Kulturvärden 4, 2025
Anekdoten: Amason under falsk flagg
Adelsflickan Carin Du Rietz läser romaner och drömmer om att bryta gränser i 1700-talets Sverige. Därför tar hon värvning i Svea Livgarde – som man. Men hennes dagar slutade på ett helt annat slagfält.
Ute vid lustslottet Drottningholm står några livgardister uppställda på rad i
en förstuga. De tillhör Svea livgarde vars uppgift, sedan 1521, det bland
annat är att skydda konungen. Männen i sina blågula uniformer, stövlar och värja står raka i ryggen i givakt då kung Gustav III passerar. Plötsligt faller en av gardessoldaterna ned på marken framför kungens fötter.
Vafalls, utbrister den något förvånade kungen. Enligt berättelsen öser soldaten då ur sig en bekännelse framför den alltmer roade kungen. Allt är helt enkelt inte som det verkat – soldaten är en kvinna.
Carin (Catharina) Du Rietz föddes 1766 i en adlig familj i Småland. Uppfostran är sträng i familjen som har många barn, och livet på landet för en livlig flicka syns långtråkigt. Hon vill annat. Föräldrarna har fullt sjå med att styra det som inte kan styras.
”Den flickan har läst alldeles för många romaner” säger man. Så en vacker dag är hon borta – förlupen. Carin har gett sig av till Stockholm men hittas där av sina bröder och sätts ett tag i arresten i Norra förstadens kämnärsrätt Kastenhof. Huset, som också innehöll en krog, finns inte kvar men låg vid Gustav Adolfs torg, på den plats som idag heter kvarteret Vinstocken och huserar Försvarsdepartementet.
Det hela var ett vågspel – förutom risken att dö i fält kunde det straffas med döden att falskeligen utge sig för att vara en man.
Återbördad till föräldrarna rymmer hon både en och två gånger till. Tredje gången är det gillt – hon tar värvning i Svea Livgarde som Per Du Rietz. Det hela var ett vågspel – förutom risken att dö i fält kunde det straffas med döden att falskeligen utge sig för att vara en man. Det krävdes list för att inte bli upptäckt, men faran lurade alltid runt hörnet. Kanske var det därför hon så småningom tog risken att bekänna allt för kungen.
En ingift äldre släkting, Charlotte Du Rietz (född på Lövsta bruk), hade i sin ungdom haft en mycket god ”relation” med Gustav III, så helt obekant var han kanske inte för den unga Carin. Kungen beordrar snabbt fram kvinnokläder åt Carin men verkar finna historien på det hela taget underhållande och låter henne slippa straff. Kanske för att han själv älskade upptåg, teater och maskerad.
Det könsöverskridande motivet var heller inte ovanligt i pjäser och berättelser i hans tid. Det sägs också att berättelsen om den kvinnliga gardessoldaten är en av förebilderna för Carl Jonas Love Almqvists romanfigur, av obestämt kön, Tintomara (Drottningens juvelsmycke). En släkting till Carin tecknar några årtionden senare ned den märkliga historien och beskriver henne då ”Till Amazonlig bildning, kraft och mod, och temperamentets lif och snillets eld…"
Gustav III ordnar 1787 ett giftermål åt Carin med hovpredikanten Erik Johan Paulin och tilldelar dem Kungsbacka pastorat. Till bådas belåtenhet rapporteras det. Den gudomliga ordningen är så återställd anser man.
Lyckan blev dock inte långvarig. Flickan som drömde om äventyr och fälttåg dog i stället ett år senare, endast 22 år gammal, i ett betydligt vanligare fältslag för en kvinna – barnsängens. Men hennes historia är inte glömd. Idag när kvinnor inom försvaret är en självklarhet räknar Livgardet Carin Du Rietz, ”amazonen”, som den första av dem.
KÄLLOR: Kvinnoöden och kvinnobilden. Idun nr 4 1896; makalösa kvinnor: könsöverskridare i myt och verklighet, Eva Borgström, red (2002); Anteckningar om svenska kvinnor (1864-1866): Wilhelmina Stålberg, P.G. Berg; www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/livgardet/livgardet-500-ar/kanda-livgardister
