Spiran

Innan Riddarholmskyrkan blev kungarnas gravkyrka var den ett enkelt franciskankloster på en holme som kallades Kidskär. Här möter vi berättelsen om platsens ursprung, Magnus Ladulås och de människor som lade grunden till ett av Sveriges mest betydelsefulla kulturarv. Och när Johan III börjar bygga om kyrkan tar historien en ny riktning. En riktning som pekar rakt upp mot himlen.

Riddarholmskyrkan blev med tiden viloplats för kungar, drottningar och rikets främsta stormän. Här finns berättelser om Gustav II Adolfs storslagna begravning, praktfulla gravkor och Serafimerordens traditioner som lever vidare än i dag. Men i början av 1800-talet inträffar något som för alltid förändrar kyrkans utseende.

En sommarmorgon 1835 slår blixten ner i Riddarholmskyrkans torn. Den väldiga branden förstör den gamla spiran och Stockholm håller andan. Ur katastrofen växer en djärv idé fram: att bygga en helt ny spira i gjutjärn. Resultatet blir ett ingenjörsarbete utan motstycke och den silhuett som fortfarande präglar Stockholm än i dag.

Efter nästan 200 år har tiden satt sina spår på Riddarholmskyrkans spira. Nu genomförs ett av de mest omfattande restaureringsprojekten i byggnadens historia. Spiran plockas ner del för del, saneras, restaureras och förbereds för kommande generationer. Samtidigt dyker hälsningar från 1800-talet upp och påminner oss om att varje generation har ett ansvar att föra kulturarvet vidare. Vad ska vi lämna efter oss till dem som öppnar spiran nästa gång?