Kulturvärden 3, 2025
Hemsökta hus
Det spökar i slott och på grusvägar, på vindar och även på internet. Berättelser om spöken har följt människan sedan urminnes tider, från muntligt traderande och in i våra dagar. Följ med på en rundtur bland det oförklarliga.
Någon går med tunga steg över golvet i det tomma rummet bredvid. En huvudlös silhuett syns på ett gruppfoto. En stol gungar av sig själv och en tränad vakthund hälsar glatt på en vän ingen annan kan se. Kusliga saker, men också återkommande inslag i historien om flera av de äldre hus som Statens fastighetsverk förvaltar.
Att förevisa en tavla eller en barockmöbel är vardagsmat för en anställd på en plats som Skoklosters slott. Men när man hösten 2017 introducerade spökvandringar, för att besökare också skulle kunna ta del av slottets immateriella kulturarv, var det initialt ett kontroversiellt beslut – kan man verkligen visa någonting som inte syns?
– Men allt som hör till en plats historia har relevans för hela berättelsen om platsen, vare sig det handlar om föremål eller någonting oförklarligt, säger Petter Inedahl, museipedagog på Skokloster slott och författare till bland annat två böcker om spöken.
Idag är de återkommande spökvandringarna på Skoklosters slott populära evenemang, där själva slottet – ett unikt barockslott med rika samlingar och välbevarade miljöer – utgör en levande kuliss som klivit rakt ur stormaktstiden. Frånvaron av elektricitet i slottet gör också sitt till.
Allt som hör till en plats historia har relevans för hela berättelsen om platsen.
– Det skapar en annan stämning när man vet att en byggnad har en etablerad historia, att mycket har hänt där. Äldre miljöer är också främmande för oss, vi bor på ett helt annat sätt idag med våra moderna villor och lägenheter, säger Petter Inedahl.
– Att vara på en främmande plats skapar nya associationer. Man är lite vilse i tillvaron, då är det lättare att tro att det finns någonting oförklarligt där.
Enligt en avhandling från 2024, skriven av Cristoffer Tidelius, doktor i religionssociologi vid Uppsala universitet, tror fyra av tio svenskar på någon form av paranormala fenomen. Hit räknas både spöken och ufon. Däremot är tron på tomtar, vittror och annat oknytt inte alls vanligt nu, beroende på den värld nutidsmänniskan befinner sig i. I det gamla bondesamhället hade tomten en uppgift att fylla. Han tog hand om djuren och höll uppsikt över gården – i en lägenhet är tomten överflödig.
Historier om spöken är mindre bundna till en särskild form av plats eller inramning, de kan uppkomma inte bara i slott och herrgårdar utan lite var som helst.
– Det finns precis lika många historier om spöken på grusvägar och i bilgarage som i slott, säger Petter Inedahl.
Historier om ond bråd död och våldsamheter har alltid varit tacksam föda åt spökhistorier. Den dödes oroliga själ sas återvända för att tala om för de levande hur rättvisa ska skipas. Foto Jönköpings läns museum
1756 avrättades slottsherren till Skokloster Erik Brahe genom halshuggning. Kan det vara så att han vandrar huvudlöst omkring i sin våning på slottet? Foto: Jon Jogensjö/Melker Becker
– När jag började samla på spökhistorier hade jag fördomar om vilka personer som tror på spöken, men det är verkligen alla sorter. Alla åldrar, kön, infödda, högutbildade, rika och raka motsatsen. Enda sammankopplingen är att de alla har upplevt någonting oförklarligt.
Petter Inedahl har även egna erfarenheter av det okända och berättar om ett tillfälle då han tillsammans med ett par spökjägare besökte Mälsåkers slott, som även det förvaltas av SFV.
Väl framme på slottet satte spökjägarna upp sin utrustning – monitorer, ljudupptagare med mera – på två av slottets olika våningar. Utrustningen behövde övervakas noga och i tysthet, så en person placerades vid varje utrustningsstation medan övriga medverkande samlades på en egen våning i ett tillstängt kök.
– Jag erbjöd mig att vakta en station och sitter där helt ensam på ett våningsplan. Då hör jag tydligt hur någon går över trägolvet i rummet bredvid, med höga, tunga steg. Det gjorde mig irriterad, eftersom det förstörde hela upplägget, säger Petter Inedahl och fortsätter:
– En stund senare kom en kille upp till mig med kaffe och jag ber honom säga åt de övriga att lägga av med att klampa runt så där. Han svarade att ingen gått upp till mig på hela kvällen.
Petter Inedahl berättar att han och den andre mannen tillsammans undersökte rummet bredvid. Rummet var tomt och hade inget trägolv utan ett av betong.
– Jag vet inte vad jag ska tro. Men om någon kunde bevisa för mig att spöken finns, då skulle de vara rätt ospännande för mig, säger Petter Inedahl.
I Norden har vi hittat både forntida gravar och formler i runor där syftet varit att försöka förhindra den döda från att gå igen.
Men vem blir ett spöke, och varför? I äldre spökhistorier är skälet till att någon spökar centralt för själva berättelsen. Den som går igen har ofta någonting ouppklarat som behöver åtgärdas. Det kan till exempel vara en hemlighet som behöver röjas, en orättvisa som behöver åtgärdas eller så har personen under sin livstid gjort sig skyldig till ett rysligt missdåd och straffats genom att behöva vandra osalig bland de levande.
