karl XII ha ridit uppför trappan i husets torn till häst, men detta är falskt, eftersom trappan i tornet byggdes först efter Karl XII:s livstid.

– Enligt universitetets historiska institution ska dock räcket ovanför trappan vara medeltida, alltså äldre än huset. Och vi har ju kolonner i fastigheten som också är äldre än huset i sig och troligen kommer från domkyrkan, säger Stefan Larsson.

Resterna efter den gamla borgen röjdes bort och 1744 byggdes en nära tre meter hög mur runt Lundagård. Året därpå formgav hovarkitekt Carl Hårleman universitetets nya miljö med en barockpark, dagens Lundagård, och en botanisk trädgård. Ytterligare en ombyggnad gjordes under ledning av Carl Georg Brunius 1835-1839 då huset fick en tredje våning och ett betydligt ålderdomligare utseende än det haft tidigare. Nu ändrades även fönstersättningarna, våningshöjderna och alla bjälklag invändigt.

Universitetet växte och på 1880-talet ersattes botaniska trädgården med Universitetsplatsen. Den gestaltades av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall och kronan på verket blev Universitetshuset.

För att Kungshuset skulle harmoniera med Universitetshuset och intilliggande Palaestra et Odeum tog Zettervall bort putsen som då täckte fasadteglet. Framför Universitetshusets ståtliga entré anlades en ny park med fontän, och universitetsplatsen används fortfarande som ”scen” varje år när studenterna sjunger in våren.

När universitetshuset togs i bruk 1882 kunde Lundagårdshuset istället nyttjas som bibliotek och 1884 gjordes en invändig ombyggnad för detta ändamål, då bland annat två spiraltrappor och en bokhiss byggdes in. Biblioteket blev snart för trångbott och 1902-07 uppfördes därför det nuvarande universitetsbiblioteket på Helgonabacken. När biblioteket flyttat till sitt nya hus byggdes Kungshuset återigen om för nya verksamheter, bland annat för Historiska museet som låg i bottenvåningen till 1918. Efter det har huset under 1900-talet alltmera anpassats för att fungera som kontor och för undervisning.

Men åter till dagens Kungshus och den nyligen avslutade ombyggnaden. Idag ska fastigheten fungera som kontor och en blandning av landskaps- och cellkontor har skapats. Det kommer även finnas en utställning på bottenplan i vestibulen om Kungshusets historia, framtagen av Lunds universitet. Den största förändringen är att huset tillgänglighetsanpassats genom att ett nytt trapphus med hiss satts in centralt i byggnaden och en ny entré har byggts från Universitetsplatsen. Nu är hela huset utom vindsrummet i tornet möjligt att nå via den nya hissen.

– Det har tagit lång tid, bara processen att ta upp dörrhålet mot Universitetsplatsen har pågått i kanske 10–15 år, säger Stefan Larsson. Men för att man ska kunna nyttja huset måste vi få till den här tillgänglighetslösningen. Det har varit en lång process med arkitekter och våra kulturarvsspecialister, och i dialog med Riksantikvarieämbetet har vi kommit fram till den här lösningen som vi tror är bäst för huset och kan fungera framgent. Det är absolut ett stort ingrepp i ett statligt byggnadsminne men i en begränsad del av fastigheten.

Utöver tillgänglighetsanpassningarna har de tekniska systemen setts över, alla installationer utom värmesystemet har bytts ut och alla ytskikt har renoverats.

– Vi har gjort en del lokalförändringar efter vad huset förmår och vad hyresgästen önskar. Vi har lagt nya trägolv, monterat akustiktak och akustikputs – och målat cirka 1 kubikmeter linoljefärg. Här i vindens tornrum har vi skrapat fram en äldre färgsättning, det här är så nära original vi kan komma. I huset i övrigt har vi tagit fram en färgskala från 1830.

Det formella överlämnandet av Kungshuset till Lunds universitet skedde vid en nyckelcermoni i februari.

– Det känns jättebra. Nu har vi framtidssäkrat huset ordentligt, så med tanke på att akademin och sedan universitetet har suttit i huset i 300 år så får vi väl hoppas att det här
är starten på en ny 300-årsperiod, avslutar Stefan Larsson.