Kulturvärden 2, 2026
Hovarkitektens praktverk
Stramt, stiligt och gåtfullt. Att besöka Tessinska palatset är att ta steget in i det sena 1600-talets värld. Stockholms landshövdings tjänstebostad är ett av Europas bäst bevarade och märkliga barockpalats.
Den som av någon anledning hade vägarna förbi Slottsbacken i Stockholm en sommardag 1703 stannade nog till utanför järngrindarna vid det nybyggda palatset högst upp på gatan. Om de tre entrédörrarna stod på vid gavel fick stadsborna en spektakulär syn. De kunde då blicka rakt in genom huset till den märkvärdiga trädgården.
Runt den strikta buxbomparterren kunde man här se exotiska fåglar i voljärer, marmorstatyer, öppna pelargångar och en fontän. Det såg ut lite som ett paradis och utgjorde en skarp kontrast till den lite stökiga gatubilden utanför portarna till det nyligen nedbrunna slottet Tre Kronor.
Husets innehavare var Nicodemus Tessin d.y., den kungliga stjärnarkitekten som flyttat in några år tidigare med sin familj. Tessin hade bråda dagar. Han var mitt uppe i arbetet med byggnationen av det nya slottet som skulle ersätta Tre Kronor. Och som landets ledande arkitekt måste han ju bo ståndaktigt, nära sin främsta uppdragsgivare.
När man idag står utanför portarna till den lite strama barockfastigheten på Slottsbacken 4 infinner sig en vördnadsfull känsla. Puttofigurerna ovanför porten – med ritblock och ritstift – signalerar dock att det är en konstnär som bott här. Men det är först när man kliver in som det går att förstå att detta är ett av Europas bäst bevarade och märkliga barockpalats.
Tessins idé var att skapa känslan av ett italienskt hus på landet. Han var väldigt inspirerad av den italienska arkitekturen.
Den stiliga barockträdgården återställdes på 1960-talet efter Tessins ritningar, med broderiparterren i mitten. Högst upp i mitten på byggnaden syns perspektivgången som kan förvilla betraktaren.
Från entrévåningen öppnar trädgården upp sig efter den så kallade sommarmatsalen. Här satt Tessin och familjen och åt, inramade av Apollo och Minerva i var sin väggnisch och fyra pelare på kalkstensgolvet. De generösa fönstren ut mot gården gör att gränsen mellan inne och ute delvis försvinner.
– Tessins idé var att skapa känslan av ett italienskt hus på landet. Han var väldigt inspirerad av den italienska arkitekturen, säger Anders Odelius som är vår guide för dagen. Han arbetade under nio år som husföreståndare i palatset under dåvarande landshövdingar och kan varje vrå utan och innan.
– Det är ett fantastiskt vackert och balanserat litet palats. Samtidigt ska man komma ihåg att det var ett privathus för Tessin och hans familj. Det är funktionellt och genomtänkt, säger Anders Odelius.
Nicodemus Tessin d.y. (1654–1728). Nicodemus tessin d.y. (1654–1728) var landets mest inflytelserike arkitekt under stormaktstidens slutskede och det tidiga 1700-talet. Foto Peter Segemark Nordiska Museet
Vem var han då denne Tessin och hur hade han hamnat här? Hans pappa Nicodemus Tessin d.ä. (1615–81) hade hämtats från Stralsund av Axel Oxenstierna för att rita försvarsanläggningar och blev sedermera en betydande arkitekt i kronans tjänst. Att sonen, född 1654, skulle gå samma bana var kanske inte så konstigt, särskilt som han var väldigt duktig i teckning.
1673, 19 år gammal, skickas han till Rom för vidare skolning. Med hjälp av drottning Kristina fick han gå som elev hos stadens främsta barockmästare Lorenzo Bernini och Carlo Fontana.
Det är nu hans arkitektoniska inriktning grundläggs, vilket också syns i Tessinska palatsets utformning. Några år senare åker han även till Frankrike på en liknande studieresa, där han framför allt tar med sig kunskapen om trädgårdskonst.
Tessins detaljerade originalritningar palatsträdgården. Foto Cecilia Heisser Nationalmuseum
Väl hemma blir han kunglig hovarkitekt liksom stadsarkitekt i Stockholm, efter faderns död.
Så när han 38 år gammal, 1692, köpte tomten vid Slottsbacken var han en högt uppburen person i samhället – med starka och egna idéer kring det arkitektoniska uttrycket.
