Kulturvärden 4, 2025
Eklektisk elegans
Högst upp i Göteborgs länsresidens har en liten bortglömd rumssvit fått nytt liv. Efter jakt på möbler och material i arkiv, på vindar och i källare kan nu rummen – som välkomnat många och långväga besökare – åter bli en plats för representation.
Ulf Agnér, inredningsarkitekt på Statens fastighetsverk, öppnar en dörr som leder upp till residensets vind. Han går uppför den smala trätrappan och rör sig hemtamt under takstolarna bland brädor och bråte. Här har han funnit många av de objekt som nu återbrukats i samband med omgestaltningen av residensets representationsvåning.
– Det är en otroligt rolig del av jobbet när man får komma in i den här typen av miljöer. Vi blev glatt överraskade när vi hittade möbler här på vinden som inte använts på väldigt länge, men som vi kunde ge ett nytt liv, säger han.
Inredningsarkitekterna Ulf Agnér och Lisa Steen på SFV har gjort flertalet fynd på länsresidensets vind och nere i källaren.
Målet har varit att återspegla rummen som de kanske såg ut i mitten av 1800-talet, när det var nybyggt här.
Ulf Agnér leder oss ner från vinden till de renoverade rummen, högst upp i Göteborgs länsresidens. Utsikten genom fönstren är magnifik och bjuder på många av Göteborgs landmärken – Hamnkanalen och Göta älv och längre bort Karlatornet. Här uppe ligger tre rum i svit med tillhörande hall, som levt ett undanskymt liv de senaste åren. Nu har Statens
fastighetsverk i samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götaland gjort en renovering och omgestaltning som skänkt rummen nytt liv.
– Målet har varit att återspegla rummen som de kanske såg ut i mitten av 1800-talet, när det var nybyggt här, säger Ulf Agnér som tillsammans med sin kollega Lisa Steen, även hon inredningsarkitekt, genomfört projektet i nära samarbete med husarkitekten Anette Svensson.
Länsresidenset är ett av Göteborgs allra äldsta hus. Tomten köptes 1648 av Lennart Torstensson, en av sin samtids mest framgångsrika fältherrar, för att inrymma ett privatpalats. Byggmästaren Casper Wolter ledde arbetet och residenset, som uppfördes i den då populära holländska renässansstilen, var färdigt 1650. Men det övre våningsplanet är en påbyggnad från 1851, ritad av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson, och färdigställdes 1874 efter ritningar av Victor von Gegerfeldt.
Den översta våningen skulle utgöra kunglig gästvåning med en sal som provisoriskt skulle kunna användas som sessionssal. Fram till 1972 användes den som bostadsvåning för kungafamiljen vid deras besök i Göteborg.
Utsikten genom fönstren bjuder på många av Göteborgs landmärken – Hamnkanalen och Göta älv och längre bort Karlatornet.
Högst upp i Göteborgs länsresidens ligger de tre rum i svit som genomgått en renovering och omgestaltning.
1997 byggdes våningen om för att fungera som en separat tjänstebostad för landshövdingen. De senaste åren har rummen tjänat olika syften och mot slutet har de stått tomma och använts som möbelförvaring.
Eftersom det saknats fotografier och dokumentation kring hur rummen sett ut och varit möblerade historiskt, har SFV i samarbete med länsstyrelsen utgått från färger och inredning som var typiska för 1850-talet när rummen återställts.
– Det är ganska tacksamt i det här fallet för det var en eklektisk blandning av möbler och stilar på 1800-talet, säger Ulf Agnér. Och det kommer det att vara i de här rummen nu också.
– Nästan alla möbler i det här projektet är återbruk. Vi har kartlagt
föremål som fanns i byggnaden sedan tidigare, antingen i
andra rum eller som var undanställda på vinden och i källaren.
Vi har också hittat möbler som förvarats på andra residens.
Först skulle vi lokalisera dem och sedan hitta nya platser för
dem och det har varit en väldigt rolig del av arbetet att organisera
allt detta.
I Dalslandsrummet står ett bord som tidigare förvarats på länsresidensets vind.
I det så kallade Dalslandsrummet – ett mindre rum som ska
användas till möten och måltider för mindre sällskap – ligger
exempelvis nu en matta som kommer från vinden på Tessinska
palatset i Stockholm. Omaka stolar står längs väggarna och i
mitten tronar ett massivt runt bord – möbler som tidigare stått
i andra delar av residenset samt på vinden. Det enda som köpts
in utifrån är ett litet blombord som ropats in på auktion.
Många äldre detaljer finns bevarade i våningen som stuckaturer,
kakelugnar, golv och snickerier. Tanken är att de bevarade detaljerna
skall lyftas fram och förstärkas med kulörer och material från våningsplanets ursprung. Vid en undersökning av ytskikten kunde kulörer från olika tidsperioder skrapas fram. Genom dessa har sedan en färgsättning på väggar, tapeter och snickerier valts.
Även färgsättningen är i en stil som håller sig kring senare halvan av 1800-talet, och en färgskala av sand, nougat, beige, grå samt rosabeige binder samman rummen. Snickerierna samt fönster och foder är målade i en varm grå och beige kulör och golvet består av mörk hårdvaxoljad ekparkett.
Ljuskronan ovanför bordet i Dalslandsrummet är återbruk från Göta hovrätt.
