Kulturvärden 3, 2026
Mästerrymmaren Stobée
Sommaren 1720 hamnade överste Lorenz Christoffer Stobée i fängsligt förvar på Malmöhus slott anklagad för majestätsbrott. Det var kulmen på en historia som började med att han dödade en björn i rysk fångenskap. Men den kreativa militären lyckades reda ut alla stormar och slutade senare som landshövding.
I mitten av augusti 1720 anlände en trupp soldater anförda av generaladjutanten Johan Kock von Gyllenstein till Barsebäcks slott vid kusten norr om Malmö. Man hade kung Fredrik I:s order att gripa Lorenz Christoffer Stobée, överste vid Fortifikationen.
Efter gripandet fördes Stobée till Malmöhus slott för fängsligt förvar och alla hans dokument beslagtogs. Varför blev då Stobée fängslad och fick skaka galler? Den akuta anledningen till arresteringen var att kungen informerats om att Stobée tagit emot pengar från Ryssland och offentligt talat nedsättande om honom. Majestätsbrott således.
Men alltsammans var bara påhitt av Johan Kock von Gyllenstein – han som arresterade Stobée – och kapten Anders Gyllenroth. Det var Gyllenroth själv som förklädd till Stobée högt och ljudligt inför andra förolämpat kungen. När historien rullade upp hamnade angivarna själva på de anklagades bänk.
Bakgrunden var bland annat politisk, då Stobée förespråkat en annan tronföljare än Fredrik av Hessen som valts till kung med namnet Fredrik I. Detta väckte ont blod i kretsarna kring den nya monarken. Men bakom angivelserna låg också personligt groll mellan Stobée och officerarna.
När Stobée tio år tidigare – 1710 – blev tillfångatagen i kriget mot Ryssland och så småningom deporterades till ett fångläger i Archangelsk vid Vita havet hade han överlåtit ansvaret för hustru och barn till vännen Anders Gyllenroth. Men vännen hade fula avsikter. Han gömde undan Stobées brev till hustrun för att få henne att tro att maken var död. Gyllenroth bespetsade sig nämligen på att gifta sig med ”änkan”. Så blev det nu inte.
Stobée, som i myndigheternas ögon var död och begraven, klädde ut sig till handelsman och tog sig tillsammans med några andra rymlingar till Sverige.
I Ryssland smidde Stobée istället flyktplaner. Guvernören i Archangelsk hade en tam björn som Stobée skötte om. Björnen gillade alkoholhaltiga drycker, vilket ofta ledde till att den somnade. Stobée lät döda björnen när den sov och gömde undan kroppen i sjukrummet där den spred obehagliga dunster.
Kamraterna lade det illaluktande björnliket i sängen och klädde på
denne Stobées nattkläder. För säkerhets skull vändes björnens ansikte mot väggen. Funktionären som skulle verifiera dödsfallet ryggade tillbaka av stanken och krävde omedelbar begravning utan examination av liket. Den döda björnen stoppades ner i en kista och jordades. Stobée, som i myndigheternas ögon var död och begraven, klädde ut sig till handelsman och tog sig tillsammans med några andra rymlingar till Sverige.
1715 kom Stobée kom tillbaka till sitt hemland där han upptäckte vännens svek. Han återupptog sitt fortifikatoriska arbete, och de dramatiska händelserna kring 1720 blev bara ett hack i karriärkurvan. 1739 utnämndes han till direktör för Fortifikationen, och ett par år senare tillsattes han som landshövding i Göteborgs och Bohus län.
Lorenz Christoffer Stobée, som fötts 1676 i en professorsfamilj i Lund, hade många strängar på sin lyra – allt från fortifikation till poesi, teckning och måleri. Adelsgenealogen Gustaf Elgenstierna beskriver honom som ”en skicklig ämbetsman, lärd, god latinsk och även svensk poet samt efterlämnade en vacker boksamling”. När han avled 1756, 80 år gammal, hade han dessutom hunnit med tre hustrur.
Lägg därtill mästerrymmare. ”Stobée stod för en av de djärvaste
och mest imponerande flykterna ur rysk fångenskap under det stora nordiska kriget”, skriver militärhistorikern Lars Ericsson Wolke med viss reservation kring vad som är sanning och vad som är påhitt i berättelsen. Klart är att han förstod värdet av en spännande historia.