Kulturvärden 2, 2026
Sköld som skyddar
De viktigaste delarna av vårt kulturarv är skyddade enligt folkrätten. Tecknet för detta är en liten blåvit sköld – ett märke som signalerar att byggnaden eller kulturegendomen måste respekteras i en krigssituation. I Sverige blir nu allt fler fastigheter skyddsmärkta, men vilket skydd ger det egentligen?
Den 27 september 2016 föll en unik dom i den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, Nederländerna. Domstolen konstaterade då enhälligt att Ahmad Al Mahdi, en av ledarna för
den islamistiska terrorgruppen Ansar Dine, hade beordrat förstörelsen av nio mausoleer och en hemlig port till en moské i Malis huvudstad Timbuktu sommaren 2012. Staden, som är belägen vid Saharas södra kant, var ett religiöst och andligt centrum under 1400- och 1500-talet och merparten av de förstörda byggnaderna var klassade som världsarv.
Domstolen slog fast att förstörelsen av kulturarv ”förgör en del av mänsklighetens gemensamma minne och kollektiva medvetande”. Straffet blev nio års fängelse för Ahmad Al och var den första internationella domen i sitt slag. Den gav också en tydlig signal till krigförande parter: kulturarv är folkrättsligt skyddat.
Skyddet är inskrivet i Haagkonventionen, som trädde ikraft den 7 augusti 1954. Här stadgas att anslutna stater både i fredstid och i krig ska skydda och respektera ”fast och lös egendom av stor betydelse för varje lands kulturarv”.
– Haagkonventionen från 1954 är ett resultat av andra världskriget och den systematiska förstörelse som ägde rum då. Idag har två tredjedelar av världens stater ratificerat konventionen, men
enligt sedvanerätten måste alla länder respektera kulturegendom
även om de inte ratificerat konventionen, säger Nicole Badylak, ansvarig handläggare på Riksantikvarieämbetet.
Efter kriget i Jugoslavien på 1990-talet, då väldigt mycket kulturegendom skadades, tillkom ett andra protokoll till Haagkonventionen som preciserade skyddet. Här skärptes kravet på att stater aktivt ska förbereda sig under fredstid och att enskilda befälhavare och soldater kan hållas personligt ansvariga för skadegörelse.
En central del i Haagkonventionen är märkningssystemet: en blåvit sköld som ska underlätta igenkänningen av skyddad kulturegendom. Utanför varje skyddat objekt ska det lilla märket (10 x 15 cm) – med det spetsiga snedkorset – sättas upp med tillhörande text. Det finns också ett förstärkt skydd då det blåvita korset omges av en yttre röd ram. Det används inte i Sverige än, men har börjat användas internationellt, till exempel i Ukraina.
– Man kan se märkningen som ett kulturarvets röda kors. Märkningen gör det folkrättsliga skyddet tydligare och minskar risken för skada. Det får inte vara militär närvaro på dessa platser, förklarar Nicole Badylak.
Att förstöra kulturarvet är ett sätt att försöka skriva om historien.
Fornlämningen Ale Stenar i Kåseberga är skyddad av folkrätten. Foto: Stefan Trolle Lindros
I mitten av 1700-talet fick Gävle slott sitt nuvarande utseende efter en ombyggnad. Foto: Johan Bernes
Även samlingar av högt historiskt värde kan ingå i det folkrättsliga skyddet. På bilden ser vi Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket i Uppsala. Foto: Åke E:son Lindman
I Sverige har tillämpningen av Haagkonventionen gått ganska långsamt, men sedan kriget i Ukraina påbörjades 2022 har landets myndigheter satt fart på allvar.
– Under Ukrainakriget har kulturarvet blivit en måltavla och det har påverkat synen på dessa frågor. Att förstöra kulturarvet är ett sätt att försöka skriva om historien. Det är kulturarvet som bygger på vårt gemensamma minne, kunskap och historia och därför är det så viktigt att skydda det, konstaterar Nicole Badylak.
I Sverige har närmare 600 kulturegendomar fått en skyddsmärkning. Men arbetet är långt ifrån slutfört. Det är länsstyrelserna som ansvarar för urvalet. Därefter gör de en beredning med fastighetsägare och försvarsmakt innan ansökan skickas till Riksantikvarieämbetet för slutligt godkännande. Hittills har runt hälften av landets länsstyrelser skickat in sina urval till Riksantikvarieämbetet så det är många tillstånd som återstår, till exempel i Stockholms län. Hur ser kriterierna ut vid urvalet?
– Det ska vara byggnader, miljöer och samlingar med högt kulturhistoriskt värde, säger Nicole Badylak.
Bland de fastigheter som hittills fått tillstånd förvaltas en hel del av Statens fastighetsverk. Hit hör till exempel Universitetshuset i Lund, Vadstena kloster, Ale Stenar, Göteborgs residens och Gävle slott för att bara nämna några. För SFV innebär märkningen ett utökat ansvar.
