Statliga byggnadsminnen

Det finns olika sätt att skydda de här fastigheterna. Till exempel kan regeringen utse byggnader, parker och anläggningar till statliga byggnadsminnen (SBM). Genom byggnadsminnesförklaringen ska byggnaderna garanteras ett långsiktigt skydd och ett underhåll som tar hänsyn till kulturhistoriska värden. Fornlämningar utses inte till SBM, utan skyddas av 2:a kapitlet i kulturmiljölagen. 

Det finns cirka 260 SBM i Sverige och av dessa förvaltar SFV cirka 190. Andra som förvaltar SBM är Fortifikationsverket, Sjöfartsverket, Naturvårdsverket och Trafikverket. 

Bland de SBM som SFV förvaltar finns fyrar, fästningar, kungsgårdar och slott - och till och med en skvaltkvarn. Objekten varierar i storlek från enstaka byggnader till hela miljöer, som Drottningholms slottsområde med över 40 byggnader. Slottet med barockparken är även ett världsarv.

I de flesta SBM bedrivs verksamhet av olika slag. Förändringar måste genomföras på ett sådant sätt att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förändras och att värdena minskar. Användningen ska ta hänsyn till anläggningens speciella förutsättningar.

SBM skyddas av förordningen om statliga byggnadsminnen (2013:558). Enligt förordningen ska skyddsbestämmelser finnas för alla SBM som anger på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseenden det inte får ändras. Bestämmelserna kan också innehålla krav på att ett område kring byggnadsminnet, till exempel terrasser, alléer och planteringar ska hållas i ett sådant skick att det kulturhistoriska värdet inte minskar.

Riksantikvarieämbetet är tillsynsmyndighet

Det är Riksantikvarieämbetet (RAÄ) som har tillsyn över de statliga byggnadsminnena och ansvarar för att föreslå skyddsbestämmelser utifrån byggnadens historia och kulturhistoriska värden. Förslaget remitteras till SFV, tillsammans med en motivering till byggnadsminnesförklaringen och en kortfattad beskrivning av det kulturhistoriska värdet, av byggnadsminnet och dess historik. Därefter beslutar RAÄ om fastställande av skyddsbestämmelserna.

I skyddsbestämmelserna för en byggnad står till exempel att den inte får rivas, flyttas eller byggas om exteriört. Det innebär oftast skydd mot ingrepp i stommen, den ursprungliga rumsindelningen eller i den fasta inredningen. Dekorativt måleri och utsmyckning kan också vara skyddat. För en park kan växtmaterial, form och struktur pekas ut som särskilt skyddsvärda delar.

Ändringar i strid mot skyddsbestämmelserna

Ibland kan det finnas anledning att göra ändringar i byggnadsminnet som är i strid med skyddsbestämmelserna, till exempel vid renovering och underhåll. Om en byggnad har enbart exteriört skydd, behövs inget tillstånd för att göra ändringar i interiören.

Ansökan om tillstånd till ändring ska skickas till RAÄ. Ansökan ska beskriva förslag till ändringen, tydliga motiv till ändringen och hur åtgärden påverkar det kulturhistoriska värdet. Ofta ges en antikvarie uppdraget att beskriva ändringen och dess påverkan vilket medföljer ansökan.

Särskilda skäl, till exempel förbättrad tillgänglighet, arbetsmiljö, brandskydd, kan vara en grund för att RAÄ ger tillstånd till ändringen. Den antikvarie som medverkar ska dokumentera de ändringar som utförs. Lösningarna ska hålla i ett långsiktigt perspektiv och innebära att kulturhistoriska värden fortfarande kan upplevas. Kortsiktiga ekonomiska motiv är inte skäl nog för att ändra ett byggnadsminne.