Det största rummet, som ligger i residensets hörn, kallas Göteborgsrummet och ska kunna användas till mingel och
ceremonier, men ska också fungera som hörsal och ha en flexibel
möblering.
– Det som man kanske inte tänker på när man kommer in i det här rummet är att det sitter textil på väggarna, för det ser ut som papperstapeter, säger Ulf Agnér. Historiskt använde man ofta textil på väggarna i den här typen av miljöer men också i enklare stugor kunde man ha det av klimat- och akustikskäl, för komfort.
– Människor som kommer in här säger att det är en så skön känsla i rummet, men man kan inte sätta fingret på varför. Men jag tror att det är textilierna på väggarna som skapar den upplevelsen.
Soffgruppen som tidigare förvarats i residensets källare har fått ett nytt liv.
I Göteborgsrummet täcks golvet av en stor, mönstrad matta med röd botten som tidigare legat i matsalen på residenset. Nu är den tvättad och lagad för att användas i många år framöver. I taket hänger kristallkronor som tidigare hängt i Göta hovrätt i Jönköping.
I hörnen står två byster, en föreställande Gustav II Adolf och en av Karl X Gustav som avled på residenset den 13 februari 1660. Möblemanget går i mörkt trä och kontrasterar mot den i övrigt ljusa inredningen.
– Den här soffgruppen som nu finns i Göteborgsrummet har stått i huset tidigare. Vi vet inte exakt i vilket rum men det finns äldre fotografier där man ser den. Vi blev väldigt glada när vi hittade den och upptäckte att alla delar fanns kvar.
I Göteborgsrummet är nu väggarna täckta av textil istället för traditionella papperstapeter.
Detalj av soffgruppen i Göteborgsrummet.
Det sista rummet i sviten som kallas Västergötland, har möblerats för att användas vid traditionella möten och informella mingel. I taket hänger en ljuskrona i mässing som också den kommer från Göta hovrätt i Jönköping.
– Det här rummet har fått en lite nybarock stil. Stolarna är riktigt rejäla, väldigt typiska för 1800-talet. De stod i källaren och var i fint skick men har fått ny klädsel. Och mattan har ett mönster i form av bladverk som ger en koppling till Västergötlands lövskogar.
Arbetet med rumssviten är nästan avslutat men några detaljer återstår. Konstverk från Göteborgs konstmuseum hänger på väggarna och flera verk är på väg men också några ytterligare möbler som kom från ett oväntat håll.
Västgötarummet i Göteborgs residens.
Den här inredningen är inte bara möbler utan det är historia som vi har åstadkommit med relativt enkla medel.
Mattan i Västgötarummet har ett nutida tryck av bladverksmönster inspirerad av 1600-talets gobelängteknik, men som också för tankarna till Västergötlands lövskogar.
Stolarna i Västgötarummet är riktigt rejäla, väldigt typiska för 1800-talet. De stod i källaren och var i fint skick men har fått ny klädsel.
– Vi blev kontaktade av Nautiska föreningen här i Göteborg som frågade om vi var intresserade av att överta möbler som de har haft i sin ägo. Det tyckte vi var otroligt spännande. Det rör sig om ett bord, ett par stolar och några mindre objekt som troligtvis är delar av äldre möbler.
– Ingen visste exakt var delarna har varit, men de var otroligt dekorativa och fina. Rent bildmässigt har föremålen en stark koppling till staden och residenset. De är hos en konservator just nu och blir iordninggjorda, men sen ska de också placeras här.
Trots att några detaljer återstår är rumssviten nu åter i användning av länsstyrelsen. Kulturminister Parisa Liljestrand har varit på plats och invigt rummen.
– Länsstyrelsen är också väldigt nöjda med resultatet precis som vi, det har verkligen varit ett bra samarbete. Men den här inredningen är inte bara möbler utan det är historia som vi har åstadkommit med relativt enkla medel. Det är både koppling till det förgångna och funktion, det är förkroppsligad tid skulle man kunna säga, avslutar Ulf Agnér.
Nautiska föreningen i Göteborg har skänkt möbler och några mindre objekt som troligtvis är delar av äldre möbler. Foto SFV/Frida Claesson Foto: SFV/Frida Claesson
Ett lejonansikte som görs iordning hos en konservator. Så småningom ska det, liksom jordgloben, få en plats i länsresidenset. Foto SFV/Frida Claesson.
Karl X Gustav dog av influensa i residenset 1659.
KARL X GUSTAVS DÖD I RESIDENSET
Karl X Gustav gick i fält 1655 och återvände aldrig till Stockholm. Göteborg blev istället hans residensstad. Lennart Torstensson hade avlidit 1651 och hans änka Beata De la Gardie lånade ut sitt hus, det nuvarande residenset, till kungen.
Residenset rustades upp till Kungshus och här hölls riksdag våren 1658. I slutet av 1659 kom kungen tillbaka till Göteborg för att hålla riksdag i början av året därpå. Då härjade influensa i staden.
Kungen insjuknade och den 13 februari avled han, endast 37 år gammal. Kungens kropp låg på lit de parade i sju dagar i stora salen i Torstenssonska palatset. Salen var från golv till takkronor draperad i svart. I april påbörjades likfärden till Stockholm.
