När staten avyttrar fastigheter

Statens fastighetsverks uppdrag är att förvalta fastigheter som behövs för statlig verksamhet eller som har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Enligt förordningen om förvaltning av statliga fastigheter (1993:527) ska varje fastighetsförvaltande myndighet ha en aktuell plan för försäljning och avyttring.

2012 startades en utredning för att klarlägga vilka fastigheter som är kulturhistoriskt värdefulla och som bör ägas av staten. Enligt utredningens betänkande Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden (SOU 2013:55), ska statens kulturhistoriska fastighetsbestånd spegla viktiga skeden i den historiska och kulturhistoriska utvecklingen i Sverige, med betoning på statens historia.

Läs mer om den utredningen här.

Statens fastighetsverks (SFV) avyttringsplan har sin grund i denna. En arbetsgrupp inom SFV har fastställt kriterier för vilka fastigheter som bör avyttras och arbete pågår för att sälja eller avyttra fastigheter. Det kan till exempel vara ambassadanläggningar utomlands som Utrikesdepartementet (UD) inte har användning för, eller fastigheter i Sverige som saknar anknytning till berättelsen om staten, det vill säga hur staten organiserat och manifesterat sig genom historien. Du kan läsa mer om dessa berättelser här.

Vanliga frågor och svar om försäljning

Vilka fastigheter ska SFV inte äga?

Fastigheter som inte behövs för den statliga verksamheten eller berättar den statliga historien ska säljas. Undantaget är om fastigheten har särskilt högt kulturhistoriskt värde.

Varför upprättar SFV en lista över fastigheter som kan säljas?

Varje fastighetsförvaltande myndighet har skyldighet att hålla en aktuell lista över sådana fastigheter som inte behövs för statlig verksamhet och som inte av andra särskilda skäl bör vara kvar i statens ägo (avyttringsplan).

Enligt förordningen om förvaltning av statliga fastigheter (1993:527) har Statens fastighetsverk tagit fram en sådan plan.

Säljs alla fastigheter som kommer upp på listan?

Nej, när en fastighet förs upp på listan innebär det inte automatiskt att den ska säljas. Först görs en utredning enligt försäljningsförordningen om fastigheten behövs för statlig verksamhet och om det inte finns andra särskilda skäl att behålla den i statlig ägo. Först när samtliga tillstånd för försäljning är beviljade påbörjas en försäljningsprocess.

Hur gör SFV bedömningen av vilka fastigheter som ska säljas?

Det finns en bedömningsmodell som bygger på tre kriterier för prioritering av försäljning av fastigheter som är statligt byggnadsminne: lönsamhet, attraktivitet och säljbarhet. Det innebär att de fastigheter som påverkar det ekonomiska resultatet mest ska prioriteras tillsammans med de som är säljbara och attraktiva som köpobjekt.

Hur går försäljningen till?

SFV tar hjälp av en upphandlad mäklare och låter värdera och besiktiga fastigheten.

Om en försäljning innebär att fastigheten lämnar staten och detta bedöms påverka förhållanden som andra myndigheter har att bevaka, inhämtas yttrande från den myndigheten.

SFV utreder även om kommun eller annan intressent har rätt att förvärva fastigheten. Därefter utannonseras fastigheten, på SFV:s webb och ibland i andra kanaler. SFV utvärderar sedan anbuden och i vissa fall krävs beslut från regering eller riksdag (beroende av fastighetens värde).

Säljer SFV till vem som helst?

Om fastigheten är statligt byggnadsminne krävs en motivering till Riksantikvarieämbetet hur de kulturhistoriska värdena ska tillvaratas. SFV har fri prövningsrätt. I vissa fall gör SFV en riktad försäljning, och förhandlar med den som är lämpad som aktör, till exempel medeltida kyrkor, där finns bara en köpare.

Vad händer med hyresgästerna i fastigheten om den säljs?

Den nya ägaren tar över avtalen. Hyresgästerna sitter kvar i befintligt avtal. Den nya ägaren har rätt att omförhandla avtalen när de löper ut, och har rätt att då höja hyran. SFV ska också ha marknadsmässiga hyror och skulle likaledes ha omförhandlat hyrorna.