Tomten var oregelbunden och svår och inte särskilt stor heller, bara 1 900 kvadratmeter. Men det blev också en spännande utmaning för Tessin att hantera. Här fick han utlopp för sin kreativitet och behövde inte ta hänsyn till någon beställare.
Den detaljerade originalritningen av palatsträdgården visar på inspiration av fransk och italiensk trädgårdskonst. När staten övertog fastigheten på 1960-talet återställdes trädgården i enlighet med dessa ritningar av Walter Bauer.
Bredvid huvudentrén går trappan precis till höger.
– Det var ett medvetet val att lägga trappan här så att den inte skulle störa rumssviterna på ovanvåningarna, säger Anders Odelius när vi går upp mot det första våningsplanet som idag främst används som representationsytor för landshövdingen i Stockholm.
Våningen domineras av den stora matsalen där en röd specialritad matta utmärker sig under det vidsträckta mahognybordet. På våningsplanet finns också ett antal varmt ombonade salonger med sidentapeter i olika färger som passar väl för landshövdingens representationsbesök.
På 1700-talet var det ingen matsal på andra våningen utan här var Tessins salong samt sovrum. Fruns sovrum låg på östra sidan, med fin utsikt mot Skeppsbron, medan Tessin hade sitt sovrum mot väster. Från sovrummen sträcker sig via var sitt förmak två flyglar snett ut och omsluter trädgården i en trapetsliknande form. Längs den östra flygeln fanns en lång gång med bibliotek och Tessins arbetsrum. Idag är det uppdelat i flera mindre rum. Längs den västra flygeln låg barnrummen, där det idag är ett modernt kök och ett litet kontor längre in samt landshövdingens bostad.
– Den andra våningen har förändrats en hel del under årens lopp. Man har satt in mellanväggar, satt igen fönster och tagit bort kakelugnar. Tessin skulle inte ha känt igen sig här idag, konstaterar Anders Odelius.
1711 bodde utöver familj och en del släktingar en tjänstestab på 13 personer: kammarpigor, lakejer, kokerska, tvätterska och kusk med flera. Det var ett helt maskineri att ordna de praktiska bestyren i huset. På entrévåningen låg kök, bakstuga och knektrum, och i källaren förvarades mat och ved. En del av originaldetaljerna finns kvar, som till exempel ett par köttkrokar i källaren. I den östra flygeln är höloftet kvar i oförändrat skick med sitt tegelgolv med en lucka ner till det som en gång var vagnslider, men som idag är garage.
Våningsplanet har förändrats en hel del under årens lopp. På Tessins tid låg exempelvis familjens sovrum här.
Första våningsplanet används som representationsytor för landshövdingen i Stockholm. Här finns tre varmt ombonade salonger med sidentapeter i olika färger. Den gröna och röda salongen vetter mot Kungliga slottet.
Det vardagliga livet pågick på de två första planen i huset. Förflyttar vi oss uppåt till översta delen av huset, paradvåningen, öppnar sig en helt annan slags värld. Det här är den mest unika delen av huset som i princip är oförändrad sedan huset byggdes. I paradvåningen har Tessin återskapat kontakten med den italienska landsbygden genom inbjudande landskapsmålningar. Här finns också referenser till vetenskap. Utsmyckningarna utfördes av de utländska hantverkarna och konstnärerna som arbetade med det nya slottet men som här kunde få en extraförtjänst.
– Det här skulle vara som i en italiensk villa med olika utsikter. Där har vi till exempel hamnen i Neapel med tornet som var relativt nybyggt på 1600-talet, säger Anders Odelius och pekar på en av väggmålningarna.
– I taket sitter Apollo och muserna som symboliserar konsten. Och i hörnen sitter personer som varit viktiga för Tessin, till exempel Bernini.
När vi går vidare in i nästa sal, förmaket, hamnar vi i filosofins rum med en helt annan färgskala, i blått och guld. Det här är ett rum för reflektion och eftertanke om livets förgänglighet. I taket är tolv klassiska filosofer uppsatta i små medaljonger, bland andra Sokrates och Platon.
Paradvåningens stora sal. Utsmyckningarna på väggarna och i taket utfördes av de utländska hantverkarna och konstnärerna som arbetade med det nya slottet.
