Somriga besöksmål

Skansen Kronan, Göteborg

Efter en lagom ansträngande promenad upp till Risåsbergets topp  framträder Göteborg i all sin prakt: tegeltaken i Haga, Masthuggskyrkan, Feskekörka, hamnen och västerhavet…

Det är en häpnadsväckande vy och det är inte konstigt att Skansen Kronan, anläggningen som uppfördes som försvar mot danskarnas angrepp från söder, placerades just här. Ritad av arkitekt Erik Dahlbergh, vida känd för sina fästningsbyggnader, lades första stenen 1687.

De fem meter tjocka murarna sattes av gnejs, granit och diabas, och när  fästningen togs i bruk 1698 hade den tjugotre kanoner. Dock saknades det stilfulla taket – det lades av engelskt rullbly på ett underlag av bräder på stockar och blev klart först år 1700. Den första kronan kom dock på plats i tid, snidad i trä och beslagen med bly samt förgylld för att glänsa ordentligt.

Men kanonerna användes aldrig. Skansen Kronan blev inte indragen i strid och avrustades 1806. Istället användes byggnaden som fängelse, vilket gissningsvis var orsak till att latrinkanalen från 1600-talet murades igen för att inte bli en flyktväg. Senare tjänade skansen som nödbostäder
under en period av akut bostadsbrist i en växande stad, innan ett  militärmuseum etablerades i lokalerna.

Idag drivs verksamheten i Skansen Kronan av ett företag som arrangerar fester och konferenser. Ibland förekommer guidade visningar inne i  tornet, men i övrigt är byggnaden inte allmänt tillgänglig. Det råder ingen tvekan om att detta är en välbesökt turistattraktion, ett gratisnöje med  selfiepotential och den perfekta platsen för en fika med panoramavy. Hit vallfärdar turister och bofasta i alla  åldrar. Historien liksom fläktar i vinden. Det gedigna stentornet vakar över Göteborg. Utsikten är oslagbar.

Alvastra klosterruin, Ödeshög

De imponerande spetsbågevalven reser sig stolt mot skyn. Den stora klostergården minner om odlingar, läkekonst och meditation. Gångar med nötta stenar vittnar om människors steg under hundratals år, medan skuldestenen i kapitelsalen speglar en tid av gissel. Och så själva hjärtat, kyrkan med västparti och tvärskeppsgavel i söder, och sakristian tydligt bevarad.

Rosor och lavendel överträffar varandra i blomning, murarna kröns av kamtjatkafetblad i gult. Sorlet från människor som närmast andaktsfullt strosar runt i ruinen svävar fridfullt i vinden. Alvastra klosterruin, vid foten av Omberg i Östergötland, är precis så vänligt inbjudande som man önskar av ett utflyktsmål. Uppenbarligen var generositeten stor redan 1143, då kung Sverker och drottning Ulvhild välkomnade en skara franska Cisterciensermunkar till trakten – med avsikt att grunda Sveriges första kloster.

Bygget uppfördes enligt en traditionell fyrsidig grundplan. Med klostergården i mitten byggdes en kyrka i norr, munkarnas länga i öster, en västlig byggnad för lekbröder och åt söder en  sammanfogande del med matsal, kök och värmestuga. Linjerna
var enkla och rena, prålighet var förbjudet och munkarna ägnade huvuddelen av sin tid åt att prisa Gud i allt från böner och processioner till studier och botgöring.

Så gudomlig var platsen att det var här Heliga Birgitta, som i omgångar bodde i ett hus på en kulle utanför klostret, någon gång på 1300-talet ska ha fått de uppenbarelser där hon blev kallad till Kristi brud och språkrör. Alvastra kloster blomstrade i nära 400 år. Men 1500-talets reformation, då Gustav Vasa stängde alla kloster, undgick knappast Alvastra, vars stenar bland annat användes för att bygga Vadstena slott.

Till slut var många av klostrets byggnader rivna, och av Alvastra  återstod blott en ruin. Men sedan 1900-talets början har Alvastra klosterruin både restaurerats och konserverats i omgångar. Vilket gör att vi idag, nästan tusen år efter att munkarna kom resande från söder, kan komma susande till Alvastra för att pausa, promenera och insupa en fascinerande historia.