Kulturvärden 3, 2025
Det våras för hantverk
Samtidens digitala värld dominerar de ungas vardag. Men parallellt väljer allt fler analoga yrkesval och
utbildar sig till klassiska hantverksyrken, upplärda av den äldre generationens mästare. Vi har besökt ett
par av dem – i olika generationer.
I en tapetserarverkstad i Enskede utanför Stockholm trängs en flickrumsfåtölj från 1970-talet och Dux-soffor från 1980-talet med två stolar från brytpunkten mellan rokoko och gustaviansk stil. Det är de sistnämnda som står på agendan just nu för verkstadens ägare, när Kulturvärlden kommer på besök för att filma ett avsnitt av Statens fastighetsverks programserie Det sitter i händerna. Tapetseraren heter Birgitta Welle och har jobbat med yrket sedan 1987.
– Förutom att jobba med händerna är det just variationen som gör det här yrket så roligt. Man vet aldrig vilka objekt som kommer in, säger hon.
Birgitta Welle lägger stoppning i en gustaviansk stol. Hon har arbetat som tapetserare i snart 40 år.
Birgitta Welle är verksam inom ett smalt yrkesområde, som enligt Hantverksakademin definieras som yrken som sysselsätter ett fåtal personer och som riskerar att försvinna. Men det var egentligen inte meningen att hon skulle bli tapetserare.
– Tanken var från början att jag skulle bli börshaj, men det var fruktansvärt tråkigt att jobba på bank. Jag hade alltid gillat att jobba med händerna, så jag gick en kvällskurs i tapetsering och det var som att blixten slog ned. Man skulle kunna jämföra det med att bli kär.
Efter snart 40 år i yrket är Birgitta Welle fortfarande passionerat förälskad i yrket. Det märks tydligt när hon jobbar med de 250 år gamla stolarna. Hon lossar på nubben som fäster domestiken, ett bomullstyg, ovanpå sittdynans tagel, medan hon berättar att det är lätt hänt att tro att dagens unga är ointresserade av gamla traditionella yrken.
– Jag som har jobbat så länge känner väldigt många andra hantverkare som sysslar med andra saker än jag gör. Och när man stöter på samma människor år ut och år in så är det lätt att tro att det knappt finns några unga hantverkare, säger Birgitta Welle.
Lyckligtvis stämmer inte det. Det råder till och med brist på tapetserare – allt fler väljer att restaurera sina möbler i stället för att köpa nytt. Men hoppet är inte ute, allt fler unga kvinnor utbildar sig till just tapetserare.
– Det här är inget lukrativt yrke. Man tjänar inga stora pengar, trots att vi har mer att göra än vad vi hinner med. Men jag tror att vi som arbetar med den här typen av saker drivs av en passion, vilket nog gör oss gladare på jobbet, säger Birgitta Welle.
– Jag har två unga kvinnor som jobbar i min verkstad. De började som lärlingar hos mig, men sedan dess har de tagit gesällbrev och tillsammans startat en egen verksamhet här i lokalen.
På andra sidan stan, på Riddargatan på Östermalm, driver två andra unga hantverkare sin första egna verksamhet, även de i ett smalt yrkesområde. Bröderna Tobias och Karl W Fransson tog över Brunells konstsmide för fyra år sedan efter att ha jobbat för de tidigare ägarna i ungefär ett år. Inte mycket i den charmigt röriga lokalen påminner om 2000-tal.
– Det här är ett jättegammalt ställe. Det har arbetats med konstsmide här i nästan 100 år. Om man skulle åka tillbaka till i början av 1900-talet så skulle det nog se ungefär likadant ut. Tiden står stilla här inne. Vi använder samma verktyg och maskiner som de gjorde då, säger Tobias Fransson.
Skylten utanför Brunells konstsmide på Östermalm har suttit på samma plats i över 60 år.
Bröderna T Tobias och Karl Fransson (t.h.) tog över Brunells konstsmide för fyra år sedan. I lokalen har det jobbats med konstsmide i snart hundra år.
Brunells Konstsmide är närmast en institution i det här kvarteret på Östermalm. Ett tecken på det är den äldre kvinna från kvarteret bredvid som tittar in och ber att få sin kristallkrona uppfräschad.
– Kom förbi nästa fredag så följer vi med dig och hämtar den, säger Tobias Fransson.
Hans historia på Brunells började med extraknäck för den tidigare ägaren några dagar i veckan. Samarbetet utvecklades och efter ungefär ett år fick han erbjudande om att ta över verksamheten.
– Jag var bara 30 år, men kände att det här var ett unikt tillfälle att ta över en jättefin verksamhet på en bra adress. Det var lite läskigt i början, eftersom jag var så ung och tog över en så gammal verksamhet. Kommer de att ta mig på allvar?