Den sista stora salen i sviten är paradsängkammaren, där temat är dygnets mörka timmar. Takmålningarna visar bland annat vad som kan ske under natten, till exempel ett rånöverfall eller att en äkta make kommer på sin otrogna fru. Men rummet har dock inte använts som sovrum, snarare som sällskapsrum. På väggen finns en trompe-l’oeil-vägg som ger illusionen att rummet fortsätter och att man kan promenera rakt in i väggen.
– Linjerna på väggen följer med hur man än rör sig i rummet. Det har spekulerats om den här väggen har använts som en teaterkuliss eftersom det finns delar av ett draperi målat ovanför, säger Anders Odelius.
De lite knarriga ekgolven är i original och är lagda i stora kvadrater med en flätning inuti. Mellan salarna finns pardörrar i valnöt med buxbomsintarsia. Och tittar man ut härifrån har man den bästa överblicken över trädgården i sin helhet och den märkliga perspektivgången mitt emot. Den är sex meter djup men känns betydligt längre genom förvrängda pelarperspektiv. Sammantaget bildar salarna och kabinetten på ovanvåningen en storslagen helhet.
Det är ett äventyr att gå in och utforska väggarna med alla dess symboler och allegorier – en spegel av 1600-talets form- och tankevärld. På Tessins tid användes paradvåningen dock sparsamt, vid ceremonier och speciella besök, och så är fallet även idag.
Nicodemus Tessin d.y. dog i sitt palats i april 1728 och fastigheten ärvdes då av sonen,
33-årige Carl Gustaf Tessin. Denne hade inga arkitektoniska talanger utan slog in på den politiska banan, bland annat som ledare för Hattpartiet. Carl Gustaf Tessin var även en ledande kulturpersonlighet med stort intresse för konst, böcker och mynt, som han samlade på sig i stora mängder. Men Tessins ekonomiska sinne var inte vidare gott. Därför sålde han successivt av sina samlingar och till slut – 1755 – tvingades han även sälja Tessinska palatset, som efter lite turer köptes av kronan.
Tanken var att prins Karl – blivande Karl XIII – skulle bo där, men han tyckte att fastigheten var för liten. Istället tog Gustav III över palatset, som han 1773 skänkte till stadens borgare för att i ”evärderliga tider såsom stadens egendom nyttjas och brukas som överståthållarboställe”. Som sådan användes den sedan till 1968 då Stockholms stad och län slogs samman. Sedan dess har palatset varit
representationsbostad åt Stockholms läns landshövding, och sedan 2025 är det Cecilia Skingsley som innehar denna post.
I palatsets paradvåning avslutas sviten av salar med paradsängkammaren.
Paradsängkammaren är dekorerad med en säregen trompe l’oeil-vägg som ger känslan av att rummet fortsätter in i väggen.
Idag är det Jonas Sohlberg som är husföreståndare sedan några år tillbaka.
– Det är en ära att få jobba i en sån här historisk miljö. Man känner verkligen historiens vingslag. Och arbetet är väldigt roligt och variationsrikt, säger han medan han tar emot en leverans av byggmaterial genom huvudporten.
Statens fastighetsverk ska göra ett stambyte i en av flyglarna och håller på att förbereda för installationer. Ett känsligt arbete som måste göras med omsorg. Under seklernas lopp har palatset genomgått många förändringar och moderniseringar. Så sent som på 1960-talet restaurerades trädgården efter Tessins originalritningar under ledning av trädgårdsarkitekten Walter Bauer.
Idag är stora delar av helhetsgestaltningen ändå kvar och minner om tidigt 1700-tal. Redan då var det många som förstod husets värde, och ryktet om palatset spred sig i Europa. Även Tessin själv verkade påtagligt nöjd: ”Jag vågar påstå att allting är utfört med största finess”, skrev han i ett brev 1699 om sin paradvåning. Ett yttrande som passar bra in för hela
palatset.
Jonas Sohlberg, husföreståndare på Tessinska palatset.
Anders Odelius, före detta husföreståndare i Tessinska palatset och författare till boken ” Tessinska palatset – en rundvandring i ord och bild”.
En hedrande upplevelse att bo här
– För mig som alltid varit road av historia är det en hedrande upplevelse att få arbeta och även bo i Tessinska palatset. Landshövdingeämbetet handlar bland mycket annat om att samla och samtala om frågor som främjar vårt län. Det är lätt att locka människor för dessa ändamål till palatset, säger Cecilia Skingsley, Stockholms landshövding sedan 2025. Foto: Peter Nordahl
