Världsarv

Världsarven utgörs av kultur- eller naturmiljöer som är så värdefulla att de är en angelägenhet för hela mänskligheten. SFV förvaltar fastigheter inom åtta världsarv: Birka och Hovgården, Drottningholms slottsområde, Örlogsstaden Karlskrona, Södra Ölands odlingslandskap, Hansastaden Visby, Laponia, Höga kusten, Världsarvet Falun och Kopparbergslagen.

Ökat skydd genom en konvention

Unescos generalkonferens antog 1972 en konvention, världsarvskonventionen, om skydd för världens kultur- och naturarv. Bakom beslutet låg ett konstaterande att kultur- och naturarvet alltmer hotades av förstörelse.

Sverige anslöt sig till konventionen 1985. Cirka 190 länder har sedan dess undertecknat den. Förutom skyldigheten att skydda, bevara och överlämna de utvalda kultur- och naturarven till kommande generationer ska länderna sträva efter att stärka medborgarnas uppskattning av och respekt för kultur- och naturarvet. Konventionen vill uppmärksamma de mest framträdande objekten och utveckla ett internationellt samarbete för att skydda världens kultur- och naturarv. Anslutningen innebär också en skyldighet att respektera världsarvsobjekt på andra staters territorium och att ekonomiskt bidra till vården av objekt i länder som saknar egna medel för ändamålet.

Nationell strategi för Sveriges världsarv

På uppdrag av regeringen har en nationell världsarvsstrategi tagits fram av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet. Strategin har tagits fram genom dialog mellan SFV och övriga ansvariga aktörer i världsarvsarbetet.

Strategin ska ge en samlad beskrivning av hur Sverige arbetar med Unescos världsarvskonvention i dag och hur arbetet ska inriktas framöver. Genom ökad information, utökad samverkan och en tydligare organisation förväntas statusen för de 15 världsarvsarven i Sverige stärkas. Ökad kunskap och kompetens ska bidra till att stärka skyddet för världsarven, öka engagemanget för deras bevarande och visa på hur de kan bidra till Agenda 2030-målen och en hållbar och fredlig värld.

Enligt världsarvskonventionen finns det krav på fastighetsägare att informera om världsarven och världsarvsarbetet. I strategin redovisas att staten bör föregå med gott exempel när det gäller att förvalta, och i den mån det är möjligt, att tillgängliggöra natur- och kulturarv.

Läs mer om den nationella strategin för världsarvsarbete hos Riksantikvarieämbetet.

Flera aktörer arbetar för världsarven

Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att samordna och vara ett stöd i Sveriges världsarvsarbete. ICOMOS är ett expertorgan åt Unesco i kulturmiljöfrågor och verkar för världsarvskonventionen. Föreningen Världsarv i Sverige (ViS) är en förening för våra svenska världsarv. De verkar för en bredare kännedom om världsarvens värden hos den svenska allmänheten. De nordiska världsarven samverkar inom föreningen Nordic World Heritage Association (NWHA).