– Vi har vårdprogram som bas för att ta hand om våra fastigheter. Men de kan behöva kompletteras ytterligare som en förberedelse för kris och krig. Vi har till exempel börjat arbeta med digitala inmätningar och 3D-scanningar av en hel del fastigheter som en del i att öka kunskapsunderlaget, säger Magnus Reuterdahl, kulturmiljöspecialist på SFV.
– Det är nödvändig kunskap om vi skulle behöva bygga upp
och återställa byggnader.
Det allt tuffare omvärldsläget har ändrat förutsättningarna för SFV:s förvaltning. Nu måste man tänka mer på förbyggande skydd.
– För fem–tio år sedan tänkte vi inte på att skydda kulturarvet på det sättet. Då var det mer frågor om till exempel erosion och klimat som var centrala. Det här är en ny dimension. Vi kanske behöver bygga in fler säkerhetsnivåer i fastigheterna, säger Magnus Reuterdahl.
– Samtidigt måste det göras utan att skada kulturvärdena. Det är en balansgång.
SFV har börjat genomföra digitala inscanningar för att öka kunskapsunderlaget om fastigheterna skulle förstöras. Här är ett exempel från ett vårdprogram för ruinerna i Visby.
Magnus Reuterdahl, kulturmiljöspecialist SFV.
En annan aktör med koppling till den blåvita skölden är den ideella organisationen Blue Shields Sverige. Det är en del av den internationella nätverksorganisationen Blue Shields International som funnits sedan 1996 och som syftar till att på olika sätt skydda kulturavet och bidra till att implementera Haagkonventionen.
Den svenska avdelningen, som bildades 2024, arbetar mycket med internationellt samarbete och utbyte av erfarenheter, men har inget med den formella skyddsutmärkelsen att göra. Bakom organisationen står bland annat Riksarkivet och Kungliga biblioteket, i egenskap av att de företräder Sverige i de internationella organisationer som samlar arkiv och bibliotek, samt ett antal ideella organisationer inom kulturarvsområdet som Svenska ICOM och ICOMOS.
– Vi är en nätverksorganisation som förenar olika kulturarvsområden,
som museer, bibliotek och arkiv. Vi är en länk till det internationella arbete som utförs för att skydda kulturarvet och kan bidra med kunskap och erfarenheter, säger Helen Rånlund, vice ordförande för Blue Shield Sweden med en lång bakgrund i museivärlden.
– Vi samarbetar även med ideella organisationer, museer och arkiv som inte ingår i de formella strukturerna. Det handlar bland annat om att informera och utbilda inom de här frågorna.
Vi behöver planera för att klara uthålligheten i att skydda våra kulturegendomar.
I Ukraina har kulturarvet blivit en måltavla i kriget. Ett exempel är denna ortodoxa stenkyrka i Novoekonomichne i östra Ukraina som bombades 2024. Foto: Shutterstock
Nyligen kom Helene Rånlund hem från en museikonferens
i Ukraina.
– I Ukraina är frågor kring kulturarvets skydd och dess betydelse för samhället en självklarhet sedan lång tid. Det finns en större kunskap om behovet av skyddsmärkning av kulturegendom. Den blåvita skölden finns till exempel på vart och vartannat hus i deras större städer. Blue Shield Ukraine arbetar med att stärka kunskaperna om detta i landets försvarsstyrkor, säger Helene Rånlund.
Helene Rånlund betonar vikten av att träna och öva inför eventuella krigssituationer, till exempel att uppdatera planer för undanförsel på museerna, men även för hur vi ska upprätthålla verksamheten under en längre tid av höjd beredskap eller
väpnad konflikt.
– Vi behöver planera för att klara uthålligheten i att skydda våra kulturegendomar och vad som händer efteråt, när någon form av fred sluts. Här finns många erfarenheter att hämta från forna Jugoslavien.
Varför är det så viktigt att skydda kulturarvet?
– För att det är grunden för vår historia, vår identitet, vårt språk och våra traditioner. Det är en grundbult i vår fortsatta demokrati och för vår framtid, säger Helene Rånlund.
Och denna aspekt har uppmärksammats av de styrande myndigheterna. Sedan augusti 2023 är kulturarv en viktig samhällsfunktion enligt Myndigheten för civilt försvar och under 2025 blev Riksantikvarieämbetet utsedd till beredskapsmyndighet för kulturarvet. Men hur kan en liten blåvit sköld hjälpa till i detta omfattande arbete?
– Skylten i sig ökar synligheten och kunskapen hos allmänheten – det blir konkret. Utmärkningen finns också i de databaser som används av militären och delas mellan Natoallierade, säger Nicole Badylak.
– Samtidigt måste vi arbeta mer för att öka kännedomen och kombinera skyltningen med förklarande texter. Det är ett sätt att sprida kunskap och öka nyfikenheten om kulturarvets betydelse.
Nicole Badylak, ansvarig handläggare på Riksantikvarieämbetet.
Helene Rånlund, vice ordförande för Blue Shield Sweden.
