Kulturvärden 3, 2026
Storslaget sidoprojekt
Få böcker har betytt mer för bilden av Sveriges historiska miljöer än Suecia antiqua et hodierna. Erik Dahlberghs storslagna planschverk visar 1600-talets ståtliga byggnader och stadsmiljöer i detalj. Men det var ett mödosamt projekt som tog nästan 70 år att genomföra och som aldrig helt slutfördes.
Egentligen var det bara en hårsmån från att en stor del av Sveriges historiska minne smältes ned. Året var 1721 och Sverige var bankrutt efter Karl XII:s krigshärjningar.
Staten behövde inventera alla rikedomar i landet och någon tjänsteman på det nyinrättade Riksens ständers kontor hittade flera hundra kopparplåtar i ett hörn. Det skulle kunna inbringa en del pengar om man smälte ned och sålde metallen utomlands, var tanken.
Men som tur var gick dessa planer inte igenom. Någon mer klarsynt medarbetare såg att det var Erik Dahlbergs livsverk som låg här i plåtform, Suecia antiqua et hodierna (Det forna och nuvarande Sverige). Verket kunde kanske inbringa en slant i tryckt form, tänkte man. Allt var ju klart och förberett. Upplagan bestämdes till 600 ex.
– Det var tur för oss. Det är ett av de viktigaste verken i svensk bokhistoria. Suecian är den viktigaste visuella, verklighetsnära beskrivning vi har av Sverige från denna tid, säger Jonas Nordin, professor i bok- och bibliotekshistoria och författare till ett par böcker om Suecians tillkomst.
Det är ett av de viktigaste verken i svensk bokhistoria.
Vi ses på Kungliga biblioteket i Stockholm för att titta på ett av de tjusiga originalexemplaren av Suecian, vars första upplaga kom ut 1729. De 353 planscherna i denna bok har präglat bilden av Sverige under 1600-talet. Och de flesta svenskar har nog någon gång sett bilderna – antingen i bokform eller på papperskassar, reklamblad eller webbplatser. Även här i Kulturvärden är Suecian givetvis en återkommande referens.
I Suecian finns bilder på byggnader, stadsvyer och fornlämningar. Dahlberghs tanke var att täcka in både den gamla forntida historien och den moderna tiden. Det låg i linje med den rådande göticismen, en tankeströmning som lyfte Sveriges storslagna forntida arv och som passade väl in i stormaktens självbild. Men tyngdpunkten i boken ligger på den moderna byggnadskonsten. Det var framför allt det som Erik Dahlbergh var intresserad av.
Dahlbergh fick dock aldrig se det färdiga verket i tryckt form, eftersom han dog 1703 efter att ha arbetat med Suecian i drygt 40 år.
Suecia antiqua innehåller avbildningar av både den moderna arkitekturen och fornlämningar. Uppsala högar är ett exempel på det senare. Men bilden innehåller en hel del felaktigheter, som fick kritik redan i samtiden. Istället för tre större och fem mindre högar avbildades åtta jämnstora högar. Även proportionerna mellan kyrkan och högarna är missvisande, vilket förklaras av den komplicerade framställningsprocessen. Foto: Gravyr Adam Perelle/KB, beskuren
I Suecian är 90 av landets då cirka 100 städer avbildade. Här är Nyköping, där man bland annat kan se Nyköpings slott som brann ned 1665 i den stora stadsbrand som ödelade stora delar av staden. Foto: Gravyr Adam Perelle/KB
Född 1625 var Erik Dahlbergh samtida med den svenska stormaktstidens uppgång. Sverige gick under 1600-talet från en fattig bondenation till en spirande och allt rikare stormakt i takt med nya krigsvinster. Adelsklassen växte och blev rikare och byggde alltmer storslagna palats och herresäten, vilket framkommer tydligt i Suecian.
Men synen på Sverige utomlands var trots det fortfarande ganska tveksam. Det spreds många nidbilder av de barbariska och okultiverade svenskarna. Bilden av Sverige behövde stärkas ansåg många ledande personer, och i mars 1661 fick Erik Dahlbergh ensamrätt att ge ut ett planschverk över Sverige.
Förebilderna fanns i Tyskland och Frankrike, där liknande topografiska planschverk nyligen publicerats och som Dahlberg blivit inspirerad av under sina vistelser där.
”Utlänningarna böra få se, hur mycket stort och vackert finnes inom vårt fädernesland”, skriver Dahlbergh i sin ansökan om att ge ut boken som han skickade till förmyndarregeringen efter Karl X Gustavs död 1660.
– Man skulle kunna tro att Suecian var ett beställningsverk från statens sida, men det mesta talar för att det var Dahlberghs eget initiativ, säger Jonas Nordin.
Och de första åren fick Dahlbergh inget bidrag för sitt omfattande arbete, som innebar att han åkte land och rike runt och tecknade av landets viktigaste byggnader och miljöer – samtidigt som han hela tiden hade ”vanliga” jobb att sköta.