Oron visade sig vara obefogad. Mottagandet från såväl de boende i kvarteret som gamla och nya kunder har varit väldigt positivt.
– De flesta var och är tacksamma för att den anrika verksamheten finns kvar. Vi väcker nog en del nostalgi, för det händer ganska ofta att pensionärer berättar för oss att de har barndomsminnen från lokalen, säger Tobias Fransson.
Mässingsspån vid svarven. Brunells konstsmide jobbar med både ädelmetaller och olika typer av legeringar.
Brunells egentillverkade lyktor är populära bland kunderna. De hänger i flera trapphus i kvarteren runt omkring.
Medan han visar runt i lokalen blir det tydligt att han, precis som Birgitta Welle, har arbetat med många olika typer av objekt. På de överbelamrade hyllorna syns guldsmycken, ljuskronor och lampor. Han tar ned en tennljusstake från en av hyllorna.
– Vi får in många objekt skapade av Svenskt Tenn som behöver fräschas upp eller lagas. säger Tobias Fransson.
Lite längre in i lokalen finns stora maskiner och på väggarna hänger mängder av olika verktyg. De ser gamla och välanvända ut.
– De här maskinerna har stått här väldigt länge, säkert sedan Brunells grundades. Många av verktygen också. Ibland jobbar vi med ett objekt som vi inte har något passande verktyg till. Då tillverkar vi det också, säger Tobias Fransson.
Han är av samma åsikt som Birgitta Welle när det gäller återväxten. Hantverksyrken verkar locka allt fler unga. Kanske handlar det om en längtan till det enkla och okonstlade, som en kontrast till samtidens yta och förgänglighet?
– Ja, så kanske det är? Man värdesätter hantverket mer och mer, att man får skapa något unikt och speciellt. Och jag tror att det är samma för våra kunder. Men jag skulle gärna se ännu fler unga i branschen.
Vid arbetsbordet lagas en ljusstake. Benet hade gått av och nu ska det stärkas med ett stift och sedan lödas.
Statens Fastighetsverk anlitar ofta olika typer av hantverkare för exempelvis restaureringar och reparationer. Lisa Steen, inredningsarkitekt på SFV, välkomnar det ökande intresset för hantverksyrken bland unga.
– Om de här kunskaperna försvinner så förlorar vi ju förmågan att bevara kulturarvet, och där vill vi inte hamna. Kulturarvet är något som aktivt måste upprätthållas. Jag gjorde ett studiebesök på Träakademien i Kramfors, och där fanns studenter så unga som 16 år. Det tycker jag var roligt att se, säger hon.
Brunells är relativt ensamma om sitt gebit i Stockholm. Precis som Birgitta Welle har de fullt upp och mer jobb än det finns tid till. Trots fulla arbetsdagar finns det ändå tid till att tillverka helt egna föremål från grunden. Deras ljuslyktor i koppar är populära och hänger i flera trapphus i kvarteren runt omkring verkstaden.
– De tar bara ett par dagar att göra, så jag har alltid ett par lyktor på gång. Kunderna blir alltid förvånade när vi säger att vi gör dem själva. Det är väl ett tecken på att de uppskattar ett gediget hantverk, säger Tobias Fransson.
Ge fan i att slänga möbler, rädda dem i stället.
Uppsvinget för hantverksyrken märks även av på Hantverksakademin, som ägs och drivs av Stockholms hantverksförening. Förutom de tvååriga utbildningarna med 35 platser per år startade förra hösten även ett treårigt program med 15 platser per år. I dag studerar omkring 100 personer på de ordinarie utbildningarna – och därtill drygt ytterligare 20 YH-flexstuderande som läser enligt individuella studieplaner.
– Det är glädjande att intresset för hantverksyrken växer, säger Karolina Reit, utbildningsledare på Hantverksakademin.
Kanske har synen på hållbarhet präglat de unga att välja ett yrke som går ut på att bevara i stället för att köpa nytt eller slänga. Det tror i alla fall Birgitta Welle.
– Ge fan i att slänga möbler, rädda dem i stället. Det har jag missionerat på mässor, utställningar och köpcentrum i flera år. Det kanske inte beror på mig, men jag tycker mig se att folk har börjat lyssna, säger Birgitta Welle.
Just nu producerar Statens fastighetsverk andra säsongen av den populära programserien Det sitter i händerna, där vi får möta olika typer av hantverkare som berättar om sina yrken. Nypremiär sker i början av 2026, men missa inte alla tidigare avsnitt som finns på SFV:s playtjänst Sevärt.