På Varbergs fästning visas Bockstensmannen. Den medeltida mannen hittades i en mosse med en påle genom kroppen för att förhindra den att ”gå igen”. Foto Lasse Edwartz/TT
Varbergs fästning. Foto SFV/Claes Olsson
I moderna spökhistorier ligger fokus mer på att berätta hur rädda de som stöter på det oförklarliga blir.
– I dagens populärkultur handlar spökhistorier, som till exempel olika spökjakter på Youtube, oftast om reaktioner och att utmana, att göra en show av att man bli skrämd. Man fokuserar mindre på att berätta varför någon spökar idag, säger Tommy Kuusela.
Tommy Kuusela är fil. dr. i religionshistoria och verksam som forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Han samlar in spökhistorier, äldre och moderna, och menar att svenskarnas tro på spöken handlar om ett sätt för oss att förhålla oss till döden, ett sökande efter trygghet och kontroll över den existentiella frågan om vad som händer när livet tar slut. Skälen till vårt sätt att förhålla oss till döden och hur vi gör det ligger både i människans natur – vi strävar i livet alltid efter kontinuitet och framåtrörelse – och i Nordens kulturhistoriska arv.
Berättelser om Vita frun på slott och herrgårdar har bildat en arketyp bland spöken. På Kalmar slott berättas att hon visar sig i fönstret. Kanske är det Anna Bielke som på 1500-talet försvarade slottet mot ett danskt anfall. Fotomontage från inspelning av SFV:s filmserie Spökelser. Foto SFV/Stefan Trolle Lindros
Kalmar slott. Foto Adam Humlesol
– Jag gjorde en insamling av berättelser om spöken och hemsökta platser för några år sedan och fick in mängder av svar. Det här är någonting som är väldigt stort i vår tid, men föreställningen om spöken kan spåras lika långt tillbaka som människan har berättat historier, säger Tommy Kuusela.
– Här i Norden har vi hittat både forntida gravar och formler i runor, där syftet varit att försöka förhindra den döda från att gå igen, vilket ju då är ett exempel på att man trodde att det var möjligt. Vi har också berättelser i isländska sagor om draugar (spöken med fysisk, ofta skräckinjagande form) och liknande.
Änglamakerskan Hilda Nilsson tog mot betalning hand om barn födda utanför äktenskapet. Spädbarnen dränkte hon sedan i en balja. Hennes brott var så isande fruktansvärda att hon dömdes till döden. Foto Polismuseet/handout/kod 10500/tt
I cell nr 5 i Landskrona citadells fängelsetorn hängde sig den dödsdömda Hilda Nilsson 1917. Därefter har fångar skräckslaget vittnat om att de sett hennes förvridna ansikte i cellen. Foto Jon Jogensjö/Melker Becker
Landskrona citadell. Foto SFV/Erika Bjurling
När Sverige lämnade den fornnordiska tron, där många spöken främst var farliga eller störande för kristendomen, så införde samtidigt katolska kyrkan tanken om skärselden, en plats där dödas själar renas i väntan på att få komma till himlen. Ett slags transit, som samtidigt innebar att den döda människan inte fullt hade lämnat jordelivet. Den tanken gjorde det lättare att tänka sig att närstående avlidna fortfarande hade en möjlighet att söka kontakt.
– Med protestantismens införande övergav kyrkan tanken på skärselden, men det var svårt att utplåna inställningen hos människor att en person kunde dröja sig kvar efter döden. Många höll fast vid tanken att de döda tog kontakt med de levande, på gott och ont. Berättelser om spöken kan också ge människan tröst och de kan tolkas som förklaringar till en del av de rädslor man kan ha inför tanken på döden, säger Tommy Kuusela.
Tommy Kuusela berättar att det hela tiden uppstår nya berättelser om spöken. Varje plats med en historia och där någonting dramatiskt har hänt – trauma, sorg och död – är den typ av arena som lätt blir förknippad med spökerier. Även på internet spökar det. Termen creepypasta används som samlingsnamn för otäcka spökhistorier, bilder och filmsnuttar som sprids på internet.
– Det är absolut någonting som florerar även där. Vi har ett behov av att berätta om spöken, att skrämma varandra och hantera sådant vi inte kan förklara, oavsett om vi är tillsammans fysiskt eller möts över nätet. Spökberättelser speglar oss själva och förändras över tid och rum, säger Tommy Kuusela.
Spökelser
Gamla slott och mörka källare har också varit tacksamma inspelningsplatser när Statens fastighetsverks filmserie Spökelser har spelats in. Filmerna är rysligt spännande och berättar om oförklarliga händelser som utspelat sig på just våra besöksmål – såväl i historien som i nutid.
Filmerna kan du se på SVF:s playtjänst Sevärt. I de fem avsnitten får du bekanta sig med fem hemsökta platser:
- Kalmar slott
- Glimmingehus
- Varbergs fästning
- Landskrona citadell
- Skoklosters slott
Är du nyfiken på att lära mer om spöken och övernaturliga händelser?
Under hösten kan du lyssna på ett poddavsnitt med tema kopplat till Spökelser-serien. Där för arkeologen Magnus Reuterdahl tillsamman med programledaren Malin Åkersten fördjupande samtal med flera av våra experter på ämnet.
