De nytillverkade tapeterna sitter i drottningens lilla kabinett på Gripsholm. Ursprungligen satt väggsidenet uppspänt med baguettelister i kungens arbetsrum, i den så kallade Divanen, ”rundeln”, ett tornrum i Vasatornets tredje våning. Av dokument framgår att kungen troligen själv köpte in tyget.

– En analys som gjordes av tyska textilkonservatorer visar att de ursprungligen klarröda sidentapeterna som idag är urblekta och beigea troligen är importerade från Kina, vilket de handmålade konturlinjerna i silver vittnar om, säger Jakob Strömholm, Statens fastighetsverks slottsarkitekt på Gripsholms slott.

– Det var vanligt att måla så i Kina på 1700-talet. Vid den här tiden var det mycket kostsamt att beställa siden från Kina. Det siden som användes var ofta tillverkat i Europa.

På 1700-talet fanns ett stort intresse av att producera det viktiga och i högreståndskretsar populära men dyra sidenet i Sverige. Bland annat planterades mullbärsträd på Gripsholm för att ge silkeslarverna föda och få i gång produktion av siden.

Försöket på Gripsholm misslyckades men fanns kvar i liten skala på slottsområdet fram till slutet av 1800-talet. Gustav III:s mor, drottning Lovisa Ulrika, odlade egna silkesmaskar och planterade mullbärsträd på Drottningholm, som i mitten av 1700-talet var centrum för försöken att producera silke i Sverige.

Väggsidenet satt kvar i Gustav III:s arbetsrum på Gripsholm långt efter kungens död. Men i samband med en renovering av tornrummet flyttades tapeten 1862 till Drottningens lilla kabinett.

Den tidigare slottsarkitekten Jan Lisinski gjorde en inventering i början på på 2000-talet och konstaterade redan då att väggsidenet var i mycket dålig kondition.

Textilkonservator Eva Vahlne, då vid Kungliga Husgeråds­kammaren, analyserade tyget och kunde konstatera att det nått gränsen för sin tekniska livsålder och borde magasineras för framtiden.

”Sidentyget är mycket skört. Det finns längsgående revor samt mindre partier med materialbortfall. Flera sömmar ­mellan tapetvåderna har brustit”, skrev hon i sin utvärdering.

Tygets dåliga skick gjorde att SFV, Kungliga Husgerådskammaren och Riksantikvarieämbetet 2012 tog beslutet att ta ner hela tapeten och i stället låta tillverka en kopia.

– Beslutet togs efter arkivsökning, materialtester och ­diskussioner om alternativa konserveringsmetoder. Att få ned hela väggfält bedömdes som uteslutet på grund av sidenets skörhet, och några vådsömmar behövde sprättas även om vi alltid försöker att bevara så mycket av originalet som möjligt, säger Eva Vahlne.

När tapeterna monterades ned kom överraskningen. Baguettelisterna som ramade in tyget togs bort och den ursprungliga klarröda färgen under listerna kom fram.

Analyser visade att sidenet är färgat i så kallat safflor och målat i en mager tempera. Safflor är en tistelväxt som finns runt Medelhavet och i Kina och som ger en stark röd färg.

– Den fantastiska röda färgen kändes självklar och en fin kontrast till det gröna i tapeten, säger Jakob Strömholm och fortsätter:

– Nu stod vi inför den viktiga frågan om hur vi skulle nytillverka sidentapeten med sitt handmålade mönster. Vi gjorde en noggrann analys och tog reda på så mycket som möjligt om hur tyget var tillverkat. Vi sökte också en skicklig dekorationsmålare som kunde handmåla de detaljer i mönstret som inte kunde tryckas.

–Vi tittade på sidentapeter på andra ställen; Drottningholm och Stockholms slott och även utomlands. 2013 hittade vi en dekorationsmålare med många års erfarenhet som kunde måla med den gamla tekniken.

Handmålningen är mycket tidsödande och måste ske i ett stabilt klimat. Dessutom var de ursprungliga tapeterna inte helt mönsterpassade, och för att slutresultatet inte skulle bli alltför tillrättalagt har vi värnat det hantverksmässiga och accepterat ojämnheter som bidrar till en levande helhet säger Jakob Strömholm.

– Vi valde en tjockare kvalitet än den ursprungliga sidentaften i den röda ton som vi ville ha. Hela originaltyget är handmålat, men vi bestämde oss för att screentrycka merparten av mönstret och sen komplettera med att handmåla färgnyanser och konturlinjerna.

De nya tapeterna består av 60 meter sidentaft som tillverkats i Indien och därefter tryckts på Rydboholms textiltryckeri, säger tapetserarmästare Marianne Ruud och fortsätter:

– Väggsidenet på Gripsholm har kommit till genom ett fantastiskt hantverk som behöver bevaras och dokumenteras. Vi har stor respekt för de skickliga hantverkarna i Kina på 1700-talet som inspirerat oss och gjort vårt arbete med de nya tapeterna möjligt, säger hon.

Från och med sommaren 2023 kan man beundra de nyuppsatta tapeterna i drottningens lilla kabinett på Gripsholm. Originaltapeterna ligger tryggt nedpackade i syrafritt silkespapper.

– Det är verkligen roligt att den vackra tapeten kan upplevas igen. På så vis har besökarna chansen att känna atmosfären och stämningen som tapeterna skapade på Gustav III:s tid, säger Jakob Strömholm.