Kulturvärden 3, 2026
Den gröna tråden
Dooonk, swoop, klong... Det rytmiska ljudet av plantering, nästan som musik, välbekant för den som någon gång burit den gröna bördan av små granplantor och planterat skog. Doonk, swoop, klong... den där rytmen som kroppen snabbt faller in i. Planteringsröret i marken, en planta, en rörelse framåt. Om och om igen.
De små,späda plantorna i min hand känns nästan för lätta för det ansvar de bär på. Av näring, luft och ljus ska de växa. De ska bli en krona som fångar solens ljus. De ska bli skog. De ska bli tid.
Det är ett märkligt perspektiv, att hålla framtiden i handen och samtidigt stå stadigt i nuet. Det är kanske därför mina tankar tar fart just här, mellan rörelserna, i det monotona och det meningsfulla. Mina tankar vandrar vidare till den röda tråd som letar sig fram genom livet och hur allt hänger ihop.
Jag ser det nu alldeles klart. Där bredvid den röda tråden, tätt och följsamt, löper en snirklande och livsgivande grön tråd. Den växte fram långt innan jag själv såg den – min livlina skogen. Hur många gånger har inte den varit min allra bästa vän?
Där skogens tystnad och trädens trygghet rensat bort vardagens måsten. Där det som tynger och det som kräver ett svar och en lösning lagt sig till rätta. Där skogen gett mig kraft och energi och lugnat mitt hjärtas slag. Där det förlåtande gröna ljuset låtit mig vara precis den jag är, här och nu.
Min gröna tråd löper tydligt och självklart i mitt yrkesval. Här har jag mött kvinnor och män med ett engagemang utöver det vanliga. Med samma omsorg som en trädgårdsmästare vårdar sitt morotsland med sådd, gallring, skötsel och skörd har skogens trädgårdsmästare förvaltat skogen.
Jag har trivts här. Inte bara i uppgifterna, utan i sammanhanget. En sorts jordnära klokskap. Det finns något i skogen som tycks smitta av sig – en förmåga att ge utrymme och att ha tålamod.
Det finns något i skogen som tycks smitta av sig – en förmåga att ge utrymme och att ha tålamod.
Landskapet bär hela tiden på sin egen förändring, skogen med sina egna krav ställer krav på oss som förvaltar den. Här ska mycket få plats samtidigt – arter, mångfald, människor, renskötsel och råvara. Skogen är inte en sak, utan flera på en gång. Det är inte alltid en enkel ekvation. Det finns sällan något självklart rätt, bara avvägningar och en ständig strävan att balansera alla intressen.
Vår nutid är andras framtid. Det som i dag är en tät ungskog var en gång en öppen yta, det som nu ligger i skugga har en gång stått i ljus. Ungt blir gammalt i en ständig rörelse i skogens dynamik. Planteringens rytmiska ljud har tystnat och i stället bytts ut mot en kvittrande lärka och en susande vind.
Jag rätar på ryggen, ser ut över raderna jag just satt. Små, späda plantor som tagit plats i marken. Jag går och hämtar en ny låda, ställer ner den där jag slutade. Men först en paus. Slår mig ner på en stubbe, tar fram min smörgås och häller upp kaffe ur termosen. Varmt och starkt, precis som det ska vara. Andas. Låter tanken landa. Känner glädje och tacksamhet över att min gröna tråd varit så tydlig och självklar – och att den följt mig hela vägen hit.
Har du också hittat din gröna tråd?