Portaler som talar

På Kalmar och Vadstena slott finns fina exempel på renässansportaler som visar ett formspråk inspirerat av antikens former och uttryck. Vadstena slott var vid sitt uppförande en modern renässansbyggnad. Det finns flera portaler både inne på borggården och ut mot sjösidan, men den som betraktas som den främsta är ytterportalen mot sjösidan från 1563. 

Den rundbågiga öppningen omges av räfflade kolonner på höga plintar, även kallat postament. Kolonnerna bär upp ett bjälklag och i det finns bilder av oxkranier och runda skivor. Två lejon bär upp vapentavlan som tillhör hertig Magnus vapen. Vapentavlorna hade sina heraldiska färger och var ursprungligen bemålade. 

Portalerna var en del i att uttrycka makt och status. För Vasakungarna var detta särskilt viktigt: att visa upp att de var jämbördiga med de europeiska kungahusen. I Sverige blev renässansen en stil som återfinns på många av Vasaslotten men den blev också svensk, lite kärvare och mer återhållen än ute i Europa. 

På Örebro slott finns en dubbelportal inne på borggården, ett av de främsta skulpturverk som finns bevarat i Örebro. Slottet omgestaltades av kung Johan III och han gav nederländaren Hercules Mida uppdraget. Portalen, som stod klar 1584, följer renässansens formspråk med bandade kolonner och trekantsfrontoner. Den är ganska grov i sin utformning men infogad i muren på ett smart sätt.

Hur kunde en amiral utsmycka sitt palats? Amiralen Erik Ryning började på 1640-talet uppföra sitt palats på Stora Nygatan i Stockholm – det blev till slut ett helt kvarter, Atomena, utefter Munkbron i Gamla Stan. Palatset byggdes om på 1700-talet men portalerna är fortfarande kvar som en viktig årsring. Det är en förhållandevis enkel portal mot Stora Nygatan som anger huvudingången.

De två kvinnofigurerna på var sida om portalen är ett uttryck för dåtidens figurkonst. Allegoriska figurer var ofta förekommande på officiella byggnader för att redogöra för användningen. 

Till höger står Hoppet (Spes) med ett ankare samt en duva i vänster hand och på andra sidan står Tron (Fides) med en korsmärkt sköld. Ovanpå själva rundbågen finns fantasifulla figurer och former i sandsten i så kallad broskverksornamentik. Stenhuggeriet är kraftfullt och de nedre partierna i kalksten ger en vacker reliefverkan. 

På Munkbron finns ytterligare en portal av  i kalksten där de vilande delfinerna indikerar byggherren Erik Rynings ställning som viceamiral. Delfinerna har mer antagit formen av sjöodjur, men att palatsets byggherre har med havet att göra framgår tydligt.

Världens äldsta bankhus, Bancohuset, finns vid Järntorget i Gamla stan i Stockholm. Arkitekten Nicodemus Tessin d.ä hade uppdraget, han var en berest man och gjorde ritningarna för den första byggnaden.

Inspirationen till portalen kom från Italien, ett land dit de främsta arkitekterna reste och tog inspiration ifrån. Hade man inte möjlighet att vara på plats och studera arkitekturen fanns det arkitektur och mönsterböcker som visade på olika slags former och kompositioner.

Tessin d.ä var på plats i Italien och kunde se flera mästerverk, bland annat den italienska arkitekten Vignolas portal för Palazzo Farnese från 1550-talet. Den portalen betraktas som ett mästerverk där inget dominerande detaljmotiv förekommer, proportionerna har varit avgörande för utformningen. Runt 130 år senare gör Tessin en kopia som vi nu kan beundra i Bancohuset i Stockholm. 

1700-talets stenutsmyckningar och portaler är vanligen 
mer återhållsamma. Borta är de stora gesterna med märkliga figurer som på portalen mot Stora Nygatan. De stora adelssläkterna bygger inte slott och herresäten i samma omfattning som tidigare och uppdragen för stenhuggarna blir allt färre. Runtom i landet uppför emellertid köpmän och borgare större bostadshus med portaler som markerar deras status.
 
Svartsjö slott är exempel på frihetstidens arkitektur i början av 1700-talet. Entrén markeras med ett mittparti med ovanliggande fönster som avslutas med en gavelfronton, och portalen är en integrerad del av hela fasaden. Putsen och stenen samverkar.

I Sverige byggs det förhållandevis lite under 1800-talet, landet är fattigt. Den stora byggboomen kommer i början av 1900-talet och då introduceras en ny typ av byggnadsverk, bankbyggnader.

Om adelsmännen ville tydliggöra sin rikedom och makt genom sina palatsbyggen så låg inte bankerna långt efter. Södra Klara blev de nya finanskvarteren vid förra sekelskiftet. Det var inte längre Gamla stan som var finansiellt centrum och kvarteren kring Gustav Adolfs torg kom helt att byta karaktär. Gemensamt för de nya bankbyggnaderna var att visa upp sin rikedom och att artikulera det i fasadernas stenutsmyckningar. 

Dagens regeringskvarter inrymmer ett antal banker från denna tid. I kvarteret Rosenbad finns tre: Stockholms stads Sparbank, Nordiska kreditbanken och Skånes enskilda bank. Genom att blicka upp mot dessa byggnader får vi ta del av ett konstnärligt flöde av olika uttryck gestaltat i ett hårt material. Till skillnad från 1600-talets portaler är dessa portaler naturligt inkorporerade i fasaden. 

Nordiska kreditbanken har Ferdinand Boberg som arkitekt. Så roligt de måste ha haft, stenhuggarna, när de i den rundbågade entrén skulpterade fram penningpåsar som sakta fylldes med mynt, för att inte nämna de små templen som pryder portalen lite högre upp.