Kulturvärden 3, 2025
Anekdoten: Från Odessa till Harpsund
Statsministerns Harpsund är känt för sina kräftskivor. Men även de ursprungliga ägarna, korkfamiljen Wicander, var begivna på kräftor. Inte minst arvtagaren Carl August med sin eleganta och hetlevrade fru Vera. Deras märkliga kärlekshistoria började djupt inne i det ryska tsardömet.
Moskva, en strålande höstdag 1909. Enorma människomassor har samlats utanför staden för att se en flyguppvisning. Hemma i Sverige har ingen sett något liknande och Carl August Wicander är ivrig att med egna ögon få beskåda ett ”aeroplan”. Ett virrvar av pinnar, vajrar, tyg, spakar och en liten propellermotor.
Det är då han ser henne. En nätt ung dam, på väg att lyftas upp på flygmaskinen. Det kan inte vara möjligt, tänker han. Piloten visar hur hon ska hålla i sig på den oskyddade platsen. Så lyfter planet och gör en elegant sväng över publikens huvuden, med Vera uppflugen bakom förarsätet. Carl August och massorna bryter ut i jubel.
Två år senare går han på opera i Odessa, där Wicanders kork – familjeföretaget – etablerat verksamhet. Just som dirigenten ska lyfta taktpinnen för Verdis ”Rigoletto” kommer ett sällskap in i salongen. På platsen bredvid sätter sig ingen mindre än den våghalsiga damen från flyguppvisningen – Vera Kosma.
De blir förälskade, men det finns ett problem. Vera är redan gift. Hennes familj skickar henne till Konstantinopel med båt för att bryta förälskelsen. Men Carl August är så säker på att hon är hans blivande fru att han följer efter. Efter förhandlingar om hennes skilsmässa kan de äntligen gifta sig i februari 1913.
Paret bosätter sig i livliga Odessa – då en stad i det ryska tsardömet, idag en del av Ukraina. Efter revolutionen 1917 tvingas de, liksom många andra, till slut att fly.
Så lyfter planet och gör en elegant sväng över publikens huvuden.
På familjens herrgård Harpsund blir umgänget under 1920-, 30- och 40-talen omfattande – färgat av deras många ryska vänner. Men här finns också gräddan i det svenska samhället: företagsledare, diplomater, författare, musiker, teaterfolk och konstnärer. I gästböckerna flödar hälsningar, fyndiga små melodier och teckningar.
På gården Tjädertorp, som Veras svärfar Hjalmar Wicander låtit bygga på den stora egendomen, blir den ryska väninnan Lily Diedrichs och hennes svenske make sommarbofasta. Här samlas en liten rysk koloni som flytt revolutionen. Filosofen och vivören Fjodor Stepun hävdade att man hos Wicanders och Diedrichs visste att umgås på ryskt vis. Från kräftskivan 1934 minns en annan av vännerna hur det stora sällskapet bänkar sig vid ett stort långbord på Harpsunds gårdsplan och i den sena eftermiddagens starka solljus låter de sig väl smaka av de många kräftorna fångade i sjön. När solen sänker sig bjuds det på supé i huvudbyggnadens vackra matsal.
Vid sin död 1952 donerade Carl August Wicander Harpsund till Sveriges statsministrar som rekreationsbostad med villkoret att hans hustru Vera skulle få bo kvar i ett av egendomens hus. Vera levde till 1977, och sin avsky för bolsjevikerna i sitt forna hemland släppte hon aldrig. När Sovjetunionens regeringschef Nikita Chrusjtjov besökte statsminister Tage Erlander på Harpsund 1964 knyter "tant Vera" – hon som en gång stirrat döden i vitögat uppe på en flygplanskropp – handen i vredesmod och svär på ryska för sig själv. Hennes Ryssland var för alltid förlorat.
KÄLLOR: Harpsund - Hus och händelser, Sven Strömberg; Wicanders industriteknik och affärsmän under tre generationer, Carl August Wicander; Den ryska kräftskivan, Östbulletinen (2/2009).