Hur hamnade han i denna situation?
Erik Dahlbergh, född Jönsson, gjorde en märkvärdig militär karriär under stormaktstiden och blev adlad 1660. Arbetet med Suecian skötte han vid sidan av. Foto: Målning David Klöcker Ehrenstrahl
Kamrersonen Erik Dahlbergh var en av stormaktstidens mest märkvärdiga personer. Efter föräldrarnas död skickades den 12-årige Dahlbergh (då Erik Jönsson) till Hamburg för att gå i skriv- och räkneskola. Som 22-åring började han som ingenjör i fortifikationen, vilket var början på en lång militär karriär.
En viktig del i fortifikationsjobbet var också att teckna och rita. 1655 blev han utsedd till generalkvartersmästare under Karl X Gustavs krig mot Polen. Han följde kungen under fälttåget och dokumenterade krigshändelser, stadsplaner och bataljuppställningar. Det blir också Dahlbergh som tecknar av Karl X Gustavs stora begravningståg efter
hans död 1660.
– Det är nog när han tecknar av begravningståget i Stockholm som idén till Suecian kläcks. En del av husbilderna i detta mäktiga panorama – 4,8 meter långt – återanvänds i Suecian, säger Jonas Nordin.
Under 1660-talet tar arbetet med Suecian fart. Den nyadlade Dahlbergh – numera överstelöjtnant vid Södermanlands regemente – börjar i Stockholmstrakten och sedan utvidgar han resorna till Sörmland och Uppland. Merparten av teckningarna gör han själv, men i vissa fall
tar han hjälp av assistenter.
Skisserna görs om till renritningar hemma vid skrivbordet. Med penna och bläck förfinar han motivet och med linjal skapar han fågelperspektiv.
Den tryckta versionen av Skoklosters slott, där gravyrplåten blev klar 1674. Carl Gustaf Wrangels slott är det största privatpalats som någonsin byggts i Sverige. Foto: Melker Dahlstrand
Drottning Kristinas triumfbåge, vid nuvarande Gustav Adolfs torg, som restes till hennes kröning 1650. I bakgrunden syns slottet Tre kronor.
Arbetssättet är detsamma: han tecknar av motiven på plats med blyerts. Skisserna görs om till renritningar hemma vid skrivbordet. Med penna och bläck förfinar han motivet och med linjal skapar han fågelperspektiv. Denna renritning låg sedan till grund för den slutliga förlagan.
Under processen finslipades detaljerna. Samtidigt kunde vissa delar tas bort från bilden, som perifera ekonomibyggnader, medan andra saker rättades till, till exempel en ojämn fönsterrad.
”Ibland måste man hjälpa upp den en aning för att få fram en sak bättre, och det är inte någon som lägger märke till det”, skrev Dahlbergh långt senare i ett brev till en av sina gravörer.
På hösten 1667 reste han till Paris för att producera de första tryckplåtarna. Han anlitade några av tidens främsta gravörer, som också skulle gravera Dahlberghs bilder till ett verk om Karl X Gustavs liv, vilket egentligen var mer prioriterat. Men när Dahlbergh ändå var där passade han också på att börja göra några strategiskt valda plåtar även för Suecian, som palatset Makalös och Wrangelska palatset. Tanken var att de mest förnäma adelsmännen därmed skulle kunna ge honom lite finansiellt och moraliskt stöd för det omfattande projektet.
– Provtrycken skickades sedan mellan Paris och Stockholm i olika omgångar. Det var en lång och omständlig process – det kunde ta flera månader i varje riktning, säger Jonas Nordin.
I mitten av 1670-talet avbryts projektet. Den nya kungen Karl XI utnämner Dahlbergh till chef för fortifikationen och han blir ansvarig för landets fästningsbyggnationer. Samtidigt utbryter ett nytt krig mot Danmark.
– Dahlbergh kan bara ägna sig åt Suecian när det är fred. När det är krig ligger arbetet nere. Det här är hela tiden ett sidoprojekt för honom, konstaterar Jonas Nordin.
En bit in på 1680-talet drar arbetet igång igen med förnyad kraft. Då har Dahlbergh för första gången fått ett fast anslag och kan anställa en gravör i Stockholm, så att han slipper sända teckningarna till Frankrike.
Planen var att verket skulle ges ut i fyra delar med olika geografiska områden, men i slutändan blev bara tre delar klara: Stockholm och Uppland; Södermanland och Norrland; samt Götaland och södra Sverige. Tanken var även att det skulle bli en sammanhängande text. Det påbörjades i omgångar av olika personer under decenniernas gång, men texten blev aldrig klar.
Dahlberghs förlagor överfördes till kopparplåtar genom en komplicerad etsningsprocess, som påbörjades i Paris 1667. Därefter var det dags för tryckning. På bilden ser vi en koppartryckares verkstad i Paris på 1640-talet. Tryckfärgen arbetades in i plåten som sedan lades i pressen med ett pappersark ovanpå. Trycket gör att pappret, som var fuktat, tränger ned i fördjupningarna och tar upp färgen. Hela processen måste göras om för varje nytt tryck. Foto: Abraham Bosse, 1642/metmuseum.org
Kopparplåtarna läggs på förvaring i väntan på bättre tider.
