Kulturvärden 2, 2026
Krönika: Den oberättade historien
Som så många andra lärde jag mig tidigt om svensk neutralitet under andra världskriget. I skolan kallade läraren Sverige en humanitär stormakt, det goda undantaget. Jag har gått med raka axlar, stolt över vår historia.
Därför kändes det lite som att mattan drogs bort under mina fötter när jag i vuxen ålder lärde mig om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Hur vår kung, med lystna ögon, sneglade på Danmark som tjänade storkovan på människohandel. Ville göra samma sak.
Carin Bergfeldt, programledare och författare.
I nio års tid har jag intresserat mig för den här delen av Sveriges historia, som till denna dag varit relativt oberättad. Inte för att det inte gjorts försök, men för att många har stoppats.
Från 2001 till 2020 har riksdagsledamöter från olika politiska partier femton gånger tagit upp Saint-Barthélemys historia i riksdagsmotioner. Bland annat att svenskt deltagande i slavhandeln ska inkluderas i grundskolornas läroplan.
Samtliga motioner har avslagits av en majoritet i riksdagen. Vissa vill inte veta. Nyligen släppte jag en roman som utspelar sig 1790. I arbetet med den har jag försökt att inte bara berätta vad som sker, i form av årtal, skepp och siffror. Jag har försökt att komma åt hur det känns att ryckas bort. Att förlora sitt namn. Att tvingas in i någon annans berättelse.
De svenska invånarna på ön hade papper, språk och arkiv. Men öns slavar blev i princip bara noterade när de bröt mot reglerna. Så vad gör man med allt det som saknas?
Jag märkte snabbt att jag behövde något att hålla mig i. Därför byggde jag delar av berättelsen på verkliga rättsprotokoll från Saint-Barthélemy. Straff som faktiskt utdelades, formuleringar som faktiskt användes. Det ger tyngd. Det gör att läsaren lutar sig framåt och tänker: det här kan ha hänt.
Men resten? Det är jag som har fyllt i. Och där uppstår ett slags tvekan om vad det innebär att berätta en historia som ingen har skrivit ner. Om det är ett sätt att komma närmare sanningen eller att riskera att hitta på något som aldrig fanns. Historia är ibland obekväm.
Men den är nödvändig. Att skriva om Sveriges roll i den transatlantiska
slavhandeln handlar om att bredda bilden. För en förenklad historia
är en farlig historia, som gör oss mindre nyfikna, mindre benägna att lyssna.
Fyra år som korrespondent i USA har visat mig vad det kan göra med människor att slå dövörat till. Det skrämmer mig. Så jag skriver. Om saker som skaver. Och tänker att varje gång vi orkar ta in en berättelse som naggar vår egen självbild, flyttar vi oss lite och blir aningen svårare att övertyga med enkla svar. Idag är det viktigare än någonsin.
CARINA BERGFELDT
Programledare och författare
Aktuell med boken En dag ska vi återvända