Under 1698 påbörjades tryckningen av den första delen i en upplaga på 1 500 ex, där även en del av den tänkta texten fanns med. Men pappret räckte bara till de första 112 sidorna, sedan slutar allt mitt i en mening. Resterande papper hade brunnit upp i den stora slottsbranden 1697 – och papper var den dyraste delen i produktionen under denna tid.
På våren 1702 tar den nya kungen Karl XII ifrån Erik Dahlbergh uppdraget som ansvarig för Suecian. Han var då generalguvernör i Riga.
– Att bli fråntagen uppdraget tar hårt på Dahlbergh. Bara ett halvår senare dör han. Sedan fortsätter projektet i ytterligare 12 år, till 1715, innan det självdör. Det finns inga pengar kvar och gravören får ingen lön, trots att han skriver ett vädjande brev till kungen, säger Jonas Nordin.
Kopparplåtarna läggs på förvaring i väntan på bättre tider.
På KB finns ett tjugotal äldre exemplar av Suecian. Framför sig har Jonas Nordin en av de finaste utgåvorna, med ett blått sammetsband med guldsnitt, tänkt som statsgåva till den kejserlige riksvicekanslern Friedrich Karl von Schönborn-Buchheim. Denne hann dock åka hem innan upplagan blev klar.
Titelbladet till en tidig tryckning av Suecia antiqua, bunden i det stående format som Dahlbergh själv hade tänkt sig. Foto: Melker Dahlstrand
Från början var det tänkt att Suecian skulle innehålla en omfattande textdel, på svenska och latin. Man hann trycka 112 sidor fram till 1701, därefter avstannade arbetet. Foto: Melker Dahlstrand
– Ofta har Suecian kritiserats för att överdriva. Det är ju delvis sant, men det måste bedömas från fall till fall. Det är ett väldigt högt källvärde på vissa bilder, på andra inte, säger Jonas Nordin och pekar på en av bilderna på Riddarhuset i Stockholm.
– De här flyglarna finns inte i dag och byggdes aldrig. Men de var planerade. Det är ju det tänkta idealtillståndet han ville avbilda. Men
ibland blev det inte som planerat.
Han bläddrar fram till Drottningholms slott där en hamnanläggning utgör förgrunden.
– Så där såg det aldrig ut. Men på 1930-talet, när det var lågt vattenstånd, så dök det fram en massa pålrader i vattnet. Det visade sig att man pålat för att bygga den här anläggningen under 1680-talet, men eftersom det var dybotten så gav man upp, säger Jonas Nordin.
Mest skevheter finns i de äldre gravyrerna som fransmännen utförde. De hade ju aldrig varit i Stockholm och lade till detaljer som var helt främmande i ett svenskt sammanhang, som till exempel franska klädedräkter och medelhavsvegetation.
– Med tanke på hur komplicerat det var att göra verket är det ändå fascinerande hur pålitliga bilderna är, säger Jonas Nordin.
Jonas Nordin visar hamnanläggningen vid Drottningholms slott som aldrig blev slutförd. Foto: Melker Dahlstrand
På bilderna kan man också få syn på folklivet som det kunde te sig. Det är ofta flanerande människor som pratar med varandra och hästvagnar som står och väntar.
Det skulle vara mycket folk och karosser utanför ”sådene store herrars dörrar”, tyckte Dahlbergh. Men allt behövde inte vara förskönat: på bilden av Wrangelska palatset står en man och urinerar mot väggen.
En central tanke med Suecian var att det skulle påverka bilden av Sverige utomlands.
– Sverige ville förstärka sin position, men det är tveksamt om det ledde till det. Det var så få som fick tillgång till verket, säger Jonas Nordin.
Men påverkan i Sverige har nog varit desto större. Under århundradenas lopp har verket tryckts om i flera omgångar och har haft en väldigt stor spridning. Det är främst genom bilderna från Suecian som vi kan få grepp om de historiska miljöerna från 1600-talet, till exempel hur slottet Tre Kronor såg ut exteriört.
Och intresset är fortsatt stort efter 300 år. På KB finns sedan drygt 20 år en digitaliserad version av Suecian och det är en av bibliotekets mest besökta sidor.
– Med sina brister och förtjänster är Suecian en av våra viktigaste bildkällor till Sveriges historia. Den ger ständigt ny information till den som ger sig tid att studera bilderna.
Längst ner i vänstra hörnet kan man se en man urinera på fasaden till Wrangelska palatset.
Wrangelska palatset i Stockholm var en av de första gravyrerna som blev färdig till Suecian. Men allt behövde inte vara förskönat – nere till vänster syns en man som urinerar på palatset. Foto: Ritning Jean Marot/KB